Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Te ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora verldshandelsstäderna (t. ex. London och
Hamburg) särskilda temäklare eller teprofvare,
som undersöka de importerade tekistornas innehåll
och bedöma dettas värde. – Såsom surrogat
l. ersättningsmedel för kinesiskt te hafva många
inhemska växter i Europa blifvit föreslagna. I
synnerhet hafva flere Veronica-arter, förnämligast
V. officinalis L. och V. Chamaedrys L., framhållits
såsom lämpliga. Bladen af Vaccinium myrtillus
L. och andra arter af detta slägte, Cratcegus-, Rosa-
och Rubus-arter, Fragaria vesca L., Lithospermum
officinale L., Epilobium angustifolium L. och
Clinopodium vulgare L. hafva jämväl föreslagits såsom
ersättningsmedel. Det berättas, att de torkade bladen
af Salvia officinalis L. skulle på försök förts till
Kina och der till en tid fallit kineserna i smaken,
så att man kunnat erhålla i utbyte dubbel vigt af
kinesiskt te mot salvian. I flere utom-europeiska
land hafva andra växter användts till te. Så har
man labrador-te af Ledum latifolium L., en nära
slägting till den svenska getporsen. Ceanothus
americanus L. lemnar New-Jersey-te. Gaultheria-arter
begagnas i Nord-Amerikas mellersta stater till ett
starkt aromatiskt te. Pennsylvaniskt l. oswego-te
beredes af Monarda didyma L. I Mejico begagnas
jesuit-te, äfven infördt till Europa, af Chenopodium
ambrosioides L. Brasilianerna sätta högt värde på te,
som beredes på Lantana pseudothea S:t Hil. Om maté-
l. paraguay-te se Maté. I Chile göra Eugenia Ugni
Mol. och Eritrichium gnaphalioides Phil. tjenst
som te, och i Australien begagnar man Correa
alba Andr. och Leptospermum scoparium Forst. till
en te-liknande dryck. Äfven Sibirien har sitt te,
af Saxifraga crassifolia blandad med blommorna af
Potentilla repens L.
De för medicinskt ändamål nyttjade »téerna»
äro vanligen beräknade att verka på magens
funktioner. Schweizer-te, herba genippi, af alpinska
Artemisia- och Achillaea-arter, verkar stärkande
på digestionen. Af téer, som verka lösande, märkas
Sennets-te och flere andra sorter, i hvilka blad af
Senna (se d. o.) vanligen ingå. I Sv. farmak. finnes
s. k. bröst-te, species ad infusum pectorale,
sammansatt af stjern-anis, kungsljus-blommor,
altérot, isop och spansk körfvel, hvaraf med hett
vatten beredes en dryck, som begagnas mot hosta
och heshet. Mycket användt är äfven s. k. beskt te,
infusum amarum, som är en med kokhett vatten beredd
infusion på torkade örter, hvilkas bittra och beska
beståndsdelar utdragas af vattnet. Allmänheten kallar
emellertid äfven sjelfva de »beska kryddorna»
för beskt te, och många olika blandningar af
dylika beska kryddor gifvas. Oftast begagnadt torde
Böckers beska te vara, till hvilket »kryddorna» äro
upptagna i Sv. farmak. under benämningen species ad
infusum amarum, och som består af stött stjern-anis
(1 del), raspad qvassia (2 delar) och sönderskurna
kardbenediktblad (2 delar). Af dylika beska kryddor
brukar man taga ungefär en matsked och öfvergjuta
denna portion med en kopp kokhett vatten, låter »téet»
stå öfvertäckt under natten, silar följande morgon
ifrån kryddorna och dricker
téet kallt på fastande mage. Om man fortsätter
någon tid (4–6 veckor) med att dricka dylikt te
hvar morgon, kan derigenom ofta nog äfven gamla,
envisa kroniska magkatarrer betydligt förbättras,
t. o. m. botas, likväl endast under vilkor att
lämplig diet iakttages såväl under kuren som efteråt.
O. T. S.
Teak. Se Tek-trädet.
Teano, stad uti italienska prov. Caserta, vid foten af
Rocca Monfina (1,000 m.), en för längesedan slocknad
vulkan, och vid jernvägen Rom–Neapel. Omkr. 6,000
innev. Biskopssäte. Stort förfallet slott, uppfördt
i 15:de årh. af hertigarna af Sessa. Gamla pelare i
domkyrkan, inskrifter, rester af en teater och andra
fornlemningar äro nu de enda spåren af forntidens
Teanum Sidicinum, sidicinernas, ett litet ausoniskt
folks, hufvudort och ännu på romerska kejsaretiden
den folkrikaste staden mellan Rom och Capua.
Teate. Se Chieti 2.
Teater (Grek. theatron, af stammen i verbet
theaomai, »jag åskådar», Lat. theatrum), skådeplats,
skådespelshus (i figurl. mening plats för större
tilldragelser, t. ex. »krigsteater»). 1. Den grekiska
och den romerska teatern. Den grekiska teatern och
det grekiska dramat utvecklade sig ur Dionysos-
l. Bacchus-kulten och, åtminstone hvad sorgspelet
(tragedien) angår, närmast ur de till denna kult
hörande »kykliska», d. v. s. under sång och dans
kring gudens altare »kretsande», festkörerna. Till
dessa körer sällade sig nämligen snart nog ett
episkt och ett dramatiskt element, i det att mellan
körsångerna och för att åstadkomma sammanhang mellan
dem en af körpersonalen uppträdde och, till en början
i berättande form, sedermera äfven med aktion och i
samtal (dialog) med kören, utvecklade ämnen, hörande
till den dionysiska sagokretsen. För att göra sig
bättre bemärkt brukade denne skådespelare uppstiga
på det nära altaret stående och för offerköttets
sönderstyckande afsedda bordet. Sannolikt har man
väl äfven vid ena sidan af denna primitiva skådebana
anbragt ett tält eller en hydda (skene; deraf
det moderna ordet scen), i hvilken skådespelaren
kunde draga sig tillbaka för att ombyta kostym,
och hvilken tillika fått tjena såsom ett slags
fondvägg. Då dramat efter hand vann betydelse såsom
en egen konstart, började man uppföra skådebanor,
bättre lämpade för dess behof och särskildt med
afseende på att bereda plats för ett större antal
åskådare. Den ofta återgifna uppgiften att skalden
Thespis, hvilken betraktas såsom skaparen af det
grekiska dramat, kringfört sin skådespelaretrupp
på vagnar, som tillika fått tjena såsom skådebana,
torde bero af en missuppfattning och förblandning
med de vid Dionysosfesterna på Attikas landsbygd
brukliga processionerna. År 500 f. Kr. inträffade i
Athen, att under en teaterföreställning, vid hvilken
skalderna Pratinas, Aischylos och Choirilos täflade
om segerpriset, det af trä upptimrade underlaget
för åskådarebänkarna instörtade. Detta föranledde
byggandet af en teater af sten på sydöstra sluttningen
af Akropolis inom ett åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
