Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tapirbark ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ostronfångst samt liflig handel med spanmål, olivolja
och sydfrukter. Hamnen skyddas af de framför densamma
liggande öarna San Pietro och San Paolo (forntidens
Choirades). Det af fem stora, runda torn omgifna
kastellet vid stadens södra ände härstammar från
10:de årh. och restaurerades af kejsar Karl V. Af
byggnader från forntiden finnas endast få rester.
Tarantsjer, en tatarisk, med perser uppblandad
stam från Öst-Turkestan, af hvilken största delen
för omkr. 100 år sedan af kinesiska regeringen
förflyttades till Ili-dalen (Kuldsja-distriktet)
för att der bilda en motvigt mot de orolige
dunganerna. Med deras tillhjelp kufvades också
tvänne dunganska uppror, men vid en tredje
resning (1864–65) förenade sig tarantsjerna
med dunganerna och fördrefvo kineserna. Vid kort
derefter uppkomna fientligheter mellan de förbundne
segrade tarantsjerna, och sedan de underkufvat de
med kineserna allierade solonerna (tungusiska
nybyggare) och sibo (mandsjuiska kolonister)
samt en del grannstammar, kirgiser (kasaker)
i n. och v., karakirgiser i s. v. och kalmucker
i s. ö., blefvo de herrar öfver hela Ili-dalen,
der de bildade ett ordentligt, af en sultan och
underlydande »beker» styrdt rike. Då de der gåfvo
skydd åt förrymda ryska kirgiser, ockuperades deras
land af ryssarna (1871), hvilka dock genom fördraget
i Livadia (1879) och gränsregleringen 1881 afträdde
allra största delen deraf till Kina med den från
n. i Ili infallande floden Chorgos till gräns,
så att af omkr. 40,000 tarantsjer blott 5,000
stannade under ryskt välde. Till namnet sunnitiska
muhammedaner, följa de vida mer uråldrig sed än
islams bud (deras qvinnor gå alltid obeslöjade)
och egna sig uteslutande åt jordbruk och handel,
men kunna icke i detta hänseende täfla med de med dem
sammanboende, mera utvecklade och driftige dunganerna.
H. A.
Tarapacá, nordligaste provinsen i syd-amerikanska
republiken Chile, ligger utmed Stilla hafvet och
skiljes af floden Camarones från det peruanska, af
Chile till 1893 förvaltade området Tacna samt i s. af
Rio Loa från Atacama. Arealen beräknas till 71,000
qvkm. och folkmängden till omkr. 50,000 pers. Större
delen af provinsen utgöres af den vattenfattiga, öde
Pampa de Tamarugal. Endast få af de många från Anderna
nedrinnande strömmarna nå hafvet; de flesta sina ut
under sommaren på nämnda pampa, och endast torra,
steniga flodrännor beteckna deras nedre lopp. Klimatet
är ytterligt hett och torrt. Provinsens väsentligaste
rikedom utgöres af dess salpeterfält och guanolager,
hvilka voro statsmonopol i Perú och denna republiks
förnämsta inkomstkälla, men retade Chiles roflystnad
och gåfvo anledning till det för Perú olyckliga kriget
med denna republik, hvilket slutade med provinsens
förlust (1883). T. har äfven saltlager samt guld-
och silfvergrufvor, hvilka förr gåfvo ett rikt
utbyte. Jernvägar föra från hamnarna Pisagua, Iquique
och Patillos till saltlagren och salpeterfälten i
det inre landet. Hufvudstad är Iquique. Den forna
hufvudstaden T., på vestra sidan af
Anderna och vid östra randen af Pampa de Tamarugal,
räknar nu endast ett tusental innevånare. Den hade
fordom rika silfververk.
Tarare [-rar], stad i franska depart. Rhône, 35
km. v. n. v. om Lyon, vid foten af det 719 m. höga
Mont-Tarare och Paris–Lyon-jernvägen. 11,848
innev. (1886). Staden med omgifning har en
högst liflig textilindustri, som sysselsätter
omkr. 60,000 arbetare, företrädesvis tillverkningen
af musslin, tarlatan, silkesplysch, velours,
sammet och sjalar. Derjämte finnas åtskilliga andra
industrigrenar.
Tarascon [-skå’ng]. 1. Stad i franska
depart. Bouches-du-Rhône, på venstra stranden af Rhône
midt emot Beaucaire (med hvilket det är förenadt
genom en hängbro och en jernvägsbro) samt vid
Lyon–Marseille-jernvägen. 6,647 innev. (1886). Bland
märkliga byggnader må nämnas kyrkan S:te Marthe,
byggd 1187–1216 på ruinerna af ett romerskt tempel
och uppkallad efter stadens skyddshelgon, den ännu
i dag med en årlig folkfest firade heliga Marta,
(hvilken enligt legenden skall hafva nedlagt ett
landet förhärjande odjur, la Tarasque), samt borgen,
påbörjad i 14:de årh. och fullbordad af konung René
af Anjou i 15:de, fordom ofta residens för
grefvarna af Provence, nu fängelse. – 2. Stad i franska
depart. Ariége, vid floden Ariége och jernvägen till
Toulouse. Omkr. 2,000 innev. Hyttedrift.
Taraska, namn på en indianstam och dennes språk. Se
Hiaihiu och Mejikanska språk.
Tarasp-Schuls, kurort
i schweiziska kantonen Grisons, i nedre Engadindalen,
består af flere byar och gårdar på ömse sidor om
Inn. Tarasp ligger till höger om Inns djupa dalklyfta
och har sitt namn efter den vackra ruinen af borgen
Tarasp. Schuls ligger 4 km. längre ned på Inns venstra
strand och har mest reformert befolkning, hvaremot
byarna omkring Tarasp hafva katolsk. Hela trakten
är rik på mineralkällor af olika sammansättning,
af hvilka flere varit bekanta i århundraden. Denna
rikedom på mineralkällor i förening med det stärkande
höjdklimatet och de storartade omgifningarna hafva
gjort T.-S. till en af de vigtigaste kurorterna
i Schweiz.
1. Taraval, Guillaume Thomas (Raphael), målare,
född i Paris d. 21 Dec. 1701, var lärjunge
af Cl. Audran och kallas redan 1727 »peintre»
(målare-artist). Hans rykte som snabb och skicklig
dekoratör var säkerligen redan väl grundadt, då
han i Maj 1732 slöt kontrakt med hofintendenten
Hårleman om anställning vid Stockholms slottsbyggnad
mot ganska högt arvode. T. anlände till Stockholm i
Juli 1732 och fick straxt börja gifva prof på sin
konst, i det han tillsammans med ornamentsmålaren
Deslaviers utförde plafonderna i »Röda salongen»
och »Gröna salongen» samt fönsternischerna i den
förra (1734–35). Han fortfor sedan år för år att
pryda andrå delar af slottet och var den ende af de
utländske målarna, som bibehöll sig qvar. Dertill
bidrogo väl i sin mån de förtjenster han inlade om
det svenska konstlifvets höjande genom den trägna och
oegennyttiga teckningsundervisning han egnade de unge
ämnesvennerna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
