Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesledare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellertid fyllt sin uppgift, då andra dylika
skolor uppstått, upprättades i dess ställe 1883
en s. k. preparand-anstalt för unga qvinnor,
som önska inträde vid statens seminarier. –
Sällskapets ledamöter äro antingen röstegande,
hvilka på en gång erlagt en afgift af minst 50
kr. eller årligen erlägga en afgift af minst 2 kr.,
samt korresponderande, hvilka genom literära bidrag
gjort sig förtjenta af sällskapet och genom val
af direktionen utses. Ledningen af sällskapets
angelägenheter ombesörjes af en direktion, som
består af 12 personer, af sällskapet valda bland
de röstegande ledamöterna, en tredjedel hvarje
år. Statsrådet F. F. Carlson var länge en synnerligen
intresserad ordförande. Sällskapet, som har eget hus
i Stockholm, har sedan början åtnjutit i statsanslag
4,500 kr. årligen. 1890 utgjorde inkomsterna 13,929
kr. och utgifterna 13,642 kr. Vid samma års slut
uppgingo tillgångarna till 118,193 kr. Lärjungarnas
antal utgjorde: i småskolan 21, i preparand-anstalten
41.
Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande stiftades
d. 9 Dec. 1833 med syfte »att verka för arbetsklassens
höjande i intellektuelt afseende». Enligt nu gällande,
år 1883 antagna stadgar skall sällskapet verka för
sitt mål dels genom att sjelf utgifva folkskrifter,
dels genom att medelst pris främja sådana skrifters
författande, dels genom att lemna råd för bildande
af sockenbibliotek samt genom att i sin mån
befordra sådana biblioteks bildande. Sällskapets
angelägenheter besörjas genomen direktion, hvars
medlemmars antal, oberäknadt ordföranden, vice
ordföranden och skattmästaren, alla tre valda för
ett år, icke må öfverstiga trettio. Inkomsterna
utgöras af ledamotsafgifter (3 kr. årligen eller
30 kr. en gång för alla) och räntor af donerade
medel. Redan 1834 utgaf sällskapet första häftet
af sin tidskrift, Läsning för folket (se d. o.),
hvars utgifvande ännu fortgår. 1873–79 utkom, på
sällskapets föranstaltande tillika tidskriften »Land
och folk», som hufvudsakligen skulle innehålla rese-
och folklifsskildringar, samt 1874–79 en tredje
tidskrift, »Ur folkens häfder», afsedd för populära
historiska framställningar. Första uppslaget till
sällskapets bildande gafs af sedermera generalkonsul
F. A. Ewerlöf. Ordförande hafva varit: statsrådet
G. Poppius (1833–56), generallöjtnanten frih. F. Wrede
(1856–83) och riksarkivarien C. G. Malmström
(sedan 1883); sekreterare och tidskriftsredaktörer:
L. A. Ekmarck (1835–69), H. Forssell (1869–75),
H. Hofberg (1875–83), frih. G. O. R. Lagerbring
(1883–87) och J. R. Spilhammar (sedan 1887).
Sällskapet pro fauna et flora fennica, som
numera vanligen benämner sig med det latinska Societas
pro fauna et flora fennica, stiftades 1821 för
att sammanbringa och bearbeta nödiga material till
en i möjligaste måtto fullständig finsk fauna och
flora. I sådant syfte anslår sällskapet understöd
för anställande af naturhistoriska exkursioner
och undersökningar i olika delar af Finland och
dess gränstrakter. Sina samlingar har sällskapet
införlifvat med universitetets museer, dit ock nya
bidrag direkt
öfverlemnas. Sällskapets publikationer, som tidigare
utkommo under titeln: Notiser ur Sällskapets pro fauna
et flora fennica förhandlingar och numera fördelats
på tvänne serier: Acta Societatis pro fauna et flora
fennica och Meddelanden af Societas pro fauna et flora
fennica, innehålla en stor del af det värderikaste,
som i Finland publicerats på den botaniska och
zoologiska forskningens område. M. G. S.
Sällskapet Pro fide et christianismo. Se Pro fide
et christianismo.
Sällskapet Vitterlek. Se Vitterlek.
Sällskapspapegojor, zool., benämnas i handeln en
del smärre papegojor, hvilka endast parvis kunna
hållas i fångenskap, derför att ena makan sällan
eller aldrig öfverlefver den andra. Den bekantaste
är sparfpapegojan (Psittacula passerina),
hvilken är den minsta af Brasiliens papegojor,
ungefär af en kanariefogels storlek. Färgen
är lifligt grön med skuldrorna och gumpen
blå. Sparfpapegojan lefver i stora skaror i trädgårdar
i Brasilien. I fångenskap blir hon snart tam.
L-e.
Sällskapsöarna l. Tahiti-arkipelagen, en oceanisk
ögrupp, belägen straxt v. om Paumotu-öarna,
mellan 16° och 18° s. br. samt 148° och 155° v. lgd
fr. Greenw. Arkipelagen sträcker sig från n. v. till
s. ö. samt består af 11 större och flere smärre
öar. Genom ett bredt sund äro dessa delade i tvänne
grupper: de egentliga Sällskapsöarna, af engelsmännen
kallade Leeward Islands, af hvilka de största äro
Tubai, Maupiti, Bora-bora, Tahaa, Raiatea och Huahine,
samt Georgiska l. Tahiti-öarna (Eng. Windward islands)
med Maiaiti, Eimeo l. Moorea, Tahiti (se d. o.),
den mest betydande ön inom arkipelagen, Tetuaroa
och Matia. Förstnämnda ögrupp har ett ytinnehåll
af 437 qvkm. och omkr. 5,000 innev., den senare en
areal af 1,214 qvkm., deraf på Tahiti komma 1,042
qvkm., och omkr. 11,000 innev. Med undantag af några
atoller, till hvilka höra Tubai och Tetuaroa, äro
de af stora korallref skyddade och med goda hamnar
försedda öarna tvärbranta och bergiga. Högsta toppen
är Orohena på Tahiti (2,236 m.); på de öfriga öarna
öfverstiga bergen i allmänhet ej 900 m. Ehuru numera
inga vulkaniska krafter äro märkbara, finner man
dock af de i ögruppens byggnad ingående bergarterna:
trachyt, dolerit och basalt, att sådana fordom varit
mycket verksamma. Vegetationen är på grund af jordens
fruktbarhet och det milda, jämna klimatet ytterst
rik. Bergen äro ända till topparna bevuxna af tät skog
och på de af bergbäckar rikt vattnade kustslätterna
frodas bröd-fruktträdet, kokospalmen, jams, arum och
pisang, ett slags sockerrör och flere fruktträd samt
de af européerna införda bomulls- och kaffebuskarna,
tobaksplantan m. fl. växter. De flesta husdjur äro
importerade af européer; endast den australiska
hunden och svinet äro inhemska. Ur mineralriket
hemtas jern, lera, svafvel och salt. Skeppsbyggeri
idkas i ej obetydlig skala. Innevånarna tillhöra
en af de vackraste bland Polynesiens stammar. Deras
kroppsbyggnad är ovanligt symmetrisk; hudfärgen vexlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
