Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kändt om han sjelf varit i landet. Goda källor måste
i alla händelser hafva stått honom till buds. –
T:s »Historiae» innehåller framställningen af Roms
historia från Neros död till Domitianus’. Verket
omfattade minst 12 böcker, af hvilka dock blott de
fyra första och en del af den 5:te äro i behåll. Efter
dess fullbordande egnade T. sig åt sitt största
historiska arbete, »Annales», hvilket framställer,
likasom »Historiae», händelserna i årsföljd. Antalet
böcker var minst 16, möjligen 18; i behåll äro blott
de 6 första, en del af den 11:te, 12:te–15:de samt
en del af den 16:de. Såsom historieskrifvare utmärkte
T. sig för noggrant studium af källorna (senatens
protokoll, kejserliga skrifvelser, inskrifter, tal,
acta diurna, flere slags offentliga urkunder,
historiska skrifter och hörsägner), omsorgsfull
kritik och ett ärligt bemödande att uppfatta allt
opartiskt. Han underkastar vidare de handlande
personernas karakterer och bevekelsegrunder en skarp
psykologisk analys, med tillhjelp af hvilken han vill
för sig och läsaren klargöra händelserna i deras inre
sammanhang och beroende af menniskornas tänkesätt
och afsigter. Ett bestämdt utprägladt filosofiskt
system kan icke uppdagas hos honom, dock häntyda
vissa yttranden, att han synes hafva antagit ett slags
outgrundlig verldsordning. Han egnar emellertid sitt
fullaste erkännande åt menniskornas sedliga kraft
och hållning och uttalar sig med skärpa mot kryperi,
falskhet och låghet. Hans politiska åskådning lutar
åt den aristokratiska republikanismen, men å andra
sidan erkänner han kejsaredömet såsom berättigadt
till följd af samhällets mindre goda tillstånd
i och genom samfundsandens urartande. Honom
föresväfvar idealbilden af ett hofsamt furstevälde,
ett sådant, som Nerva och Trajanus utöfvade, hvaremot
Domitianus’ tyranni, hvilket han sjelf bevittnat,
väcker hans förtrytelse och leda. Möjligen har
också den för öfrigt fullt rättmätiga harmen öfver
Domitianus’ despotism i förening med förkärleken
för den aristokratiska republiken verkat till att
göra uppfattningen och skildringen af Tiberius’
personlighet något skefva. Det kan nämligen knappt
nekas, att T. icke gjort rättvisa åt Tiberius’
regentegenskaper och administrativa duglighet eller
rätt fattat hans karakters utveckling, utan tecknat
honom med alltför mörka färger. Med allt detta är
likväl T:s verk äfven för Tiberius’ historia, likasom
i allmänhet för den tid han skildrat, en källa af
oskattbart värde genom hans grundliga forskningar
och allsidiga pröfning samt den snillrikhet,
med hvilken forskningens resultat framlagts. T:s
framställningssätt är kort och sammanträngdt,
men på samma gång uttrycksfullt och fängslande. Åt
sin tids retoriska smakriktning har han, som andra,
skattat och särskildt gifvit språket en i viss mån
poetisk färgläggning genom upptagande af uttryck
från skalderna. Hans stil utmärker sig emellertid
genom ett allvar och en värdighet, som väl passa
till ämnets betydelse och afspegla författarens ädla
och upphöjda individualitet. – Af T:s arbeten äro på
svenska öfversatta:
»Annales» af G. H. Thomée, (»Annalerne», 3 böcker,
1796; hvartill 1808 lades 4:de bok.), M. Sundevall
(»C. Cornelii Taciti Annaler», 6 böcker 1818 och
O. Kolmodin (»Romerske annaler», 6 böcker, 1833–35;
2:dra uppl. 1870), »Historiae» af O. Kolmodin
(»Romerska häfdeböcker», 1844), »Vita Agricolae»
af G. Giaedda (»Agricolae lefvernesbescrifning»,
1765), A. G. Silverstolpe (»Minne af C. J. Agricola»,
1814), J. B. Runsten (1832) och A. Ekelund
(»Julius Agricolas lefverne», 1836) och »Germania»
af E. G. Bring (1836), J. A. Söderholm (1863) och
H. Sjövall(1868).
–2. Marcus Claudius T., romersk
kejsare, enligt egen uppgift ättling af den
föregående, blef vid redan hög ålder efter Aurelianus’
mord af senaten i Rom år 275 vald till kejsare. Han
hade då två gånger varit konsul och njöt i lugn och ro
af sina omätliga rikedomar. Endast med motvilja antog
han valet. Hans regering blef icke långvarig, men
utmärktes genom ådagalagdt intresse för vitterheten,
äfvensom genom flere nyttiga åtgärder, särskildt
beräknade på att stärka senatens ställning. Alanerna,
som härjande inföllo i Mindre Asien, tillbakadrefvos
med kraft af den åldrige kejsaren, men denne
dukade snart, i April 276, under för fältlifvets
mödor eller kejsaremaktens besvärligheter, såvida
han icke föll för missnöjda krigares mordvapen.
R. Tdh.
Tack (Isl. Þökk), Nord. mytol., en jätteqvinna,
som hindrade Balders återkomst från Hel, derigenom
att hon icke ville deltaga i den annars allmänna
sorgen öfver Balders död. T. var i sjelfva
verket ingen annan än Loke (se denne och
Balder), som under jätteqvinnans skepnad spelar
rollen af en vedergällningens representant.
Th. W.
Tacka, zool. Se Fårslägtet.
Tacka, metallurg., kallas i allmänhet en i någon
regulier form gjuten metall, som är afsedd till
omsmältning eller vidare bearbetning. Från detta
ord härleder sig benämningen tackjern, enär
detta i allmänhet förekommer i »tackor» eller,
såsom benämningen nu vanligen är, »galtar» (se
d. o.). C. A. D.
Tacke, Ludwig, tysk arkitekturmålare,
f. i Braunschweig 1823, var i början teatermålare,
men försökte sig 1848 på oljemåleri, studerade i
Düsseldorf och fullbordade sina studier under Piloty i
München. Hans arkitekturbilder, vanligen interiörer,
utmärka sig äfven för sitt staffage (Interiör af dômen
i Köln, 1851, Koret i Riddagshausens klosterkyrka,
1867, m. fl.).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
