Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brytes på åtskilliga ställen inom länet, i synnerhet
i Mörkö socken. Fabrikstillverkningen år 1889 vid
172 fabriker med 3,895 arbetare upptogs till ett
värde af 7 1/2 mill. kr., hvaraf fullt 3 mill. kommo
på landsbygden och lika mycket på Eskilstuna stad,
hvars 74 fabriker för tillverkning af jern- och
stålarbeten intaga ett högst framstående rum.
Bränvinstillverkningen är högst obetydlig inom
länet. Handtverkarnas antal år 1889 uppgafs till
714, med 877 arbetare, och handlandenas till 565,
med 377 biträden. Handelsflottan bestod s. å. af
18 seglande fartyg om 1,182 tons och 11 ångfartyg
om 683 tons och 326 hästkrafter, alla använda
nästan uteslutande i inrikes fart. Nyköping och
ännu mera Oxelösund anlöpas af fartyg, gående i
utrikes fart. Jernvägarnas längd inom länet äro
dels af Statens vestra och östra stambanor 120
km. och dels af Oxelösund–Flen–Vestmanlands-banan
124,5 km. – Hemmantalet utgör 3,356,58 mantal,
deraf 39,75 för städerna. Taxeringsvärdet år 1890
var för jordbruksfastigheter 89,528,700 kr. å
landsbygden och 1,171,181 kr. i städerna samt för
annan fastighet 12,368,800 kr. å den förra och
17,545,895 i de senare. I dessa summor ingår ej
värdet af statens och menigheters fasta egendom,
taxerad å landsbygden till 10,108,600 kr. och i
städerna till 2,527,430 kr. Såsom fideikommiss
hörde år 1885 till 26 innehafvare 33 egendomar om
fullt 503 mantal, taxerade till öfver 13 mill. kr.
K. S.
Södermanlands regemente (n:o 10) är roteradt inom
Södermanlands län. Till lindring i roteringen erhåller
hvarje rote årligen en tunna kronotiondespanmål. Af
regementets 1,200 nummer äro 80 anslagna till
volontärer och spel samt 78 af andra orsaker
vakanta. Dess verkliga styrka utgör 43 officerare, 52
underofficerare och spel med underofficers värdighet,
10 civilmilitära personer samt 1,138 volontärer och
öfrigt manskap. Regementets mötesplats är Malma hed
invid Malmköping och dess chefsstation Södertelge.
C. O. N.
Södermark. 1. Olof Johan S., militär, målare, föddes i
Landskrona d. 11 Maj 1790 och blef 1808 underlöjtnant
vid ingeniörkårens fältmätningsbrigad. De följande
åren sysselsattes han hufvudsakligen med kartritning,
blef 1812 adjutant hos general Sparre i Stralsund och
följde 1813 svenska hären i Tyskland, med kaptens
fullmakt. Han var närvarande vid Gross-Beeren och
verksam deltagare i slaget vid Leipzig samt var äfven
med i Holstein och vid franska gränsen. Derifrån
beordrades han till stabsadjutant hos fältmarskalken
von Essen, när denne i Juli 1814 ryckte öfver norska
gränsen. Vid öfvergången af Tistedalselfven visade
S. stort mod och rådighet samt blef sårad, hvilket
skaffade honom tapperhetsmedalj, men länge qvarhöll
honom på sjuksängen. Efter en längre tids tjenstgöring
hos riksståthållaren grefve Mörner fick S. uppdrag
att undersöka plåtsen för den blifvande fästningen
vid Vanäs, nuv. Karlsborg, och att deltaga i planerna
för densamma, ett arbete, om hvilket han inlade mycken
förtjenst. Han utförde för öfrigt flere
topografiska undersökningar och kartor,
uppgjorde förslag till Landskrona hamns försvar
m. m. 1825 kallades han till lärare i topografi vid
Krigsakademien, hvilken befattning han först 1829
kom att utöfva. – Allt ifrån barndomen hade S. lagt
i dagen och öfvat sina konstnärliga anlag. Efter
att hafva gjort sig känd bl. a. genom ett i koppar
graveradt porträtt af kronprinsen Oskar och genom
några kopparstick till tidskriften Iduna lemnade
han 1824 fäderneslandet, för att utbilda sig till
konstnär, ehuru han till en början ingalunda med full
klarhet öfver sin kallelse skred till studierna. Vägen
gick öfver Paris till Rom, dit han inbjudits af
Byström. Småningom uppgick der för honom hans böjelse
för måleriet, ehuru han äfven, under Fogelbergs och
Byströms ledning, egnade sig åt skulptur, i hvilken
konstart han utfört en marmormedaljong af sin fader
(nu i sonsonens ego), ett arbete, som fördelaktigt
vittnar om hans fina blick för detaljer, älskvärda
uppfattning och redbarhet i utförandet. Hans måleri,
som till en början bestod i kopiering, utgjorde sedan
försök i historiska kompositioner, men öfvergick snart
till porträttering. Till hans första arbeten i denna
väg höra bilderna af tyske målaren F. Riepenhausen
(1828, Sveriges Nationalmuseum) och skalden Nicander
(1827, Gripsholm). 1828 återvände S., i sällskap
med Mörner, till Stockholm. Han var föga känd,
och derför väckte hans fyra bilder å akademiens
utställning 1829 ett betydande uppseende. Bland
dem ansågs i synnerhet B. von Platen såsom ett
mästerverk. Framgången var storartad, och från
denna tid eftersöktes S. af den högre societeten. På
akademiens utställning 1831 uppträdde han sålunda
med 24 porträtt, af hvilka dock sju utförts redan
i Rom. S. erkändes allmänt för Sveriges bäste
porträttmålare bland sina samtida. Såsom ypperst
af de utställda bilderna betecknades porträtten af
M. G. Anckarsvärd, grefve af Ugglas och grefvinnan
Brahe, f. Koskull. Framgången gjorde dock S. ingalunda
blind för den osäkerhet och den svaghet i färgen,
som ännu i viss mån vidlådde hans konst; och han begaf
sig 1832 å nyo ut, denna gång såsom resepensionär och
med föresats att utbilda sig till historiemålare. Han
begaf sig till München, der han knöt förbindelse med
arkitekten L. Lange och landskapsmålaren Rottmann,
i hvars stil han utförde några landskapsförsök,
jämte det han sysselsatte sig med porträtt och
genremålning. 1834 for han till Paris, der han
rönte inflytande af porträttören Winterhalter och
slog historiemålningen ur hågen. Han utförde der sex
porträtt samt några genrestycken, En parisisk
blomsterflicka m. fl. Sedan återvände han till Rom, der
han inom konstverlden blifvit känd genom sitt porträtt
af Byströms modell och »amica-» Karoline Bygler
(1835, Nationalmuseum). Denna bild betecknar S:s
första steg såsom fulländad mästare, icke blott i en
ädel och tillika sann uppfattning af personligheten,
utan äfven i färgens stora och särskildt för honom
svåra konst. Många andra porträtt och åtskilliga
genrebilder tillhöra samma skede. Bland dem må nämnas:
Grekinna i nationaldrägt (1839), Pifferari,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
