- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1493-1494

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegnér ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifbord. Sedan T. besvarat den inträdandes helsning,
yttrade han: »Vet du hvad jag sysselsätter mig
med? Jo, jag undersöker guldhalten hos våra svenska
skalder. Och vet du hvilken som har den största? Det
har Franzén. Tänk dig, 90 procent guld! Guld nästan
alltihop».
– »Nå, än du sjelf?» – »Nej! Nej! Jag når
icke dit». – »Men tänk på Frithiof, Axel,
Nattvardsbarnen, Svea!» – »Ja, nog har jag tagit
dem i beräkning. Jag har räknat och räknat; men,
omöjligt! Det högsta, till hvilket jag någongång
hunnit, är 75 procent».

T:s Samlade skrifter, först utgifna af hans måg
K. V. Böttiger 1847–51 (7 bd, med den bekanta
lefnadsteckningen), hafva sedan dess utkommit
i åtskilliga redaktioner och upplagor. Den
fullständigaste är Jubelfestupplagan (7 bd, 1882–85),
utg. af Elof Tegnér (se T. 3). För Tegnérs-literaturen
i öfrigt torde här få hänvisas till de i sistnämnda
upplaga förekommande bibliografiska uppgifter. – En
mängd af T:s dikter äro satta i musik, och åtskilliga
hafva länge hört till vårt lands populäraste
sångstycken. Särskildt gäller detta om sångerna
ur »Frithiofs saga», med Crusells bekanta musik,
samt »Fogelleken», med musik af densamme. Af »ren
andra tegnérska dikter sjöngos länge öfver hela
Sverige, såsom »Elden», »Stjernsången», »Majsång»,
»Göta lejon», och framförallt »Karl XII», som, med
musik af Westermark, ännu i dag har sin plats på
körsångsrepertoaren. Äfven den bildande konsten har
behandlat den tegnérska diktens ämnen, i synnerhet
»Frithiofs saga». Åtskilliga samlingar af teckningar
till detta skaldeverk och af »illustrerade» upplagor
hafva utkommit såväl i Sverige som i utlandet. Mest
bekanta äro J. A. Malmströms teckningar till
»Frithiofs saga», reproducerade i flere upplagor och
äfven i utlandet rättvist uppskattade.
– T:s egen bild finnes framställd, utom i
Qvarnströms ofvannämnda staty, i bröstbild
och medaljong, utförda af skaldens vän och
samtida Byström (1829). Från ungefär samma
tid härröra de bekanta Tegnérs-porträtten af
M. Röhl (handteckning) och Sandberg (i olja;
ett original i Lunds universitetshus). Det
förstnämnda, nämligen originalteckningen (nu
i Kongl. biblioteket; reproduktion i ljustryck
finnes i jubelfestupplagan), anses vara det
mest träffade från skaldens mognare år.
Ett profilporträtt, efter handteckning af Roos
1816 (äfven infördt i nämnda upplaga), torde bäst
återgifva det karakteristiska af T:s utseende
i yngre dagar. T:s maka, Anna Maria Gustava
Myhrman, f. 1785, öfverlefde honom i sju år och
fick före sin död, 1853, bevittna Tegnérs-stodens
aftäckning i Lund. Äfven fyra barn öfverlefde
honom, nämligen Kristofer (f. 1807, d. 1885, prost
och kyrkoherde i Kellstorp i Skåne), Göthilda (f.
1811, d. 1885, gift med öfversten frih. C. A.
Rappe), Disa Gustava (f. 1813, d. 1866,
gift först med löjtnanten J. P. Kuhlberg, sedan med
professoren K. V. Böttiger), och Lars Gustaf (f. 1814,
d. 1874, öfverste och chef för K. Dalregementet).
G. L-n.

2. Tegnér, Esaias Henrik Vilhelm, universitetslärare,
språkforskare, den
föregåendes sonson, son till kyrkoherden Kristofer T.,
föddes d. 13 Jan. 1843 i Kellstorps socken, Skåne,
blef student i Lund 1859, promoverades derst. till
filos. doktor (primus) 1865 samt utnämndes
s. å. till docent i semitiska språk, 1872 till
adjunkt i jämförande språkforskning och 1879 till
professor i österländska språk. S. å. invaldes
han i Vitt. hist. o. ant. akademien, och d. 9
Mars 1882 kallades han till en af de aderton
i Svenska akademien. Från 1884 är han medlem
af Bibelkommissionen. – Såsom språkforskare har
T. inlagt stora förtjenster och såsom författare
visat prof på en mångsidighet, som åtminstone i vårt
land har få motstycken. Hans första arbeten på det
filologiska fältet gällde de österländska, särskildt
de semitiska språken, såsom gradualafhandlingen
De nunnatione arabica (1865), De vocibus primae
radicalis w earumque declinatione
(I, 1869; i Lunds
universitets årsskrift). Till hans verksamhet på
den österländska kulturens områden höra vidare
hans Ninives och Babylons kilskrifter (1875,
i serien »Ur vår tids forskning»; öfversatt till
danska 1878) och Nordiska författares arbeten om
och på afrikanska språk
(i »Ny svensk tidskrift»,
1884). Med tiden drogs emellertid T. alltmer till den
jämförande indoeuropeiska språkforskningen och våra
inhemska språkförhållanden. Hans grundliga insigter,
vidsträckta beläsenhet och skarpa kombinationsförmåga
hafva gjort hans arbeten i hög grad läsvärda, och mer
än någon annan samtida svensk språkforskare har han
genom populariserande af vetenskapens resultat verkat
på den stora allmänheten. Hans väckande inflytande
på de bildades intresse för språkliga frågor har
varit af stor betydelse för den allmänna bildningen,
och arbeten sådana som Om språk och nationalitet
(i »Svensk tidskrift», 1874), Språkets makt öfver
tanken
(1880, i »Ur vår tids forskning»; öfversatt
till danska 1881), Hemmets ord (1881; först intagen i
»Tidskrift för hemmet» 1880–81), Om elliptiska ord
(i »Forhandlinger på det 2:det Nordiske filologmöde
i Kristiania», 1881), Om svenska familjenamn (i
»Nordisk tidskrift», 1882) och Om poesiens språk
(inträdestal i Svenska akademien 1882, tryckt i
denna akademis Handlingar, del. 58) hafva vunnit en
mycket vidsträckt läsarekrets och ega ett bestående
värde. Bland T:s öfriga arbeten böra ej häller glömmas
Norrmän eller danskar i Normandie? Några anmärkningar
om normandiska ortnamn
med tillägget Ytterligare om
de nordiska ortnamnen i Normandie
(bägge i »Nordisk
tidskrift», 1884) och Universalskrift (i »Svensk
tidskrift», 1876). T:s stil utmärker sig för sin
eleganta, ofta poetiska hållning. Ej sällan anslår
han en lätt kåserande ton, som dock ej inkräktar
på den vetenskapliga grundligheten; med ett ord,
man finner hos honom vetenskapsmannens kunskaper
och skarpsinne i förening med skaldens fantasi och
formsinne. – När rättstafningsfrågan i midten af
1880-talet å nyo bragtes å bane, särskildt genom
»Rättstavningssällskapets» stiftande (1885), kastade
äfven T. sig in i striden och utgaf, närmast föranledd
af nämnda sällskaps program, skriften Natur och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfao/0753.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free