- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1221-1222

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sänkvåg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ihärdiga förföljelserna, om hvilka Aftonbladet yttrade,
att »de utgjorde ett system af förvrängningar och
falska beskyllningar, hvilket hittills hos oss
saknat sin like inom den vetenskapliga forskningens
fält», väckte allmän förtrytelse. Också läto
sig rikets ständer icke förvillas af angreppen
mot ortopedien. Riksdagen 1848–49 gaf nämligen
institutet statsanslag, och detta anslag, som derefter
ökades, uppfördes af 1868 års riksdag på ordinarie
stat. Under tiden utvecklade S. mer och mer den
af honom till en gymnastisk-ortopedisk inrättning
ombildade anstalten. Han gjorde åtskilliga resor
(bl. a. 1851 med offentligt understöd) för att
taga kännedom om ortopediens utöfning i Frankrike,
Tyskland och England, samt förskaffade derunder
institutet en värdefull samling af gipsafbildningar
jämte modeller för ortopediens mekaniska detalj. Det
anseende han alltmer vann som skicklig sjukgymnast
och ortoped spred sig äfven till utlandet genom de af
honom utställda apparaterna. Så erhöll han 1855, vid
verldsexpositionen i Paris, ett pris för modeller
till en fullständig sjukgymnastik-apparelj, jämte
taflor öfver gymnastik-rörelser. Vid expositionen i
Bruxelles 1876 fick han silfvermedalj för exposition
af ortopediska appareljer och fotografier. Äfven
andra utmärkelser kommo honom till del på grund
af hans ifver för den sunda fysiska utvecklingen:
så var han 1861 ledamot i komitén för bildandet
af Stockholms skarpskyttekår och 1862 ledamot i
komitén för utarbetande af förslag till ordnande af
den gymnastiska undervisningen i riket. Efter att i
trettiotvå år hafva förestått institutet afgick han
1879 från dess ledning. Han hade i tryck utgifvit
åtskilliga afhandlingar om gymnastik och ortopedi:
Berättelse till Kongl. Sundhetskollegium om en, 1851,
till Tyskland och Frankrike företagen vetenskaplig
resa, Anmärkningar vid gymnastikens terminologi samt
utkast till system för kroppsställningarnas benämnande

(1853), Om några väsendtliga fel i barnauppfostran
(1856), Om senaste försöket att vanställa
ortopedien och hos allmänheten inplanta fördomar mot
gymnastiskt-ortopediska institutet
(1858), Gymnastik
och ortopedi
(1862), Om Gymnastisk-ortopediska
institutet, dess ställning och verksamhet
(1866), Om
de tvenne olika gymnastikmetoderna, den manuella och
den mekaniska
(1872) samt åtskilliga i Hygiea införda
årsberättelser från Gymnastisk-ortopediska institutet.

Vid sidan om sin egentliga lifsuppgift har S. egnat
mycken tid åt poetiskt författareskap och derunder
gjort sig af allmänheten värderad som en af våra mera
framstående skalder. Redan som medicine studerande
skördade han bifall för en anonymt utgifven poetisk
kalender, Skogsharpan (1836), som röjde klart
och fint natursinne samt egde framstående formella
förtjenster. Samma goda egenskaper återfunnos i hans
följande vittra samlingar: Jägarens hvila (1838) och
Blommorna vid vägen (4 band, 1841–46, innehållande
lyriska stycken, den berättande dikten »Alfhilda»
och en samling anteckningar under titeln »Utflygter
på hafvet»). Mindre betydande äro tvänne lustspel,
som af honom skrefvos kort efteråt: Bellman (1846,
med sång) och Hvita frun på Drottningholm (uppfördt
1847, med musik af prins Gustaf och I. Hallström,
men otryckt). Sedermera var S. på vitterhetens
område mycket litet verksam en längre tid. Men ett
nytt skede i hans vittra författareskap öppnas med
reseskildringen Alprosor, Minnen från en sommarfärd
i Schweitz
(1855). hvilken efterföljdes af tvänne
samlingar Dikter, äldre och nyare (1862 och 1863,
deribland »Bellman»). Sina största diktverk har
han utgifvit på äldre dagar: den dramatiska dikten
Naima (1870), diktcykeln Blomsterkonungen, bilder
ur Linnés lif
(1879, 25 sånger), det historiska
skådespelet Ur förtryckets natt (uppf. 1882,
tryckt 1886) och diktcykeln Khalifens äfventyr
(1888). S. är mera epiker än dramatiker och mera
lyriker än epiker. Särskildt framstående äro
sådana skaldestycken, i hvilka han besjunger den
svenska naturen, och åtskilliga bland dessa genom
sin melodiska versbildning eller sitt kraftiga
språk utmärkta qväden hafva genom musiken blifvit
synnerligen populära. S. erhöll 1870 guldmedalj
af Svenska akademien (för »Naima») och 1879 samma
akademis kungliga pris (för »Blomsterkonungen»).

Sätila, socken i Elfsborgs län, Marks härad. Areal
14,677 har. 2,990 innev. (1889). S. bildar med Hysna
ett konsistorielt pastorat, Göteborgs stift, Marks
och Bollebygds kontrakt.

Sätra (Säträ brunn), en Upsala akademi tillhörig
helsobrunn och badanstalt i Kila socken, Öfvertjurbo
härad, Vestmanlands län. S. har brunnshus, två badhus,
gymnastik- och societetsbyggnader, sjukhus och kyrka
samt mycket stora parkanläggningar. Af helsokällorna
är trefaldighetskällan den största, den har vissa år
gifvit ända till 390 liter vatten i minuten. Enligt
en 1879 gjord undersökning innehöllo 608 gr. vatten
0,ioi gr. fasta ämnen och 5,591 gr. vatten
0,39 jernmonokarbonat. Källorna såväl som andra
vattensamlingar hafva sitt aflopp i den s. k. Solinge
myr. Brunnen besökes årligen af 900–1,200 pers.,
mest allmoge från mellersta och norra Sverige. –
Förste egare och intendent vid S. var doktor
Samuel Skragge, som 1700 företog en undersökning
af källorna, förnyad 1701 af Urban Hjärne. Efter
Skragges död ärfdes Sätra brunn af hans syster
enkeprostinnan Holstenia, hvilkens sons arfvingar
1739 sålde den till regementsfältskären Wolff. År
1744 förvärfvades S. för 24,000 daler kmt af biskop
Kalsenius, som vidtog stora förbättringar samt 1748
skänkte brunnen jämte tvänne hemman och räntan af
20,000 daler kmt till Upsala akademis medicinska
fakultet. Från 1752 hafva endast lärare af denna
fakultet varit intendenter vid S. Bland dem märkas
särskildt P. von Afzelius (intendent 1796–1822), som
företog stora reparationer och försköningar, O. Glas
(intendent 1852–67), under hvilkens tid brunnen var
mycket besökt, och Fr. Björnström (intendent 1867–78),
hvilken införde kallvattenkuranstalt, barrbad och
gyttjebad äfvensom elektricitetsbehandling i stor
skala. Från 1878

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0617.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free