Print (PDF) - On this page / på denna sida - Targowica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1403
Tarnogrod–––Tarquinius.
1404
Mycket frukt skördas, och denna samt vin,
fosfat och litografisk sten utgöra förnämsta
exportartiklarna. Depart, är indeladt i
3 arrondisse-ment: Montauban, Moissac och
Castelsarrasin. Hufvudstad: Montauban.
Tarno’grod, stad i ryska guvern. Lublin (Polen), nära
galiziska gränsen. Omkr. 5,000 innev. I T. bildades
d. 26 Nov. 1715 en konfederation under ledning af
marskalk Ledochowski för att förmå konung August II
att draga de sachsiska trupperna ur Polen, hvilket
syfte vanns.
Tarno’pol, stad i östra delen af Galizien,
vid Dnjestrs biflod Seret och jern vägen mellan
Lemberg och Odessa. Omkr. 27,000 innev., deraf
omkr. hälften judar. Liflig handel med spanmål
och andra landtmannaprodukter, i synnerhet
med hästar. Jesuitkollegium, obergym-nasium
m. fl. läroverk. T. var fordom fästning och erhöll
stora privilegier af de polske konungarna.
TarnÖW [ta’rnuv], stad i norra Galizien, 75 km. ö. om
Krakov, vid jernvägen Krakov-Lem-berg och vid den
segelbara Dunajec, en biflod tiirWeichsel. 24,627
innev. (1880). Biskopssäte. Obergymnasium; teologiskt
seminarium med filosofisk och teologisk läroanstalt.
TaYnowitz, stad i preuss. reg.-omr. Oppeln
(Schlesien), nära polska gränsen,
vid jernvägen till Breslau. 8,617
innev. (1885). Kealgymna-sium. Bergsskola. Bergsbruk,
företrädesvis jern- och blymalmer, hvilka smältas i
Friedrichs-hiitte 6 km. n. v. om T.
Ta’rnovo. Se Tim o va.
Tarnowski [-nå’f-], Jan, grefve, polsk krigare,
f. 1488, d. 1561, gjorde resor i Syrien, Arabien,
Egypten och södra Europa samt fick af Emanuel
d. store i Portugal ett befäl i kriget emot morerna,
hvari han vann stor ära. Af Karl Y upphöjdes han
till tysk riksgrefve. Efter hemkomsten blef han
kronstorfältherre och vann såsom sådan 1531 vid
Obertyn en lysande seger öfver vojevoden af Moldau
Petru III. T. efterlemnade flere skrifter.
Tarnowski [-nå’f-], Stanislaw, grefve,
polsk literaturhistoriker, f. 1837, professor
vid universitetet i Krakov och president för
vetenskapsakademien derst., har utgifvit två större
arbeten rörande 1500-talets polska literatur:
Pisarzy polityczni XVI wieku (16:de årh:s politiska
författare, 2 del., 1887) och Jan Kochanowski
(1888), en serie föreläsningar öfver Kzewuski (1887)
och reseskisser: Z wacacyj (Från ferierna, 2 del.,
1888), samt i tidskrifter (i synnerhet i den af honom
sjelf jämte Szujski 1866 uppsatta ^Przeglad polski»)
författat en mängd uppsatser om polska författare
(Modrzewski, Mickiewicz, Krasinski m. fl.). Han
har dessutom publicerat en upplaga af Krasinskis
skrifter (Lemb. 1886-90). T., annars konservativ,
hör till den grupp af yngre nyktra historiker,
som förhåller sig kritiskt-negativt till de äldre
polska idealen, och har på grund deraf varit utsatt
för häftiga angrepp. Han anses vara en synnerligen
lycklig föreläsare. LK-
Taro (T ar ro), på Sandwichsöarna benämning på de
stärkelserika, såsom födoämne begagnade rotknölarna
af aroidéerna. Se vidare Äroidese och Colocasia.
Taro’k (Ital. tarocco, Fr. tarof), ett kortspel,
hvilket spelas af tre personer med en särskild,
af 78 kort bestående lek, som utom de 52 vanliga
korten, å hvilka dock »färgerna» betecknas-med andra
föremål: bägare, svärd, mynt och käppar (se Spelkort),
innehåller 4 ka väller (ryttarefigurer, i rang mellan
dam och knekt) och 22 trumfer (tarokerj, af hvilka
21 bära olika, symboliska figurer och ordningsnumren
I-XXI (1-21). Detta urgamla spel, »zigenarnas bibel»,
anses af de »invigde» vara sjelfva nyckeln till den
från Östern ärfda »ockulta ve^ tenskapen» och har
framkallat en rikhaltig literatur. Se härom Papus: »Le
tarot des bohé-miens, le plus ancien livré du monde»
(1889).
Tarpänen. Se Hästen.
Tarpe’jiska klippan (Saxum tarpéjum, Kupés tarpeja)
kallades en del af den kapitolinska bergshöjden i det
forna Kom. Derifrån nedstörtades vissa förbrytare,
särskildt sådana, som kränkt folkets frihet eller
dennas beskyddare, tribunerna. - Enligt en sägen
skall en Sp. Tarpejus under Komulus’ tid hafva
fört befäl på den kapitolinska borgen, hvilken
han eller hans dotter Tarpeja ville förråda åt
sabinerna. Komulus upptäckte förräderiet och lät
nedstörta Tarpejus från bergshöjden, som deraf fick
sitt namn. Äfven berättas, att Tarpeja blifvit
dödad af soldaterna, som öfver henne kastat sina
sköldar. Möjligen ligger någon myt, knuten vid
en lokal gudomlighet, till grund för sägnen.
R- Tdh.
Tarqui’nii, gammal etruskisk stad vid floden Marta
och en af de förnämsta bland de tolf bekanta
förbundsstäderna. Den bistod Yeji i kriget mot
Kom, omkr. 400 f. Kr., och stred senare jämte flere
grannstäder mot Kom, men måste beqväma sig till fred,
sedan dess makt blifvit bruten. I äldre tider var
T. en hufvudort för den etruskiska konsten. Sägnerna
antyda förbindelser med Korint. Efter allt hvad
man kan finna röjde sig i konstens alster (vaser
m. m.) spår af hellenisk inverkan. Kui-ner finnas
på höjden Tarchino och i dess närhet en intressant
grafstad. K- Tdh.
Tarqui’nius. 1. Lucius T. Priscus(»den äldre») var
enligt traditionen Korns femte konung. Han skall
hafva varit son af Demaratos, hvilken, fördrifven
från Korint, bosatt sig i Tar-quinii. T., som der
hade namnet Lucumo (se d. o.), ingick giftermål med
den förnäma och genom sina insigter i den etruskiska
spådomskonsten utmärkta Tanaquil, hvilken, drifven
af ärelystnad, förmådde honom att utvandra till
Kom för att der vinna en mera lysande ställning. I
Rom blef Lucumo, som der antog namnet Tarquinius,
vän och förtrogen med konung Ancus Martius,
som slutligen satte honom till förmyndare för
sina söner. T. tillvällade sig emellertid sjelf
konungamakten och utöfvade den med klokhet och
kraft. Han förde framgångsrikt krig med latinerna,
inrättade i Kom de s. k. stora festspelen och lät i
staden anlägga nödiga afloppsledningar (cloaca maxima)
och uppföra byggnader, som skulle göra den värdig att
blifva hufvudstaden i Latium. Med T. började nämligen
den romerska konungatidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
