Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tehuantepec ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyda foglarnas språk och en staf, medelst
hvilken han kunde vägleda sig lika säkert som en
seende. Äfven tillägga sagorna honom en lifstid af
7 eller 9 mansåldrar. Sagan om T. är sammanflätad i
synnerhet med sagan om Oidipus (se denne); och de
forngrekiska skådespel, hvilka hemtat sitt stoff
från denna saga (bl. a. Sofokles’ »Antigone»),
framhålla på ett synnerligen effektfullt sätt
hans klarseende, lugna uppträdande midt i de
menskliga lidelsernas och förvillelsernas strid. Vid
Thebes intagande genom epigonerna (se d. o.) blef
T. tillfångatagen och helgad åt den delfiske Apollon,
men dog under vägen, sedan han druckit ur källan
Tilfussa. Om hans dotter, sierskan Manto, se d. o.
A. M. A.
Teirich [ta’j-], Valentin, tysk främjare af
konstindustrien, f. 1844 i Wien, d. 1877 såsom
professor vid konstslöjdskolan och docent vid
Polytechnikum derst., tecknade en mängd förträffliga
mönster för möbel-, brons- och lergodstillverkningen
samt införde smaken för den äldre renaissancens
former, hvilka dock på senaste åren inom
österrikiska konstindustrien alltmer undanträngts af
sen-renaissancens. Den af T. grundlagda riktningen
lade mera an på praktalster än på enkelt gedigna
arbeten. Han uppsatte tidskriften »Blätter für
kunstgewerbe» och utgaf bl. a. Ornamente aus der
blütezeit der italienischen renaissance (1871),
Eingelegte marmor-ornamente des mittelalters und der
renaissance in Italien (1874) och Bronzen aus der
zeit der italienischen renaissance (1877).
Teirijärvi. Se Teerijärvi.
Teis (Magyar. Tisza, Slav. Tisa, T. Theiss,
Lat. Tissus, Tisia l. Pathissus), Donaus längsta,
ehuru ej vattenrikaste biflod och jämte Donau Ungerns
hufvudflod, uppstår på ungef. 22° ö. lgd i komitatet
Marmaros på Karpaterna nära Galiziens gräns, af två
källfloder: Fekete Tisza (Svarta T.) och Fehér
T. (Hvita T.). Efter dessas förening flyter T. i
början söderut genom trånga bergpass, förstärkt
fr. v. genom Visso, som är nästan lika stor som
hufvudfloden, vänder sig sedan åt v. och n. v. genom
en bredare längddal, upptagande en mängd tillflöden
från bergen, lemnar bergstrakten i komitatet Ugocza
och inträder på ungerska slätten (alföld), som
den under otaliga slingringar genomflyter, först
i vestlig (till trakten af Tokai-bergen), derefter
i sydlig hufvudriktning, parallelt med Donau, med
hvilken T. förenar sig kort efter föreningen med
Béga. Genom dessa krökningar förlänges T:s lopp
utomordentligt. Medan dess dal i rät linie har en
längd af endast 545 km., beräknas flodloppets längd
till 1,410 km. (Klöden). I berglandet har T. ett
klart och snabbflytande vatten, men på slätten ett
slammigt, trögflytande, som i de låga strandlandskapen
stundom anställer fruktansvärda öfversvämningar,
sträckande sig öfver flere hundra qvkm. Under de
senare årtiondena har man genom afskärning af
krokarna samt indämningar vunnit ofantliga sträckor
bördigt land af forna kärrtrakter, men genom den
större lutningen och deraf följande snabbare lopp
har faran för öfversvämningar blifvit ännu större,
såsom det visade sig
vid den fruktansvärda ödeläggelsen af Szegedin
(våren 1879). Floden blifver segelbar för mindre
fartyg vid Vásáros-Námeny (på gränsen mellan
Szatmár och Szabolcs), för ångbåtar vid Tokai, men
regelbundet gå ångbåtar endast upp till Szegedin
eller på sin höjd till Szolnok. Vattenståndet är
mycket vexlande; skilnaden mellan det högsta och
lägsta uppgår till 7–10 m. I medeltal för floden
1,700 kbm., vid högvatten ända till 4,000 kbm.,
vid lågt vatten endast 450 kbm. i sekunden. Genom den
omkr. 112 km. långa Bacs- l. Ferencs- (Frans-)kanalen,
som går genom komitatet Bacs-Bodrog mellan Donau och
nedre T., förkortas ansenligt vägen mellan Donau och
T. Genom Bégakanalen står T. i segelbar förbindelse
med Temesvår. T. samlar allt vatten från nordöstra och
östra Karpaterna, och dess flodområde, omkr. 153,710
qvkm., omfattar hela östra hälften af Ungern och hela
Siebenbürgen med undantag af sydöstligaste delen. Dess
största bifloder äro Bodrog och Hernad fr. h. samt
Szamos, Körös, Maros och Bega fr. v. Drifvande framför
sig kisel och sand, arbeta dessa floder, i synnerhet
Maros, att flytta T:s bädd mot v. genom att med sin
vattenmassa upprifva T:s högra strand. Denna flyttning
uppgår till omkr. 30 cm. årligen.
Teisk, bördig från staden Teos (om skalden Anakreon).
Teisko. Se Messuby.
Teism (af Grek. theos, gud), den verldsåskådning,
enligt hvilken Gud är såväl ett sjelfständigt, från
verlden åtskildt väsende som ock verldens både upphof
och styresman (skapare och försyn). Enligt teismen
lefver Gud sitt eget oändliga, fullkomliga lif, men
lefver tillika i den ändliga, ofullkomliga verlden
och är ytterst dess lif. Det faller af sig sjelf,
att i samma mån en teistisk religion framträder
på en lägre eller högre kulturgrad, i samma mån
är teismen af en lägre eller högre ordning. Senast
framträder teismen i Gamla och Nya test., men äfven
dem emellan är en skilnad af lägre och högre ordning
märkbar. Teismens motsatser äro ateism och deism. Jfr
Gud. J. P.
Teisserenc de Bort [tässsräng dö bår], Pierre Edmond,
fransk statsman, f. 1814, genomgick polytekniska
skolan 1833–35, var mycket verksam vid anläggandet
af de första jernvägarna i Frankrike och företog
på regeringens uppdrag resor till Belgien, England
och Tyskland för att studera jernvägsväsendet. Han
invaldes 1846 i deputeradekammaren, men omvaldes
icke 1848. Under andra republiken och kejsaredömet
lefde han som privatman. Efter kejsaredömets fall
valdes T. 1871 till ledamot af nationalförsamlingen,
der han slöt sig till högra centern. Han utnämndes i
April 1872 till minister för jordbruk och handel, men
afgick vid Thiers’ fall, d. 24 Maj 1873. T. öfvergick
då till venstra centern, förklarade sig för
republiken, valdes 1876 till senator och utnämndes
d. 9 Mars 1876 till jordbruks- och handelsminister
i kabinettet Dufaure. Såsom sådan väckte han
s. å. förslag om en verldsexposition i Paris, hvilket
antogs af båda kamrarna. T. måste afgå d. 16 Maj 1877,
men blef i Dec. s. å., då Dufaure bildade ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
