Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tauromenium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Parda- och Kärnakoski d. 30 April 1790. Efter
Armfelts nederlag och blessyr vid Savitaipale (d. 4
Juni s. å.) förordnades T. att föra befälet öfver
brigaden till den nye chefen Wredes ankomst. 1791
förflyttades han såsom öfverstelöjtnant till Jämtlands
regemente, hvars chef han blef 1802, och utnämndes
1804 till chef för Kalmar regemente. Pommerska kriget
1805–07 bevistade T. dels såsom brigadchef, dels
såsom befälhafvande generaladjutant. Då fransmännen i
April 1807 drefvos ur Pommern, förde T. befäl öfver
den högra kolonnen, som i denna affär spelade en
mindre aktiv rol än den af Armfelt kommenderade
venstra. T. hugnades emellertid med riddaregrad af
Svärdsordens stora kors. Under 1808–09 års krig med
Danmark förde T. först en brigad af södra armén;
sedermera, d. 2 Maj 1809, blef han befälhafvare
öfver nämnda armé och afslöt i denna egenskap
det stillestånd med danske generalen v. Bülow,
som varade till fredsslutet s. å. T., som d. 29
Juni 1809 utnämnts till generalmajor och 1812
till kronprinsens adjutant, affärdades i April
s. å. öfver Ryssland till Konstantinopel, dit han
anlände d. 23 Juni, för att dels påskynda afslutandet
af de rysk-turkiska fredsunderhandlingarna i Bukarest,
dels indraga Turkiet i en mot Frankrike riktad allians
med Sverige, England och Ryssland. Vid hans ankomst
till Konstantinopel var freden ratificerad så när som
på ett par punkter, om hvilka de respektive makterna
dock snart kommo öfverens utan T:s mediation, som
för öfrigt aldrig officielt erkändes af Porten. Hans
arbete för en allians hade alldeles ingen framgång,
hvilket dock ej berodde af bristande nit från
hans sida. I Jan. 1813 lemnade T. Konstantinopel,
utnämndes i April till generallöjtnant och var under
fälttåget i Tyskland s. å. souschef vid nordarméns
generalstab. Den 17 Dec. 1813, några dagar efter
den med Danmark afslutade vapenhvilan, afsändes han
af kronprinsen till Köpenhamn för att med danska
regeringen öfverenskomma om grundvalarna för
freden. Han sändes äfven att utvexla
ratifikationerna af freden i Kiel (d. 14 Jan. 1814) och stannade
sedermera till slutet af 1819 såsom envoyé vid
hofvet i Köpenhamn. Under tiden, 1816, lemnade han
chefskapet för Kalmar regemente och befordrades till
inspektör vid 3:dje infanteriinspektionen. 1824
blef han general af infanteriet. 1829 kallades
han till en af rikets herrar. T., som 1802
erhållit friherrlig och 1818 greflig värdighet,
afled barnlös i Stockholm d. 11 Juli 1841. –
T. var led. af Svenska krigsmannasällskapet
(nuv. Krigsvet. akad.) från dess stiftelse och af
Landtbruksakademien (1837). Militärisk duglighet,
omfattande kunskaper, vunna bl. a. genom flere
utländska resor, samt färdighet i språk förklara hans
glänsande befordringar, men till dem bidrog väl äfven
hans anställning vid hofvet, der han utnämndes 1787
till kammarjunkare, 1798 till kammarherre och 1818
till öfverstekammarjunkare. J. Th. W.
Tavastborg. Se Tavastehus slott.
Tavastehus (F. Hämeenlinna), stad vid Vanajavesi sjö
i Tavastehus län, Finland. 4,522
innev. (1887), till största delen
finsktalande. Stadens underlydande jord utgör 6,9
qvkm.; stadsplanen upptager 38 har. Boningshusens
antal utgjorde 1887 586, handlandenas 44. De
skattskrifne innevånarnas sammanlagda inkomster
beräknades s. å. till något öfver 2 mill. finska
mark. Stadens inkomster och utgifter uppgingo
till något öfver 80,000 mark, och stadens skulder
stego d. 31 Dec. 1888 till 69,254 mk. Sedan 1862
eger staden jernvägsförbindelse med Helsingfors
och sedan 1876 med Tammerfors. I staden finnas ett
finskt 8-klassigt lyceum (statens) samt en svensk
och en finsk enskild flickskola. Med Vånå bildar
T. ett imperielt och konsistorielt pastorat af
2:dra kl. i Tavastehus prosteri af Åbo ärkestift. –
T. grundlades 1639 af Per Brahe straxt n. om
Tavastehus slott (se d. o.) samt flyttades 1776–98
till sin nuv. plats s. om slottet. Staden afbrann
1831 till tvä tredjedelar samt ombyggdes sedermera
efter ny reglering och utvidgad byggnadsplan.
A. G. F.
Tavastehus län, Finland, gränsar i n. till Vasa län,
i v. och s. v. till Åbo och Björneborgs län, i s. till
Nylands län och i ö. till S:t Michels län. Länet
omfattar en del af landskapet Satakunta (länets
nordyestra del) samt större delen af Tavastland. Areal
21,584 qvkm., deraf nära 17 proc. upptagas af
insjöar. Folkmängden uppgick 1880 till 217,462 finsk-
och 3,829 svensktalande pers., 1887 till sammanlagdt
245,690 pers. Residensstad är Tavastehus; dessutom
ligga inom länet Tammerfors stad samt Lahtis
köping. Församlingarnas antal är 47, byarnas 1,260. 9
proc. af befolkningen bo i städerna. Administrativt är
länet deladt i 6 härad: Ruovesi, Birkkala, Tammela,
Hauho, Jämsä och Hollola, tillsammans utgörande 26
länsmansdistrikt. I judicielt hänseende lyder länet
under Åbo hofrätt samt är fördeladt på 21 tingslag och
2 rådstufvurätter samt följande domsagor: Ruovesi,
Birkkala, Hollola, Janakkala, Jämsä och Sääksmäki.
I ecklesiastikt hänseende hör länet till dels Åbo
ärkestift, dels Borgå stift. – Inom länet skördades
år 1887, då skörden utföll jämförelsevis god: hvete
4,900 hl., råg 594,000 hl., korn 164,000 hl., hafre
658,000 hl., blandsäd 11,000 hl., ärter 34,000 hl.,
potates och öfriga rotfrukter 727,000 hl., äfvensom
obetydligt bokhvete. Lin- och hampodlingen, som inom
vissa socknar har ganska stor utsträckning, afkastade
omkr. 585,000 kg. De vinterfödda kreaturens antal
utgjorde: hästar och föl 39,000, oxar, kor samt
ungboskap 135,000, får 104,000, svin 20,000 och
getter 5,000. Inom länets gränser dödade rofdjur
s. å. bl. a. 4 hästar, 20 nötkreatur och 239 får;
af rofdjur fälldes bl. a. 2 björnar, 69 lodjur och
ett par hundra räfvar. Skogarna äro ännu ymniga samt
gifva ypperligt virke. Sågarna, hvilkas antal 1887
var 53, försågade 1,114,000 stockar. Fabriksrörelsen,
representerad genom Finlands förnämsta fabriksort,
Tammerfors, är rätt betydande; produktionens
bruttovärde utgjorde 1887 22 mill. mark. eller
femtedelen af hela den finska industriella
produktionens värde. En framstående plats i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
