- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1245-1246

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Flickor med tamburiner, porträtt af kronprins Karl, Oskar
och Josefina, Fogelberg
(konstnärens receptionsstycke,
Konstakademien) m. fl. Hans framgångar i utlandet
gjorde honom än mer uppmärksammad hemma. Han blef
1839 ledamot af Konstakademien och kallades 1840
till vice professor. Hösten 1841 återkom han till
Stockholm samt sysselsatte sig sedan dels med
sina många beställningar, dels med att handleda
Troili, hvars rätta anlag han upptäckte, och sin
son (se nedan). Bland hans arbeten från denna
tid märkas i synnerhet: A. von Hartmansdorff
(1843, Nationalmuseum), Fredr. Bremer, Berzelius
(Vetenskapsakademien), och C. Arfwedson. Tilltagande
ohelsa och önskan att sjelf handleda sina båda
lärjungar i konstens hemland förmådde honom att 1844
ånyo besöka Italien. Hemkommen 1847, planerade han
för att erhålla en plats som professor vid akademien
och var, genom Anckarsvärds vänskap, nästan säker på
en sådan. Beställningar ingingo fortfarande i stort
antal, och han medhann åtskilliga, bland hvilka ett
porträtt af Jenny Lind som Norma (1848, k. teaterns
foyer) blef det sista han fulländade och tillika ett
af hans mästerstycken. S. afled i Stockholm d. 15
Okt. 1848. Några få ofulländade porträtt utfördes
sedan af hans son, bland dem grefvinnan Adelsvärd,
f. Stackelberg. Antalet af hans porträttmålningar och
andra taflor är, oaktadt hans stora samvetsgrannhet
i utförandet, ej obetydligt. Flertalet förvaras
i enskild ego. Hans bästa verk präglas af denna
förening af noggrant detaljstudium samt helgjuten,
klar och ädel uppfattning af föremålet, som betecknar
den snillrike porträttören. I sina senare verk har
han också lyckligt öfvervunnit de svårigheter i
teckning och färg, med hvilka hans första försök
ännu kämpa. Till följd af den lycka han hade att
få afbilda nästan endast framstående personer eller
skönheter ur den högre aristokratien eger helheten
af hans verk en förnäm, äkta konstnärlig prägel;
och aldrig, kan man säga, skattade S. åt snabbmåleri
eller fabrikation. Bilderna af t. ex. Hartmansdorff
och Berzelius äro sålunda nästan historiemålningar
genom den lefvande, på en gång ärliga och ädla
karakteristiken, medan bilden af Karoline Bygler
präglas af denna sanningskära idealuppfattning,
som skådar genom tillfälligheter och småsaker, utan
att förlora synen för det väsentliga i den yttre
företeelsen. S:s genrebilder äro, med få undantag,
likaledes porträtt, ehuru med en starkare, efter
de gamle mästarna skolad idealisering. I färgen och
målningssättet hafva de en elegans, som någon gång
förefaller litet tom och konventionel, påverkad af
Winterhalters befryndade konst. Många af S:s bilder
äro litografierade af J. och O. Cardon, Troili,
hans son m. fl. Jfr Looström, »O. J. Södermark,
hans lif och verk» (1879), med fotografier efter
åtskilliga af konstnärens bästa taflor. – 2. Johan
Per S.,
målare, den föregåendes son, född d. 3 Juni
1822, blef underlöjtnant 1843, men tog 1848 afsked
från regementet och 1855 ur armén. Han började sina
konststudier vid Konstakademien i Stockholm och reste
1845 till fadern i Rom, hvarifrån han först 1848, öfver
Frankrike, återvände hem. 1852 företog han en resa
till Düsseldorf, arbetade tio år vid konstakademien
derstädes samt for sedan till Paris, der han
vintern 1855–56 målade på Coutures atelier. Sedan
vistades han hufvudsakligen i Stockholm, der han
gjorde sig känd som framstående porträttmålare,
men äfven utförde genrer och landskap. S. blef 1874
ledamot af Konstakademien. Af hans många porträtt
må nämnas de af M. J. och C. M. Björnstjerna,
generalmajor Hägerflycht, frih Leijonhufvud,
generalmajor Silfverstolpe, landshöfding Malmsten,
generaltulldirektör Bennich, öfverintendenten
Dardel (Konstakademien) m. fl. Död d. 26 Nov. 1889.
-rn.

Södermöre, grefskap, genom föreningsbref af d. 20
Nov. 1645 gifvet åt Axel Oxenstierna, var beläget
i sydöstra Småland, nuv. Södra Möre härad. Det
omfattade 11 socknar med 610 hela hemman samt gaf en
årlig inkomst af minst 15,000 d. sm. Genom 1680 års
reduktionsbeslut indrogs det till kronan.

Södertelge, stapelstad i Södermanland, Stockholms
län, vid vestra sidan af norra delen af Södertelge
kanal, der denna förenar Linaviken af Mälaren med
den lilla sjön Maren. Belägen i en naturskön trakt,
ej långt från hufvudstaden, och gynnad med lätta
kommunikationer, har denna gamla stad, som länge
var en bland Sveriges obetydligaste orter, på senare
årtiondena börjat arta sig till ett framåtsträfvande
samhälle, på en gång fabriksstad, badort och
omtyckt vistelseort för sommargäster. Regelbundet
anlagd, med raka gator, har staden också i sitt
yttre, åtminstone i utkanterna, börjat antaga
utseendet af en prydlig villastad. Dess område är
1,989 har, hvaraf 1,886 har land, satt till 11 3/8
mantal. Taxeringsvärdet år 1890 var 6,648,100 kr.,
deraf 481,400 kr. för jordbruksfastighet. Antalet
innevånare, som 1830 var 1,053, hade 1870 ökats
till 2,150, 1880 till 3,510 och 1890 till 4,556. År
1888 funnos 51 handlande, med 47 biträden, och 44
handtverkare, med 98 arbetare. Fabriksindustrien
representerades af 7 fabriker, med 156 arbetare
och 420,101 kr. tillverkningsvärde, bland hvilka
mekanisk verkstad, tändsticksfabrik, bryggeri och
ullgarnsspinneri. På stadens mark funnos dessutom
en större oljefabrik och ett par tegelbruk. Stadens
hamn, belägen dels vid Mälaren, dels vid sjön Maren,
besöktes s. å. af 1,219 ankommande och afgående fartyg
om tillsammans 65,704 tons drägtighet, deraf dock
öfver 700 ångbåtar i regelbunden fart. Hamnumgälderna
uppgingo till 4,583 kr. 25 öre. I staden hemmahörande
voro 4 fartyg om 228 tons. På sjömanshuset voro
inskrifna 22 man sjöfolk. Stadens bokförda tillgångar
upptogos till 466,573 kr., skulderna till 351,009
kr. För kommunens behof uttaxerades kr. 5,36 för
hvarje krona bevillning. Af byggnader märkas den
gamla, på 1600-talet ombygda kyrkan, det högt belägna
rådhuset, vattenkuranstalten (sedan 1849),
varmbadhuset samt ett par hotell. Genom en kort
bibana står S. i förbindelse med Saltskogs station
å vestra stambanan. Från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free