Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklad tand i öfverkäken. Barder saknas
alltid. Kraniets öfre delar äro mer eller mindre
osymmetriska. Endast en yttre näsöppning finnes. På
ett undantag när uppnå ej tandhvalarna, till hvilka
räknas omkr. 130 arter, sådana väldiga dimensioner
som bardhvalarna. De lefva företrädesvis af fiskar
och hufvudfotingar, en och annan af själdjur. Några
arter finnas i sött vatten. Om de olika afdelningarna
af tandhvalarna se Hvaldjuren, sp. 131–132.
L-e.
Tandjur (Tanjore, Tandjavuru). 1. Distrikt
i kejsaredömet Indien, presidentskapet Madras,
omfattar en del af Karnatik, nämligen Kaveris ytterst
bördiga deltaland, en af de tätast befolkade trakter i
Indien, kallad »södra Indiens trädgård». Areal 9,464
qvkm. 2,130,383 innev. (1880), de flesta brahmaner,
som tala tamil. Knappast någon del af Indien eger
så många tempel som T., många af mycket hög ålder
och storartad arkitektur. T. var den trakt af Indien,
der protestantiska missioner först grundades, och har
nu näst Tinnevelli de flesta sådana. 1881 funnos 8,255
infödda protestanter och 67,745 katoliker. T. bildade
sedan 1678 ett särskildt marattfurstendöme ända till
1799, då landet med undantag af hufvudstaden jämte
närmaste omnejd afträddes till Ostindiska kompaniet,
som till fursten afstod 1/5 af nettoinkomsterna af
landet. Vid fursteättens utslocknande, 1855, blef
T. fullständigt britiskt territorium. Inom distriktet
ligger franska kolonien Karikal. – 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt, vid Kaveris största mynningsarm,
75 km. från hafvet. 54,745 innev. (1881). Såsom
en gammal hindudynastis sista residensstad och
i alla tider ett af de politiska, literära och
religiösa centra i södra Indien är staden rik på
intressanta minnen. Ett af dess tempel, från 11:te
årh., men synnerligen väl bibehållet, anses vara det
vackraste i Indien. Befolkningen är känd för sina
artistiska tillverkningar, företrädesvis af mattor,
juvelerarearbeten samt drifna arbeten.
Tandkarpar, Cyprinodontidae, zool., en till
ordningen Physostomi bland benfiskarna hörande familj,
som har en mängd representanter i de varmare landen
i såväl sött som salt vatten. I Europa förekommer
endast en art, den i Spanien lefvande Fundulus
hispanicus. Hithörande fiskar likna till kroppsformen
karpfiskarna, men skilja sig från dessa bl. a.
derigenom att de hafva tänder i båda käkarna. Kroppen
är fjällbetäckt, liksom hos dessa, men simblåsan är
enkel och utan förbindelse med hörselbenen. Samtliga
arter äro ganska små, och hos flere slägten äro
hannarna mindre än honorna. Enligt Günther förekomma
bland dem de minsta af alla fiskar. De största arterna
af familjen nå en längd af endast 20 cm. De tillhöra
slägtet Orestias samt lefva i sjön Titicaca och andra
på 4 à 5 tusen m. höjd belägna sjöar i Anderna. Flere
arter föda lefvande ungar. Ett särdeles egendomligt
slägte är Anableps (se d. o.). R. L.
Tandkött. Se Tänder.
Tandläkare-föreningar. Se nästa art.
Tandläkarekonsten (Fr. dentisterie) är den del af
kirurgien, som sysselsätter sig med
tändernas sjukdomar och- vård samt förlorade tänders
ersättande med konstgjorda. Fordom tillhörde
tandsjukdomarnas behandling, som då i det stora
hela inskränkte sig till tandutdragning, fältskärens
yrke. Först i början af 1700-talet gafs åt denna konst
en högre lyftning genom fransmannen P. Fauchards
förträffliga verk »Le chirurgien dentiste» (2 bd,
Paris 1728); och sedan från 1860-talet kännedomen om
tänderna och deras sjukdomar utvecklat sig till en
verklig vetenskap (»odontologien»), jämbördig med
flere andra medicinska specialgrenar (t. ex. ögon-
och öronläkarekonst), har tandläkarekonsten numera
i de flesta land vetenskapligt bildade utöfvare
(tandläkare l. dentister, till skilnad från de
s. k. tandteknikerna, som äro tandläkarnas tekniska
biträden vid förfärdigandet af de konstgjorda
tänderna). – I Sverige utkom 1861 den första egentliga
författningen rörande tandläkarekonstens utöfning, och
den följdes 1866 af en dylik om tandläkare-elevers
och medhjelpares undervisning och pröfning. För
kompetens att praktisera som tandläkare fordras, utom
maturitetsexamen (sedan 1879), en 1:sta (kandidat-)
och en 2:dra examen (tandläkare-examen), den senare
aflagd inför af Medicinalstyrelsen förordnade
examinatorer. Studietiden beräknas till omkr. tre
år. Någon offentlig läroanstalt för tandläkare-elever
har i Sverige icke funnits förr än 1885, då riksdagen
beviljade anslag till Polikliniken för tandsjukdomar
(i Stockholm), der tandläkarekandidaterna åtnjuta
undervisning till sin 2:dra examen. 1890 öppnades
Göteborgs tandläkare-institut, hvilket likaledes
meddelar såväl praktisk som teoretisk undervisning
i alla till tandläkare-examen hörande ämnen. –
Om någon literatur inom denna gren af medicinen
från tidigare århundraden kan man egentligen icke
tala. Efter Fauchards ofvannämnda arbete utkommo
visserligen många monografier och afhandlingar,
men dessa voro af mindre värde. Först på
1860- och 1870-talet började facktidskrifter
utgifvas i Tyskland, England och Frankrike, och
tandläkarekonsten har nu att uppvisa en rikhaltig
vetenskaplig literatur. Likaså finnas i de flesta land
tandläkareföreningar. Svenska tandläkaresällskapet
stiftades i Stockholm d. 21 Nov. 1860. Skandinaviska
tandläkareföreningen stiftades i Stockholm 1866 i
syfte att sammanföra tandläkarna inom de skandinaviska
landen och har under årens lopp hållit åtskilliga
sammanträden, senast 1891, då den i Göteborg firade
sitt 25-årsjubileum. 1888 stiftades i Stockholm
Odontölogiska föreningen af studerande, med ändamål
att »söka åvägabringa en sammanslutning mellan svenske
odontologie studerande och samverkan med tandläkare,
som efter aflagd examen i densamma qvarstå». År
1890 uppgick de praktiserande tandläkarnas antal i
Sverige till 104. R. Martin har utgifvit »Matrikel
jemte biografiska uppgifter öfver Sveriges tandläkare
från äldre till nuvarande tid» (1890). Ugn.
Tandläppljlld. Se Dentilabialer.
Tandlösingar. Se Fastkäkar.
Tandnyckel, ett äldre, af tandläkarna numera sällan
nyttjadt instrument för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
