Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tauromenium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskapets halfva längdsträckning utgör gräns mot
Satakunta samt sedermera fortsättningsvis i sydlig
riktning genomstryker landskapets södra del,
och i s. Salpausselkä, som delvis bildar gräns mot
Nyland. Emellan dessa höjdsträckningar samt den icke
långt på andra sidan om landskapets östra gräns,
nästan jämnsides med denna inom Savolaks gående
Savonselkä bildar landskapet en långsmal dalsänkning,
hvars sluttning från n. mot s. dock ej är större än
omkr. 30 m. på hela längdriktningen (320 km.). Att
döma redan af denna ringa lutning är sjörikedomen
stor. Centralsjön för de nordliga vattnen är den 7
km. långa och 1,5 km. breda sjön Keitele. Genom tvänne
stora aflopp utgjuta sig i denna sjö vattensamlingarna
i landskapets nordligaste del. Det ena, nordligare,
tillflödet upprinner i Pihtipudas socken och
samlar sig straxt s. om landtryggen i Muurrejärvi,
Almejärvi och Kolima betydliga sjöar, alla liggande
på ungefär samma nivå, 106 m. öfver hafvet. Det
andra tillflödet, vestligare och sydligare, uppstår
äfvenledes på landtryggen och bildar bl. a. den stora
sjön Kivijärvi. Kort efter sitt utflöde ur Keitele
förstärkes den samlade vattenmassan från v. genom
ett nytt stort tillflöde, som likaledes uppstår på
sluttningen af landtryggen och samlar sig i en mängd
sjöar i Karstula- och Saarijärvitrakterna. Under sitt
fortsatta lopp mot s., i landskapets hufvudriktning,
upptager strömfåran slutligen, i Saravesi sjö
iLaukassocken, sitt fjerde stora tillopp, från ö.,
från sluttningen af Savonselkä. Detta tillflöde bildar
sig först i Koivujärvi sjö (114 m. ö. h.), i hörnet
af Savonselkä och Suomenselkä, och genomrinner
derefter, på gränsen mot Savolaks, Pielavesi och
Nilakkavesi (100 m. ö. h.) m. fl. sjöar samt, sedan
strömfåran derefter tagit en vestlig riktning in
mot Tavastland, Konnevesi 221 qvkm. vida sjö. –
Från Saravesi flyter den förenade vattenmassan
i en bred, delvis strid och forsrik ström ned
till Päijänne (78 m. ö. h.), som är landskapets
största sjö och centralsjö för hela tavastländska
vattensystemet. Trakterna v. om Hämeenselkä afbörda
sitt vattenöfverflöd till Pyhäjärvi centralsjö i
Kumo elfs vattensystem.
På värderikare mineral
är landskapet fattigt. Sjö- och myrmalm finnes
flerestädes. Arsenik-kis, blandad med koppar-
och svafvelkis, finnes i Halsvuori i Laukas
socken. Bergen utgöras af gneis samt ofta af
s. k. rapakivi. Skogsrikedomen är stor, särskildt i
nordliga delen. Skogarna betäcka åsarnas kammar och
sluttningar samt bestå till öfvervägande del af tall
och gran. I södra delen växa vildt äfven lönn, ask och
hassel. Björn och varg äro icke sällsynta. Lodjuret
finnes ganska allmänt. Tillgången på fisk är
ymnig. Bland fiskslag må nämnas muikka (siklöja),
lax, forell, id, braxen, gös, gädda och abborre. Såsom
ett utmärkande drag för odlingen i T. må nämnas,
att de odlade fälten befinna sig i dalgångarna,
hvaremot de t. ex. i Savolaks upptaga åsarnas krön
och sluttningar. Allmännaste sädesslagen äro råg,
korn, hafre och ärter. Äfven något hvete och
bokhvete odlas. I sydvestra delen (i Längelmäki- och
Lampis-trakterna) skördas mycket lin och hampa.
Befolkningen, som tillhör tavastländska stammen, har
särskildt i landskapets nordliga del, hvars odling
är ung i förhållande till den sydliga delens, och
som blott ytterst ringa ännu berörts af den moderna
kulturen, i hög grad behållit ursprungligheten i
sitt lynne och sina seder. Såsom bostad användes
ännu ganska allmänt »rökpörtet». Husdjuren, äfven
svin och fjäderfä, dela ofta bostad med husbonden och
hans folk. Långsam och långtänkt samt konservativ och
misstrogen gentemot allt nytt, har den tavastländske
bonden icke häller kunnat undgå att öfverflyglas
af sina grannar i sättet att bättre inrätta sitt
åkerbruk, i slöjder m. m. Språket är det finska
skriftspråket. I uttalet använder tavastländingen
bredt vokalljud; särskildt framstår det breda
ä-ljudet. Landskapets vapen är en springande lo,
i rödt fält, med 3 sexuddiga silfverstjernor
öfver sig och 4 silfverrosor under sig; skölden
krönes med hertiglig krona. T. är fördeladt
på 6 län. Hufvudmassan tillhör Tavastehus län
(landskapets sydvestra del) och Vasa län (den nordliga
delen). Stycken af landskapet äro för öfrigt lagda
till Nylands, Viborgs, S:t Michels och Kuopio län.
A. G. F.
Tavaststjerna, Karl August, finsk skald och
författare, född d. 13 Maj 1860 å Annila gård
nära S:t Michel, utgick 1883 från Polytekniska
institutet i Helsingfors såsom arkitekt och
afreste s. å. till Paris för att fortsätta sina
studier i arkitektur. I den skandinaviska kolonien
derstädes gjorde T. emellertid bekantskap med de
norske skalderna Björnson och Lie, och umgänget med
dem verkade tändande på hans utveckling i en helt
annan riktning. Redan under sin studietid hade han
gifvit prof på poetisk begåfning, och till julen
1883 utgaf han ett urval af sina ungdomsdikter
under titeln För morgonbris. Genom sin eleganta
form och sitt spirituella innehåll, men framförallt
såsom varande någonting nytt och modernt i lyrisk
diktkonst, väckte denna samling ett berättigadt
uppseende. En ny, tillökad upplaga utkom 1884. Med
de impulser, som han erhöll i Paris, beslöt T. att
fortgå på den literära banan, och frukterna af
hans utländska vistelse visade sig inom kort i en
liflig produktion. 1885 utkom Nya vers, innehållande
trenne längre diktcykler, och 1886 offentliggjorde
han sin första prosaberättelse, Barndomsvänner,
hvari han skildrar interiörer och minnen från sin
egen ungdomstid med en frisk omedelbarhet och lyrisk
stämningsfullhet i framställningen. Boken gjorde på
sätt och vis epok såsom varande den första talangfullt
gjorda teckning af nutidslifvet i författarens
hemland. Under vintern 1886–87 vistades han dels i
Stockholm, dels i Köpenhamn, der han kom i beröring
med målsmännen för den nya riktningen i literaturen,
bl. a. med bröderna Brandes. Under sådana inflytelser
grep han sig an med nya arbeten. 1887 utkom hans andra
berättelse, En inföding, följd 1888 af novellsamlingen
I förbindelser, och till julen 1890 utgaf han Dikter i
väntan och novellsamlingen Marin och genre. T. har med
framgång försökt sig äfven på dramatikens område. 1885
uppfördes på svenska teatern i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
