Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sömnbenägenhet efter en dylik påkommer, men efter en stark
och öfverflödig middag med mycken mat och mycket vin
vittnar den höga ansigtsfärgen om stegradt blodtillopp
till hufvudet, och i sådana fall torde sömnlusten
snarare bero på blodträngning till hjernan och tryck
på densamma. Middagssömn under sådana förhållanden
kan lätt blifva farlig och föranleda »slag» eller
bristning af ett blodkärl i hjernan. – En annan
fråga är huruvida sömn under dagen kan ersätta sömn
under natten. Den vanliga meningen är den, att så
icke är förhållandet, och med sanning kan här sägas,
att natten med sitt mörker och sin stillhet är helt
visst ämnad att vara sömnens tid. Emedlertid hafva
statistiska undersökningar icke kunnat påvisa sämre
helsa eller större dödlighet hos personer i sådana
yrken, som fordra vaka och arbete under natten, såsom
hos poliskonstaplar, nattvakter o. d., förutsatt att
dessa personer under dagen njuta tillräcklig sömn
och föra ett ordentligt, sundt lefnadssätt.
Det gifves andra slag af sömn, än den vanliga, normala
sömnen. Rörande den hypnotiska sömnen se Hypnotism
och Suggestion. Äfven sjukliga arter af sömn finnas,
såsom sopor, sömndvala, den djupa sömn, som uppträder
i svårare infektionssjukdomar, t. ex. typhus, såsom
en följd af sjukdomsgiftet, eller ock uppkommer genom
blodträngning till hjernan, såsom under rus eller
genom skador å hufvudskålen. Ur denna sömndvala kan
den sjuke möjligen väckas för något ögonblick, men han
faller straxt åter in i medvetslöshet. Sömndvalan
kan i vissa fall möjligen upphäfvas genom isomslag
på hufvudet och genom starkt afledande, retande
lavemanger samt häftigt verkande laxérmedel,
dragmedel (spansk fluga) i nacken o. s. v. En ännu
djupare sjuklig sömn är den dödlika dvala, som
benämnes koma (se d. o.). – Ett sömntillstånd med
upphäfvande af medvetandet och känselförnimmelsen
åstadkommes genom flere slags döfvande eller
s. k. narkotiska medel. Främst bland dessa medel står
opium, framförallt genom beståndsdelen morfin. Man
har antagit, att morfinet verkade sömn genom
att föranleda för starkt blodtillflöde till och
sålunda tryck på hjernan, emedan man efter döden
hos morfinförgiftade funnit hjernan öfverfylld med
blod. Men denna blodöfverfyllnad är ett närmare
döden inträdande fenomen, enligt nyare iakttagelser,
och vid morfinsömnens inträde är hjernan lika som
under den naturliga sömnen mindre blodrik än under
vaket tillstånd. Det synes sålunda antagligt, att
morfinet direkt framkallar sömn genom inverkan på
sömnens centralorgan i förlängda märgen. Möjligen
eger äfven en förening rum mellan morfinet och
gangliecellerna, hvilka genom morfinet förlora sin
klarhet och genomskinlighet. Sistnämnda verkan har
icke iakttagits af atropin och andra sömngifvande
medel, hvilkas verkan för öfrigt synes vara af olika
qvalitet, om man får döma af den olika karakteren hos
de drömsyner och andra fenomen, som dessa narkotiska
medel framkalla. Många nyare af kemien framställda
ämnen hafva kommit i bruk såsom sömnmedel: kloral, sulfonal,
antipyrin, antifebrin, fenacetin m. fl., hvilkas
verkan sannolikt beror på inverkan å det sömncentrum,
som antages ligga i förlängda märgen. Eter, kloroform,
brometyl m. fl. frambringa en djup narkos eller sömn,
då man inandas dessa flyktiga ämnen.
Ett egendomligt sömnfenomen är vintersömnen hos många
högre djur och otaliga lägre. Orsaken till denna sömn
ligger i svårigheten eller omöjligheten för dessa djur
att under vintern skaffa sig föda till att ersätta
hvad som kroppen genom sina rörelser – sitt mekaniska
arbete – under vaket tillstånd förbrukar. Under sömn
och fullständig hvila nedsättes ämnesomsättningen
till den minsta möjliga, och den näring, som behöfves
till lifsprocessens underhåll och till nödig
värme, erhålles från det upplag af reservnäring,
som dylika högre djur samla i form af fett under den
blidare årstiden. Hos lägre djur, t. ex. insekter,
synes vinterdvalan vara af en annan natur. Alla
lifsprocesser synas genom kölden upphäfvas, utan att
död inträder, nämligen hos de insekter, som kunna
öfvervintra; de andra dödas af kölden. Myror och bin,
hvilka i sina boningar samlat vinterförråd och kunna
skydda sig för kölden, hafva icke någon fullständig
vinterdvala, utan taga till sig näring, ehuru i mindre
mängd än under arbetstiden. Lifvet kan för öfrigt
slumra i åratal hos vissa snäckor och insektpuppor,
hvilka utan någon tillgång till näring i ständig
hvila afbida inträffandet af gynsamma omständigheter,
hvarunder de vakna till lif, och de under årens lopp
samlade generationerna uppträda nu i massor, hvilka
ofta föröfva stora härjningar af såväl vilda som
odlade växter. Det finnes också ett fenomen inom
växtverlden, som Linné kallade Somnus plantarum
(se d. o.), växternas sömn. O. T. S.
Sömnad, ett slags handarbete, som består deri,
att man med nål och tråd förenar, gifver stadga
åt eller utsirar delar af tyg, skinn eller annat
dylikt material, utföres dels för hand, dels med
maskin. Det karakteristiska för handsömnaden är att
styngen bildas derigenom att man drager en och samma
tråd genom tyget vexelvis öfver och under. Rörande
maskinsömnad hänvisas till art. Symaskiner. De
vanligaste slag af sömnad, genom hvilka man gifver
stadga åt tyg eller förenar skilda tygstycken,
äro fällning, hvarvid kanten af en afklippt tygdel
invikes och tillsys för undvikande af upprispning,
söm med förstyng, ofta på grund af sitt ändamål
äfven kallad rynksöm, vidare söm med efterstyng,
sticksöm, kastsöm, genom hvilken tvänne mot hvarandra
lagda tygkanter sammansys, knapphålssöm och fällsöm,
som mest användes vid sammansyende af tvänne kanter
utan stad. Den sömnad, hvilken genom påsyende eller
utsyende af mönster har till ändamål att utsira tyger
m. m., kallas broderi eller konstsömnad och tillhör
konstslöjden. Broderierna utmärka sig i allmänhet
genom materialiernas böjlighet och glans samt genom
skiftande färger. Med afseende på materialierna delas
de i silkes-, ylle-, linne-, tyll-, guld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
