Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tabasjir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högskolor o. s. v.). – Tabula peutingeriana. Se
Peutinger. – Tabula rasa, egentl. vaxtafla med
utplånad skrift; rent, oskrifvet blad. Se
vidare Table rase (under Table). – Tabulae
alphonsinae. Se Alfonsinska tabellerna.
R. Tdh.
Tabulae. Se Tabletter och Tabula.
Tabularium, Lat., arkiv, förvaringsställe för
tabulae (i betydelsen af skrifter, handlingar,
särskildt offentliga dokument). Vissa urkunder,
såsom fördrag och äfven lagar, synas i Rom hafva
fått plats på Capitolium eller å något annat ställe
(tempel); men det egentliga förvaringsstället
för sådana var skattkammaren (Aerarium). Sedan år
83 f. Kr. en eldsolycka öfvergått Capitolium, lät
Q. Lutatius Catulus bygga ett statsarkiv, Tabularium,
vid uppgången till Capitolium från Forum. Ofvanpå en
terrasserings- eller grundmur höjde sig byggnaden med
två kolonnrader, den ena öfver den andra. Af huset
har nedre hälften bibehållit sig (se Rom, sp. 1305).
R. Tdh.
Tabulata, zool., paleont. Se Halysites,
Heliolithes och Koraller (slutet).
Tabulatur (Fr. tablature, af Lat. tabula), musikt.,
gammal tonskrift för instrumentalmusik, som under
10:de–18:de årh. användes vid sidan af den närmast
för sång afsedda mensuralnotskriften samt bestod af
bokstäfver och siffror. Tonernas redan något efter
Gregorius den store vedertagna benämning efter de
åtta första bokstäfverna i det latinska alfabetet (a
b c d e f g h) ingick i mensuralskriften endast delvis,
såsom tecken på klaverna (c- f- och g-klaven), men i
tabulaturen för orgel och klavér såsom en fullständig
icke blott benämning, utan äfven beteckning för
tonerna. För lutetabulaturen åter uppgjordes ett
system af mera godtyckligt valda bokstäfver och
siffror, som betecknade, icke närmast sjelfva tonerna,
utan den spelandes handgrepp (se Luta). Gemensamma
för båda tabulaturerna voro tecknen för tidsvärden,
näml. en punkt för brevis, ett streck för semibrevis,
en fana för minima, en dubbelfana för semiminima
m. fl., af hvilka fanorna ingått i vår moderna
notskrift, ehuru med förändrade värden (åttondelar,
sextondelar o. s. v.). Äfven för taktstrecken hafva
vi att tacka tabulaturerna, hvilka använde sådana
långt tidigare än mensuralmusiken. Orgelliteratur i
tabulatur föreligger, i synnerhet från 15:de–16:de
årh., af Agricola, Gerble, Schlick, Paix, Amerbach
m. fl. Senare öfvergick denna tabulatur i vanlig
notskrift, hvilken äfven redan förut användts för
högsta stämman i orgeln. Lutskriften bibehöll sig i
olika varianter in på 1700-talet. – Om mästersångarnas
tabulatur se Mästersång. – I uttrycket »efter gamla
tabulaturen (tablaturen)» nyttjas ordet skämtsamt
i samma betydelse som »trall», »slentrian». A. L.
Tabulinum. Se Tablinum.
Tabur l. tabor, i den turkiska armén benämning
på bataljonen; äfven befäst läger. I den moderna
tsjechiskan och slovenskan har ordet betydelse af
politiskt demonstrationsmöte.
Taburett (Fr. tabouret, af tabour, äldre form för
tambour, trumma), låg stol utan ryggstöd,
kullerstol; statsrådsämbete (i denna bemärkelse är
ordet egendomligt för svenska språkbruket).
Tacamahaca, farmak., är en gemensam benämning på
åtskilliga slags i handeln förekommande, vanligen
tämligen starkt luktande hartser, hvilkas härstamning
är i flere fall oviss. Allmännast är T. occidentalis,
vestindisk takamahaka, som sannolikt erhålles
från de i Vestindien och Syd-Amerikas varmaste
trakter växande burseracéerna Elaphrium excelsum
Ktb och E. tomentosum Jacqu. Detta harts förekommer
såsom oregelbundna, knöliga, ärt- till valnötstora
stycken, ofta med hål och gropar samt på ytan blekgult
pulverströdda. Under längre förvaring blifva de torra,
spröda, lätt pulveriserade. Yngre stycken hafva
något vexlande färg, mellan gulaktigt och brunrödt,
med glänsande brottytor, som ofta förete hvitaktiga
fläckar. Lukten är balsamisk, för de fleste oangenäm;
smaken är bitter, obehaglig, skarpt balsamisk. –
Från Ostindien kommer en mera sällsynt takamahaka
i kurbitsskal (T. in testa), möjligen härledande
sig från Calophyllum Inophyllum L. l. C. Calaba
L. (fam. Guttiferae). En annan art af samma slägte,
C. Tacamahaca Willd., anses lemna T. bourbonensis
(Balsamum Mariae är gemensamt namn för såväl denna
som den näst förut nämnda). Flere andra slag finnas,
men ega föga betydelse numera (endast någon gång
använda i plåster). O. T. S.
Tacames. Se Atacames.
Tacazze. Se Takazze.
Tacca, Pietro, italiensk bildhuggare, d. omkr. 1650,
var lärjunge af Giovanni da Bologna i Florens och
fullbordade efter mästarens död dennes sista arbete,
Henrik IV:s ryttarestaty, af hvilken ännu några
fragment bevaras i Louvre. Sjelf utförde T. till
storhertig Ferdinand I:s ryttarestaty af marmor
(vid hamnen i Livorno) 4 turkiska slafvar i brons på
piedestalens hörn äfvensom samme storhertigs staty
i Medicéernas grafkapell i S. Lorenzo (Florens)
och Filip IV:s ryttarestaty i Madrid. För öfrigt
följde han sin mästare äfven i den riktning, som
denne gifvit senrenaissancens dekorativa skulptur,
i det han nämligen ersatte det vegetabiliska och
arkitektoniska i det äldre dekorationssättet med
masker, karrikaturer, vidunder o. d. I denna stil
skapade han de förträffliga brunnsfigurerna på Piazza
dell’ Annunziata (Florens) och de likaledes utmärkta
drakarna såsom stöd för fönstergallren i Palazzo
Novellucci (Prato, norr om Florens) samt några
väl utförda foglar i Museo Nazionale (Florens).
C. R. N.
Taccaceae Lindl., bot., en nat. fam. af örter med
mångåriga jordstammar (rotstockar l. knölar), från
hvilka uppskjuta skaftade, odelade eller fotlika
blad. Blommorna sitta i flock, 2-könade, omgifna af
odelade skärmblad, som bilda ett svepe. Blomkalken
är 6-bladig. Ståndarna äro 6. Fruktämnet består
af 3 sammanvuxna karpeller. Familjen liknar till
sitt yttre utseende icke obetydligt Aroideae, men
blommorna äro mycket olika. Blott 2 slägten höra hit:
Tacca Forst. och Ataccia Presl. Flere arter af det
förstnämnda slägtet odlas å Ostindiens och Stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
