Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stå utan tvifvel oöfverträffade i sitt slag uti
alla lands literatur. Deremot lyckades S. mindre,
då han försökte sig i sådana grenar, som antingen
icke lågo för hans egendomliga begåfning, såsom
wagnerstilen, eller ock fordrade mera systematiska
skolstudier, såsom sonatformen. Bevis derpå lemna två
af hans efterlemnade manuskript: det wagneristiska
»kärleks- och hjeltespelet» Harald och Anna å ena sidan
och en pianoqvartett å andra sidan. Bland värdefullare
saker, som han efterlemnade, hör fullständig
skiss till Peer Gynt (partituret är förkommet)
samt fragmentariska skisser till Fiskarflickan,
Zigenaren, Alfsol och Signelills färd (partitur till
operetten Zorab och fragment af en tillämnad stor
opera, Esmeralda, äro förkomna). Dessutom finnas
skisser till diverse körer, melodramer, uvertyrer,
marscher, entreakter, orkesterscherzon, äfvensom
en Charivaripolka, komponerad vid 16 års ålder och
röjande tidig förtrogenhet med orkestereffekter,
hvaremot en del samtidigt komponerade pianostycken
sällsamt kontrastera genom sin puerilitet. –
S. är tvifvelsutan den på en gång mest nationelle
och mest originelle af Sveriges tonsättare. Det
förra icke blott derigenom att han mer än andra
utgick från folktonen såsom förebild, utan äfven
derigenom att hans både menskliga och konstnärliga
personlighet visar så många äkta svenska drag. Till
karakteren rättrådig och blygsam, vänfast och vek,
men äfven häftig och njutningslysten, visar han i
sina kompositioner en blandning af innerlighet och
praktkärlek, af stordådskraftigt vikingalynne och
en nästan qvinlig vekhet, af frisk, stundom något
banal sinlighet och det mest kyska svärmeri, det mest
hängifna och arbetsamma konstnärsallvar. Ännu mer
i ögonen fallande är hans originalitet, som visar
sig egentligen i hans harmonisering och, tekniskt
betraktad, ter sig såsom en sannolikt med hans
folkliga kynne och hans egenskap af naturgeni och
autodidakt nära sammanhängande förkärlek för öfverrika
ackord, skarpa förhållningar, s. k. »hornsats»,
envist dissonerande, s. k. »liggande stämmor»
m. m. – Hans broder Fritz S., född d. 4 Juni 1838,
död d. 14 Juli 1883, var virtuos på violoncell. Han
var anställd i hofkapellet 1859–63 och 1864–80,
blef 1878 bibliotekarie vid Musikaliska akademien och
tjenstgjorde äfven några år såsom Stockholms Dagblads
musikreferent. Han komponerade några violoncellsoli,
sångspelet En galgfågel m. m. A. L.
Söderman, Karl August, bildhuggare, f. 1835,
har studerat vid konstakademien i Stockholm och
erhöll 1867 resestipendium samt blef 1871 agré
derstädes. Han är dessutom lärare vid Tekniska skolan
i Stockholm. Bland hans mest bekanta alster äro de
figurer i svenska allmogedrägter, som under hans
ledning utförts för verldsutställningarna i Paris
1867 och Wien 1873 samt för Nordiska museet. I öfrigt
har han utfört: Bilboquetspelare, Det öfverraskade
barnet, Leda med svanen, flere utkast till statyer
öfver Karl X Gustaf till häst, Karl XII, Geijer,
byster i marmor, brons och gips af Karl XIV Johan,
Karl XV, Oskar II och
Sofia, A. Erdmann, L. Norman m. fl., medaljong af
O. J. Gumaelius m. m. -rn.
Södermanland, landskap i Svealand, gränsar i n. till
Mälaren och Östersjön, i ö. till Östersjön, i s. till
Östersjön, Bråviken och Östergötland, i v. till
Nerike och Hjelmaren samt i n. v. till Vestmanland,
mot hvilket landskap Arboga-ån är från äldre tider
att räkna såsom gräns. Landskapet omfattar hela
Södermanlands län, södra delen eller 1,942 qvkm. af
Stockholms län, nämligen Södertörn (med inräkning
af Öknebo härad eller hela Södertörns domsaga) och
noga räknadt äfven Ekerö af Färentuna härad, vidare
af Stockholms stad Södermalm och halfva staden inom
broarna samt af Vestmanlands län ett mindre område,
omkr. 215 qvkm., nämligen Säterbo, Kung Karl och
Torpa eller sydligaste delen af Åkerbo härad. –
S. är mycket kuperadt och företer ingen större slätt
utom Vingåkers-slätten, s. om Hjelmaren, men har icke
häller några högre berg. I den östra delen visar sig
landskapet mest bergigt och uppstiger der till en höjd
af 90 m. öfver hafvet. Från trakten s. ö. om Hjelmaren
går mot ö. en höjdsträckning med 70–80 m. höjd och
reser sig äfven en och annan bergklack till fullt
100 m. Längst i s. v. uppstiger inom landskapet
Kolmården till 122 m. och framgår med en höjd af
75–85 m. efter Bråviken, som sålunda skiljes från
det norr om liggande landet. Inom landskapet äro att
märka hufvudsakligen tre vattenområden. Det nordliga,
till hvilket Hjelmaren (22 m. ö. h.) och Öljaren
höra, har intet annat anmärkningsvärdt vattendrag
än Hyndevadsån (Eskilstuna-ån, Torshälla-ån),
som är det naturliga afloppet för Hjelmaren i
Mälaren. Det östliga vattenområdet eller östra delen
af Södertörn är helt litet och har ock derför inga
betydande sjöar eller vattendrag. Det södra deremot
är synnerligen rikt på vatten. Området begränsas i
s. af Kolmården och i n. af den ofvan nämnda bergs-
och höjdsträckningen, som genomgår landskapet i ö. och
v. Den sjö, som så att säga bildar centrum i detta
område är Långhalsen (18 m. ö. h.), till hvilken rinna
vatten dels från v. från sjön Yngaren (19 m.), som får
sitt egentliga tillflöde från såväl de s. om Hjelmaren
liggande sjöarna Kolsnaren och Viren (35 m.) som
från den på Östgötagränsen liggande sjön Tisnaren
(44 m.), och dels från ö. och n. från sjön Båfven
(21 m.) och med den i samband stående sjöar. Dessa
vattensamlingar utmynna i Östersjön (Byfjärden)
genom Nyköpings-ån. I andra fjärdar af Östersjön
utmynna ö. om sistnämnda å Svärta-ån, som har sitt
vatten hufvudsakligen från sjön Liksdammen (25 m.),
och Trosa-ån, som är aflopp för sjöarna Klemmingen
(11 m.) och Sillen (10 m.). Östersjökusten är rikt
omgärdad af större och mindre öar, holmar och skär,
som sträcka sig mer än 20 km. ut till sjös, och mellan
hvilka utbreder sig eller inskjuter en mängd fjärdar,
såsom norr ifrån räknadt Nämndöfjärden, Ingarö-,
Jungfru-, Mysings-, Svärdsfjärden, som fortsätter
under namn af Himmerfjärden och når nästan fram
till Mälaren (vid Södertelge), och Hållsfjärden
m. fl. Hufvudriktningen af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
