Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 1407-1408 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarsia ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

styckena 1 och 2 hos stjertamfibierna), hvilka
sålunda bidraga till bildandet af den för grod-djuren
karakteristiska hoppfoten (fig. 2). Fotens

Fig. 1.

Fig. 2.

ledning försiggår hos grodorna mellan dessa två ben
och den nedre radens starkt förkrympta vristben. Hos
kräldjuren är tarsen något högre utbildad, i det de
särskilda styckena vanligen äro förbenade samt af
mycket olika form och hos de högre formerna försedda
med väl utbildade ledytor. Antalet har liksom hos

Fig. 3.

groddjuren undergått en minskning, i det den öfre
radens ben sammanväxt till två, stundom till endast
ett ben, och äfven i den undre vanligen färre ben
uppträda än hos stjertamfibierna. En ännu högre
grad af tillbakagående utveckling uppnår tarsen hos
foglarna, enär hos den utbildade fogeln ej några
skilda tarsaldelar förefinnas. En undersökning af
fostret ådagalägger emellertid en nära anslutning
till vissa kräldjur, i det här finnas två öfre och
ett undre tarsalben (fig. 3). Under utvecklingens
fortgång sammansmälta de två öfre med skenbenet,
medan det undre förenar sig med de sammanväxta
mellanfotsbenen. Den vanligen s. k. tarsen hos
foglarna motsvarar sålunda i första rummet andra
djurs mellanfot, medan foglarnas tars representeras
af skenbenets undre och mellanfotens öfre ände. Liksom
hos kräldjuren sker alltså fotens ledning hos foglarna
mellan tarsalbenen, ej mellan underbenet och tarsen,
såsom hos däggdjuren. Däggdjurens
tarsusbyggnad kan härledas från förhållanden, som förefinnas
hos stjertamfibierna och vissa kräldjur. Äfven
hos däggdjuren (se fig. 4, som visar menniskans

Fig. 4.

fotskelett) äro styckena 1 och 2 sammansmälta till
ett ben, språngbenet, medan stycket 3 utbildats
till hälbenet, kännetecknadt genom hälknölen,
hvilken finnes redan hos krokodildjuren. Det hos
stjertamfibierna förekommande centralbenet har
bibehållit sig sjelfständigt. Det har ryckt in
mot den inre fotranden och motsvaras väsentligen
af jullbenet (C), medan styckena IV och V
alltid sammanväxa till det s. k. tärningbenet
(IV). Ytterligare sammansmältningar och ombildningar
orsakas deraf att under utvecklingens lopp tår gå
förlorade, såsom förhållandet är hos hästen, idislarna
m. fl. Vi kunna således följa tarsens utveckling från
det enkla, ursprungliga skede, som är representeradt
hos stjertamfibierna, genom mellanformer till den
komplicerade och specialiserade byggnad, som den
fått hos däggdjuren, och igenkänna hos dessa senare
samma element som hos de lägst stående amfibierna. –
Af särskildt intresse är den mer eller mindre
fullständiga 6:te tån, som finnes å bakfoten hos
ett mycket stort antal däggdjur och en del lägre
ryggradsdjur, särskildt grod-djuren. Till och med
till en 7:de tå hafva antydningar beskrifvits. Högst
sannolikt äro dessa »öfvertaliga» tår att tolka som
nybildningar och ej, såsom vanligen göres, som rester
(rudiment) efter hos våra ryggradsdjurs stamformer
förekommande, fullt utbildade organ. Jfr Fot och
Mellanfot. L-e,

Tarsia (tarsiatura). Se Intarsia.

Tarsiidae. Se Vristdjur.

Tarsis nämnes i folktaflan i 1 Mos. b. 10: 4
(1 Krön. b. 1: 7) bland Javans söner. – På andra
ställen i Bibeln förekommer ordet såsom namn på ett
aflägset land, en af Tyros’ vigtigaste kolonier och
en hufvudkälla till den tyriska rikedomen. Derifrån
hemfördes silfver, jern, tenn och bly äfven af Salomos
fartyg (Ezek. 27: 12, 25; 1 Kon. b. 10: 22). Med all
sannolikhet åsyftas med T. den tyriska kolonien i
sydvestra delen af Iberiska (Pyreneiska) halfön på andra
sidan om Herkules’ stoder, omkring floden Baetis’
l. Tartessos’ (nu Guadalquivirs) mynningar, hvilken
koloni af grekiska författare kallades Tartessos,
af romarna Tartessus. På Strabons tid (vid kristna
tidräkningens början) var kolonien försvunnen. –
Det i Bibeln flerestädes förekommande uttrycket
»tarsis-skepp» betecknade väl ursprungligen
handelsfartyg, som seglade på Medelhafvet till
Tarsis, men hade äfven, motsvarande senare tiders
»ostindiefarare», »grönlandsfarare», en mera allmän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>