- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1401-1402

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Targowica ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tecken till en minskning af vätskeresorptionen
från tarminnehållet. Detta kan betingas antingen
derigenom att under det sjukliga tillståndet i
slemhinnan dess funktionsförmåga lidit eller ock
derigenom att tarminnehållet så hastigt drifves
genom tarmkanalen, att en vätskeresorption ej
hinner försiggå i tillräcklig utsträckning. –
Man skiljer mellan olika former af tarmkatarr
efter dess lokalisation i olika afdelningar af
tarmen. Inskränker katarren sig till tarmkanalens öfre
partier,
saknas ofta diarré. Vätskeresorptionen eger
nämligen hufvudsakligen rum i tjocktarmen. Deremot
innehålla tarmuttömningarna osmälta matrester i
riklig mängd. En katarr i tjocktarmen, s. k. kolit,
medför diarré med riklig tillblandning af slem
i tarmuttömningarna. Har katarren sitt säte i
ändtarmen, äro tarmuttömningarna ringa till
qvantiteten, men synnerligen täta och åtföljda af
smärtsamma trängningar. De utgöras hufvudsakligen
af slem med större eller mindre tillblandning af
var. – I afseende på förloppet skiljer man mellan
en akut och en kronisk form. Den senare uppkommer
antingen som en följd af akuta sjukdomar i tarmen
eller utvecklar sig småningom sjelfständigt. I de
kroniska formerna förekommer omvexlande med diarré
förstoppning, som anses vara betingad af atrofi i
tarmens muskellager. Till digestionsrubbningarna
ansluter sig allmän kraftnedsättning, afmagring
och blodbrist. – Behandlingen går i första rummet
ut på att aflägsna allt, som kan reta den i det
katarrala tillståndet känsliga slemhinnan. Dieten
regleras noga. I akuta fall sättes patienten på svält,
eller får han endast afkok på hafregryn, slemmiga
soppor o. dyl. Har man anledning att antaga närvaron
af skadligt tarminnehåll, gifvas lämpliga afförande
medel. Diarré söker man stilla genom användning
af opiipreparat. En katarr i tjocktarmen påverkas
med lavemang. I de kroniska fallen användas ofta
brunnskurer (Karlsbad, Marienbad). – Tarmkatarr
är mycket vanlig hos späda barn (se under
Torsk). Deras tarmkanal är nämligen mycket känslig för
skadliga inflytelser. Mest utsatta härför äro de barn,
som måste undvara sin naturliga föda (modersmjölken)
och i stället uppfödas artificielt. Den artificiella
näringen kan dels till sin sammansättning vara
olämplig, dels till följd af bristande renlighet
innehålla skadliga ämnen. En sådan föda af olämplig
beskaffenhet blir dels endast ofullkomligt digererad
i barnets tarmkanal, dels ger den upphof till
abnorma sönderdelningsprocesser derstädes, hvilkas
produkter utöfva ett skadligt inflytande. Detta ger
sig tillkänna derigenom att tarmuttömningarna förlora
sitt normala utseende. De blifva gröna till färgen,
ojämna till konsistensen och högst illaluktande. Varar
det skadliga inflytandet tillräckligt länge, börjar
tarmslemhinnan sjelf att sjukligt förändras, och
tecken till en verklig katarr visa sig. Barnet magrar
härunder och företer slutligen ett mycket bedröfligt
utseende. Behandlingen afser i främsta rummet att
genom ordnande af dieten undanskaffa upphofvet till
det onda. J. E. J~n.

Tarmkäx. Se Mesenterium.

Tarmludd. Se Tunntarm.

Tarmlösa djur benämnas stundom de s. k. kavitetsdjuren
(Caelenterata) emedan de icke ega någon särskild
tarmkanal, utan endast ett »gastrovaskularium»,
gemensamt såväl för födans smältning
som för saftomloppet. Se Kavitetsdjur.
O. T. S.

Tarmsten kallas bildningar (konkrement), som
uppstå i tarmkanalen på det sätt att osmälta
rester af födoämnen inkrusteras med salter,
vanligen ammoniummagnesiumfosfat samt kalcium- och
magnesiumfosfat. Hos menniskan äro dylika bildningar
tämligen sällsynta, men hos hästar och äfven hos
nötkreatur, i synnerhet vid utfodring med kli, äro
de ej ovanliga. »Tarmstenarna» kunna blifva ganska
stora. Somliga äro tunga och utgöras hufvudsakligen
af ammoniummagnesiumfosfat. Andra bestå till större
delen af växtämnen; ett tredje slag utgöres af de
s. k. hårbollarna. Om de s. k. bezoarstenarna se
Bezoar. J. E. J-n.

Tarmvred. Se Bråck, sp. 1238, och Ileus.

Tarn. 1. Biflod till Garonne i södra Frankrike,
rinner upp på Lozère-bergen i Cevennerna på 1,600
m. höjd, flyter mot v. genom departementen Lozère,
Aveyron, Tarn, Haute-Garonne och Tarn-et-Garonne
samt faller nedanför Moissac från venster in i
Garonne. Längd 375 km. Först sedan den ofvanför Albi
bildat det vackra, 19 m. höga vattenfallet
Saut-de-Sabo, inträder den på slättlandet och blir
segelbar (147 km.). T:s förnämsta tillflöden äro
fr. h. Aveyron, fr. v. Dourbie, Dourdou, Rancé och
Agout. – 2. Departement i södra Frankrike, bildadt
af delar af den forna prov. Languedoc. Areal 5,742
qvkm. 358,757 innev. (1886), deraf omkr. 24,000
reformerta. I ö. och s. uppstiga grenar af Cevennerna:
Monts de Lacaune (1,206 m.) och Montagne noire,
med skogklädda höjder. Norra och mellersta delarna
genomdragas af lägre bergskedjor med vestlig
riktning, mellan hvilka ligga ovanligt vackra
dalar. Med undantag af en liten del af Montagne
noire, som tillhör Audes flodområde, hör depart,
till Garonnes (Tarns) flodsystem. Östra delen har
Auvergnes klimat, det strängaste i Frankrike; vestra
delen har Girondes milda klimat. Åkerbruket lemnar
spanmål utöfver behofvet, och vingårdarna lemna 40–50
mill. liter vin, en qvantitet, som är endast hälften
mot hvad den var före phylloxerans härjningar. Ur
mineralriket fås stenkol, jern, marmor och kalk. Bland
industrigrenar är textilindustrien vigtigast. Depart.
indelas i 4 arrondissement: Albi, Castres, Gaillac,
Lavaur. Hufvudstad: Albi.

Tarn-et-Garonne [-e-garå’nn], departement i
sydvestra Frankrike, bildadt 1808 af delar af
Guyenne, Gascogne och Languedoc. Areal 3,720
qvkm. 214,046 innev. (1886), deraf omkr. 10,000
reformerta. Departementet är ett af de glesast
befolkade i Frankrike, och folkmängden minskas
fortfarande. Garonrie och dess biflod Tarn,
hvilka förenas inom depart., skilja höglandet i
n., hvilket tillhör Cevennerna och centralplatån,
från det södra höglandet, som är en fortsättning af
Lannemezanplatån. Floderna flyta genom högslätterna
i djupa dalar. Departementets hufvudnäringar äro
jordbruk och ladugårdsskötsel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free