Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Te ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dionysos af ålder helgadt område. Denna teater,
hvilken sjelf gällde såsom en Dionysos’ helgedom
och kallades Dionysos-teatern, fullbordades (efter
att dock länge hafva varit i bruk) först omkr. 330
f. Kr. och undergick ännu under den romerska
kejsaretiden åtskilliga förändringar med afseende på
inredning och dekorativ utstyrsel. Till följd af den
allmänna förstörelse, som under medeltiden hemsökte
Athen, låg den sedermera begrafven under massor af
grus och jord, så att man länge var oviss om den
väldiga byggnadens läge, tills den 1862 uppgräfdes af
den tyske arkitekten Strack. På denna teater uppfördes
Aischylos’, Sofokles’, Euripides’ och Aristofanes’
mästerverk, och den eger härigenom för den grekiska
dramatikens utveckling en betydelse, med hvilken
ingen annan grekisk teater kan på något sätt
 |
| Fig. 1. |
täfla. Äfven med afseende på form och inrättning
har den tjenat såsom urbild för dem alla. Mer eller
mindre väl bibehållna teaterruiner finnas till
stort antal spridda i alla de land, som fordom egt
grekisk bildning. De mest betydande träffas inom
det egentliga Grekland i Sikyon, Epidavros, Argos,
Mantineia, Megalopolis, Sparta och Melos, inom Mindre
Asien i Myra, Patara, Telmissos, Iassos, Pergamon,
Perge och Aspendos (den bäst bibehållna af alla
forngrekiska teatrar), på Sicilien i Syrakusa,
Segesta och Tavromenion. – De romerska teatrarna,
af hvilka likaledes många ruiner finnas i behåll,
voro af samma grundtyp som de grekiska, men med vissa
principiella afvikelser, för hvilka den romerske
arkitekten Vitruvius närmare redogör i sitt arbete
om byggnadskonsten. På teaterruinerna kunna dessa
olikheter ingalunda alltid uppvisas, emedan
många ursprungligen grekiska teatrar sedermera
blifvit ombyggda efter romerskt mönster. Gemensamt
för den grekiska och den romerska teatern är, att de
ej hade tak (på de romerska teatrarna brukade man
dock att spänna stora dukar till skydd mot solen;
ett sådant skyddstak hette på latin velarium) och
att teaterföreställningarna således nödvändigt
måste gifvas vid dagsljus. Åskådarerummet (theatron
i detta ords inskränktare bemärkelse, Lat. cavea),
T (se fig. 1), bildade på den romerska teatern
en halfcirkel, på den grekiska något mer än en
halfcirkel. För att minska anläggningskostnaden
brukade grekerna uppföra åskådarerummet på en
bergssluttning och delvis utgräfva eller uthugga det
i klippan. Den romerska teaterns åskådarerum deremot
var vanligen fristående och uppbars på sin yttersida
af arkader, ofta i flere våningar
öfver hvarandra. Askådarerummets inre upptogs af
bakom hvarandra uppstigande koncentriska bänkrader,
hvarigenom det hela fick en viss likhet med en
krater. Bänkraderna genomskuros af ett större eller
mindre antal i cirkelns radier löpande trappor,
hvarigenom rummet indelades i kilformiga afdelningar
(Grek. kerkides, Lat. cunei, »kilar»), k. På större
teatrar voro dessutom bänkraderna åtskilda af en eller
två breda, koncentriska gångar (Grek. diazomata,
Lat. praecinctiones, »gördelgångar»), d, medelst
hvilka man kunde beqvämt passera från den ena kilen
till den andra. Den egentliga skådebanan, eller hvad
vi kalla scenen (Grek. logeion, »talplats», okribas,
»upphöjning», »estrad», eller proskenion, »plats
framför skene»; Lat. pulpitum, »brädställning»,
»tiljor»), pr, var en upphöjd, med brädgolf belagd
plats af aflångt rektangulär form. Dess djup var, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfao/0738.html
