Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taffelmusik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bok De curtorum chirurgia libri duo (1597; flere
gånger omtryckt, sist 1831), der han behandlar den
redan halftannat årh. före honom uti Italien använda
metoden att genom transplantation af hud från armen
ersätta defekter i näsa, öron och läppar samt lemnar
en noggran redogörelse för operationens teknik och
för de fysiologiska processerna i de transplanterade
hudstyckena.
Tagliacozzo [taljakå’tså], stad uti ital. prov. Aquila,
n. v. om den forna Fucino-sjön (mellersta
Italien). Omkr. 4,000 innev. Den 23 Aug. 1268 blefvo
Konradin, hertig af Schwaben, samt hans vän prins
Fredrik af Baden, hvilka stodo i spetsen för det
hohenstaufenska partiet, vid T. besegrade af Neapels
konung Karl af Anjou. Slaget är äfven uppkalladt
efter det närbelägna Scurcola.
Tagliamento [talja-], flod i norra Italien, rinner
upp på Karniska alperna i norra delen af prov. Udine,
flyter mot s., under sitt nedre lopp på gränsen mellan
prov. Udine och Venezia, samt faller ut i Adriatiska
hafvet. Längd 165 km. Segelbar endast i sitt nedersta
lopp, der den tidtals sväller ut till ofantlig
bredd. Om sommaren är flodbädden en bred grusslätt.
Taglioni [taljåni], berömd dansörfamilj. –
1. Filippo T., italiensk ballettmästare, f. i
Milano 1777, anställdes 1803 såsom premierdansör
vid k. operan i Stockholm, hvarest han s. å. ingick
äktenskap med en dotter till sångaren Karsten. Han
var sedan ballettmästare i Kassel och (till 1853)
i Varsjav. Död vid Comosjön 1871. T. var en sinnrik
»ballettdiktare».
– 2. Marie T., italiensk-svensk
dansös, den föregåendes dotter, född i Stockholm
d. 23 April 1804 (1809?), gick i sträng skola hos
sin fader och uppträdde som dansös till en början i
Wien 1822. I Paris dansade hon med oerhörd framgång
1827–32 och sedermera i många europeiska storstäder. I
Stockholm uppträdde hon endast hösten 1841, under
frenetiskt bifall. Hon gifte sig 1832 med grefve
G. de Voisins. 1847 lemnade hon scenen och bosatte
sig vid Comosjön. Men sedan hon genom kriget 1870–71
mist sin förmögenhet, gaf hon i London lektioner
i sättet att föra sig. Död i Marseille d. 24 April
1884. – Marie T. var sin tids förnämsta dansös, en
snillrik representant för den mera kyska och själfulla
danskonsten, svärmisk-poetisk i hela sin apparition
och mimik. Hon tycktes lyfta sig på vingar, hvilka på
samma gång voro behagets och oskuldens. Till hennes
yppersta framställningar hörde nunnescenen i operan
»Robert af Normandie» samt de af hennes fader uttänkta
pantomimballetterna »L’élève de l’amour», »Le lac des
fées» och »Sylfiden».
– 3. Paul T., ballettmästare,
den föregåendes broder, f. i Wien 1809, engagerades
i Berlin 1829 och blef ballettmästare der 1849. Han
sammansatte utmärkta balletter (»Sardanapalus»,
»Undine», »Satanella» m. fl.). Död 1884. – Hans dotter
Marie, f. 1834, skördade stor framgång såsom dansös,
men lemnade skådebanan 1866, då hon trädde i brudstol
med en furst Windischgrätz.
Tagsatzung, T., kallades i Schweiz från äldsta
tider till 1848 (med undantag af åren 1798–1803)
den sammankomst, som de förbundna kantonernas ombud
höllo, och der förbundets gemensamma angelägenheter
afhandlades; församlingen af dessa ombud. Se vidare
Schweiz, sp. 751.
Taguanen. Se Flygekorr-slägtet och Flygpungdjur.
Tagvandet [-vannet], insjö i Tromsö amt, Norge,
12 km. lång, har genom Tagelfven aflopp till
Divielfven, öfre delen af Maalselfven.
Tahiren. Se Halfgetslägtet.
Tahirider, persisk dynasti, som regerade 820–872. Se
Persien, sp. 1095.
Tahiti l. Taiti (förr kalladt Otaheiti), den
största af de Frankrike tillhöriga Sällskapsöarna
i Stora oceanen, består af tvänne nästan cirkelrunda
delar: en större, Porionuu l. Tahiti-nui (Stora T.),
och en mindre, Taiarabu l. Tahiti-iti (Lilla T.),
hvilka äro förenade genom en 2,2 km. bred landtunga,
Taravas l. Taravao, som höjer sig endast 14 m. öfver
hafsytan. Hela ön har en areal af 1,042 qvkm., deraf
Taiarabu utgör 240 qvkm. Från en jämn kustremsa
uppstiger ett vildt bergland, som uppfyller största
delen af ön. Genom vulkanisk verksamhet, som för
längesedan upphört, hafva jordlagren upptornats
till en ansenlig höjd: på Tahiti-nui når Aorai 2,064
m., Orohena 2,236 m. och på Tahiti-iti Roniu 1,130
m. Aorai och Orohena bilda med ett antal lägre pikar
ett diadem, en underbart skön bergformation, icke olik
kransen kring en gammal krater. Strålformigt utgå
derifrån i alla riktningar åsar, hvilka från formen
af små högslätter afsmalna nedåt, skilda af smala
dalar, på hvilkas botten muntra bergbäckar ila fram,
störtande sig i skummande vattenfall genom den yppiga
vegetationen ned till kustslätten. Marken är stenig
och hård på bergshöjderna och består på platåerna
ofta af mager lera, men i dalarna och vid kusten af
ett tjockt humustäcke, som erbjuder alla vilkor för
tropiska växter. Denna landremsa utmed hafvet är jämn,
i allmänhet ganska smal, men här och der ända till
3 km. bred. Der bor hela befolkningen, mest samlad i
små byar, som, då dessa bestå af låga hyddor, nästan
alldeles försvinna i den yppiga växtligheten. Rundt
om ön går ett korallref, som endast på få ställen
lemnar genomgång för fartyg. Den enda betydande
hamnen är Papeete (se d. o.), öns och hela koloniens
hufvudort. Folkmängden uppgår till omkr. 11,200 pers.,
deraf 1/8 fransmän och andra främlingar. – Ön besöktes
sannolikt redan 1607 af spanioren Pedro Fern. de
Quiros och återupptäcktes 1767 af engelsmannen Wallis,
som tog den i nominel besittning för Georg III och
uppkallade den efter honom. Följande året besöktes
den af fransmannen Bougainville, hvilken tog den i
besittning för Frankrike och kallade den La Nouvelle
Cythère. Nästan all vår kunskap om ön och befolkningen
i dess naturtillstånd härrör från Cooks besök 1769,
1773, 1774 och 1777. Wallis fann på T. tre stater, af
hvilka den mäktigaste styrdes af drottning Oberea, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
