Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Finland för att der genomföra den med Gustaf
III uppgjorda revolutionsplanen, åtföljde T. honom
såsom fältsekreterare och författade sedermera det
manifest om revolutionen, som spreds i Finland. Han
vann derigenom konungens gunst och snabb befordran,
kallades 1775 till hofrättsråd vid hofrätten i Vasa
och utnämndes till landshöfding 1782 i Uleåborgs
och 1785 i Vasa län. Såsom landshöfding förvärfvade
han sig genom nit och omtänksamhet allmänhetens
förtroende. År 1794 entledigades han af Gustaf IV
Adolfs förmyndareregering, men utnämndes 1799 till
vice landshöfding i Örebro län, hvilken befattning han
dock redan följande år afsade sig. Åren 1800–05 var
han ledamot i Högsta domstolen och utnämndes sistn. år
till president i Åbo hofrätt. Vid riksdagarna 1778
och 1800 var T. ledamot af lagutskottet. Då Borgå
landtdag 1809 skulle öppnas, utsågs han att såsom
justitiekansler förrätta de, enligt ordningen
vid svenska riksdagarna, rikskansleren åliggande
göromålen och upphöjdes samtidigt i friherrligt
stånd. På grund af preste- och bondeståndens
val kallades han derefter till förste ledamot
i regeringskonseljens justitiedepartement,
hvilken plats han innehade till sin död,
d. 5 Jan. 1822. I det politiska lifvet ingrep
T. icke verksamt under senare delen af sin bana.
M. G. S.
Tandem, Lat., ändtligen, slutligen. – I England
har detta ord blifvit en sportterm, med betyd.
»en och en», »den ene framför den andre», och
betecknar särskildt ett ekipage, bestående af ett
lätt, tvåhjuligt åkdon, som är förspändt med två
hästar, den ene framför den andre. »Tandemridt»» är
ett cirkus-konststycke, som utföres så, att ryttaren
medelst tömmar sköter en eller flere andra hästar,
hvilka (utan ryttare) löpa framför hans egen. »Tandem»
kallas slutligen en trehjulig velociped med platser
för två »ryttare», den ene sittande framför den andre.
Tandfattiga, Edentata, zool., en ordning, tillhörande
gruppen Placentalia (se d. o.) inom däggdjurens
klass. Den af Linné uppställda gruppen Bruta
(se Trögdjur) omfattade förutom myrätarna och
sengångarna jämväl elefanten, siréndjuren och
hvalrossen. Men äfven med den begränsning, som
den nyare zoologiska systematiken gifvit åt Bruta
eller de vanligen s. k. Edentata, innesluter denna
ordning fortfarande en mycket heterogen samling
djurformer. Det förefinnes en så stor skiljaktighet i
byggnad och lefnadssätt mellan somliga af »Edentata»,
att endast några få utmärkande egenskaper äro
gemensamma för alla. Tänder saknas antingen helt och
hållet (myrslokar, myrkottar), eller ock äro de så
enkla, delvis förkrympta, att de måste antagas vara
stadda i tillbakagående utveckling, d. v. s. att
tänderna, på grund af djurens ändrade lefnadssätt,
numera blifvit mer eller mindre onyttiga och derför
småningom tillbakabildats. På två undantag när
(jordsvinet och ett gördeldjur), eger ej häller någon
tandömsning rum. Endast sengångarnas tandsystem visar
i viss mån en högre utveckling. Byggnaden af placenta
företer inom denna ordning större olikheter än
inom någon annan. De nu lefvande medlemmarna af denna
ordning kunna bäst fördelas i följande fem naturliga
familjer.
1) Bradypodidae, sengångarna.
2) Myrmecophagidae, myrslokarna.
3) Dasypodidae, gördeldjuren.
4) Manidae, myrkottarna.
5) Orycteropidae, jordsvinen.
Den geografiska utbredningen af dessa familjer
sammanfaller med deras slägtförhållanden:
de tre förstnämnda finnas i Amerika; de två
sista tillhöra Gamla verlden. Medan nämligen
likheten mellan myrslokarna och myrkottarna har
framkallats af likartadt lefnadssätt och ej beror
på närmare gemensam härstamning, har nyligen den
engelske anatomen och zoologen Flower påpekat, att
trögdjuren och myrslokarna i sjelfva verket, trots
de i ögonen fallande yttre olikheterna, på grund af
öfverensstämmelser i vigtiga inre organ (skelett,
kärlens anordning, könsorganen etc.) måste anses vara
modifikationer af en gemensam typ. Denna uppfattning
bekräftas af paleontologien, enär i Amerikas
diluviala lager påträffats verkliga mellanformer (se
Jättetrögdjuren och Megatherium), hvilkas hufvud och
tandsystem närmast öfverensstämma med sengångarnas,
medan byggnaden af lemmar och ryggrad företer den
största likhet med myrslokarnas. En annan modifikation
af samma grundtyp bildas af gördeldjuren. Gamla
verldens myrkottar och jordsvin äro deremot så
väsentligen skiljaktiga både från de amerikanska
formerna och från hvarandra, att de vid en fullt
naturlig, på genealogiska principer fotad anordning
måhända böra uppställas som representanter för
särskilda ordningar. L-e.
Tandgnyst och Tandgrisne (Isl. Tanngnjóstr
och Tanngrisnir), Nord. mytol., heta de bockar,
som draga Tors vagn. Båda namnen hafva enahanda
betydelse (»tandgnisslare»). Tor kunde slagta och
förtära dessa bockar samt låta dem, sedan han signat
qvarlefvorna med hammaren Mjölne, lefva upp igen,
om endast benen icke krossades, utan omsorgsfullt
samlades i hudarna. En af bockarna haltade, derför
att Tjalfve (se denne) varit nog oförsigtig att bräcka
bockens lårben. Th. W.
Tandgomljud. Se Dentipalataler.
Tandgrisne. Se Tandgnyst.
Tandhvalar, Odontoceti, zool., en underordning,
tillhörande ordningen Cetacea bland däggdjuren. Denna
grupp skiljer sig från bardhvalarna genom flere
vigtiga karakterer. Sålunda ådagalägger förekomsten
af tänder under hela lifvet, att tandhvalarna
i detta afseende stå hvalordningens urformer
närmare, hvilka, såsom flere fynd af fossila hvalar
bekräfta, egt synnerligen väl utvecklade, olikartade
tänder. Flertalet tandhvalar eger ett stort, hos
somliga större antal tänder än något annat däggdjur;
men dessa tänder äro i allmänhet af enkel form och
icke underkastade någon ömsning. Hos kaskeloten finnas
fullt utbildade tänder blott i underkäken; andra
(Ziphiinae) ega endast ett eller två par fungerande
tänder förutom en del förkrympta, hvilka ej äro fästa
i benen, utan ligga i tandköttet. Narhvalen har en
på särskildt sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
