Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvita, vingar och stjert svartgrå. Längden af kropp
och stjert uppgår till omkr. 16 cm. Talgoxen finnes
allmänt öfver hela Sverige. Om sommaren och hösten
uppehåller han sig stundom i större flockar i skogarna
samt förtär då företrädesvis insekter och frön. Om
vintern infinner talgoxen sig vid menniskoboningarna,
ofta tillsammans med finkar och sparfvar, och
lifnär sig af snart sagdt allt ätbart (kött,
talg, sädeskorn m. m.). Man har iakttagit, att han
öfverfaller andra foglar, stundom sjuka af egen art,
och med näbben hugger hål på deras hufvudskål för
att åtkomma hjernan, hvilken han värderar som en stor
läckerhet. Boet anbringas i ihåliga träd och består af
grässtrån, mossa, hår, fjädrar och dylikt. Äggen (7–8
eller flere) äro hvita, med brunröda fläckar. Bägge
makarna hjelpas åt såväl vid äggens rufning som vid
ungarnas uppfödande. L-e.
Talgträd. Se Talg 2.
Talgö (Fornnorska Tolga l. Gaute-Tolga), ö i
Buknfjorden vid Stavanger, annexförsamling
till Finnö, var under medeltiden sätet för
en af Norges äldsta slägter, den s. k. Talgö-
eller Tolgeätten, af hvars medlemmar flere förde
namnet Gaute. När denna ätt utdött omkr. 1370,
tillföll T. Hestböslägten och egdes derefter under
15:de årh. af riddaren Olaf Nilssön till Tolga,
hvilken 1455 mördades i Bergen af hanseaterna.
Y. N.
Talhagummi. Se Suakin-gummi.
Taliessin, kymrisk bard i 6:te årh., var anställd som
bard hos höfdingen Urien och dennes son Owain, hvilka
länge krigade mot anglerna. På äldre dagar omvändes
han till kristendomen af den hel. David (Wales’
skyddshelgon). Många mystiska sägner om T. voro
senare gängse, och en mängd sånger tillskrefs honom
på 1100-talet, ehuru han torde urspr. hafva diktat
ganska få af dem. Dessa sistnämnda bära i språket
det 12:te århundradets prägel, men synas med trohet
skildra menniskor och händelser från 500-talet.
Talik, en arabisk skriftform. Se Neschi.
Talio, Lat., Fr. tallion [taliå’ng], vedergällning
med lika för lika, talionsrätt. Se Jus talionis.
Talisman (Sp., af Arab. telsam, plur. telsamân,
magiskt tecken, horoskop), sten eller metallföremål
med inristade magiska figurer eller bokstäfver, åt
hvilka särskilda egenskaper tillskrifvas alltefter den
konstellation, under hvilken de äro graverade; kring
halsen hängd trollbild, skyddsbild. I Österlandet
tros talismaner ega en inneboende skyddskraft mot
trollerier, mot sjukdomar och faror till lands och
sjös; ja stundom antagas de förläna osårbarhet. Bruket
att bära talismaner härstammar från kaldéerna;
i Babylon och Ninive hade t. o. m. hvarje hus sin
grotteskt formade skyddsbild. Jfr Amulett.
Talis Qualis, psevdonym för skalden
K. V. A. Strandberg.
Taliter qualiter, Nylat, si och så, så der,
någorlunda.
Talja, sjöv., ett hissverk med två block, af hvilka
intetdera har flere än två skifvor. Tåget,
som förenar blocken, benämnes taljelöpare eller
endast löpare. Äro båda blocken enskifviga, kallas
taljan enkel eller, vanligare, klapplöpare. Med
en sådan talja vinnes en kraft, som är
2–3 gånger större, än då enkelt tåg utan block
användes. Genom dubbel talja, hvari ett enkelt och
ett dubbelt block finnas, utvecklas en 3–4-dubbel
kraft. Äro åter båda blocken tvåskifviga, såsom i
den »fyrskurna» l. fyrlöparetaljan, blir kraften
4–5-dubblad, beroende på hvilket af blocken blir
det rörliga. Sättes (»slås») taljan på en »mantel»
(tåg genom ett rörligt enkelt block), kallas hon
manteltalja; genom manteln fördubblas kraften. Med
handtalja förstås hvarje mindre och lätthandterlig
talja. Jfr Block, Gina, Tackel. R. N.
Taljerep, sjöv., tåg, som man träder genom
hålen i vantjungfrurna för att dermed styfhala
(»ansätta») vant, barduner, stag o. s. v. Alla
finare tåg, med hvilka ett groft sådant styfhalas,
kallas ofta – äfven då jungfrur icke användas –
taljerep, stundom sytåg (se fig. i art. Ansätta).
R. N.
Talk, ett mineral, hvars namn uppgifves härstamma
från Arab. talk l. telk (klar, ljus) med hänsyn
till mineralets ljusa färg, och ursprungligen
hafva betecknat marienglas (genomskinlig,
kristalliserad gips). Mineralet talk utgöres
af magnesiumhydrosilikat, H2 Mg3, O8. 4 Si
O. Det förekommer endast sällan kristalliseradt i
sexsidiga eller rombiska taflor, vanligen derbt,
med stänglig eller bladig struktur. Färgen är vanligen
ljusgrön. Mineralet, som är halt för känseln och
föga hårdt, kan lätt pulveriseras och gifver då ett
hvitt, lent pulver, hvilket nyttjas till minskning
af friktion (t. ex. vid handskpådragning). Talk
finnes vid många af Sveriges grufvor, såsom
Sala, Falun och Taberg, samt flerestädes i
utlandet, t. ex. i Tyrolen och Schweiz. Blandad
med klorit, utgör talk bergarten täljsten.
P. T. C.
Talkjord, magnesium-oxid. Se Magnesia, sp. 594.
Talkskiffer, en hufvudsakligen af talk bestående,
fett- eller perlemorglänsande, till färgen vanligen
ljus, för känseln fet eller hal, skiffrig bergart,
ofta bildande öfvergångar till kloritskiffer och
glimmerskiffer. Jfr Täljsten. E. E.
Talkspat, detsamma som magnesit (se d. o.).
Talktärningar, miner., oktaedriska, med talk eller
klorit öfverdragna kristaller af magnetisk jernmalm.
P. T. C.
Tall (fur, fura), bot., en art inom det i linnéansk
mening mycket vidtomfattande slägtet Pinus, som
till större delen motsvarar afdelningen Abietineae
Rich. af nat. fam. Coniferae L., eller barrträden
i vanlig mening. Numera är detta slägte begränsadt
till de barrträdsarter, som hafva hufvudaxelns barr
(blad) förändrade till små fjäll, i hvilkas vinklar
samma år utväxa dvärggrenar. Dessa tillväxa under 3 år
och uppbära vanligen längre barr, hvilka sitta 2–3–5
tillsammans inom en deras bas omgifvande hinnaktig
hylsa, bildad af knoppfjäll. Antalet barr inom hvarje
hylsa lemnar kännemärken (jämte andra åtskilnader)
mellan arterna. I spetsen af kottefjällen finnes en
rutformig, förtjockad del,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
