- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström /
1529-1530

(1891) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegrafverkets pensionsinrättning samt Telegrafverkets enke- och pupillkassa hafva till uppgift att bereda pension åt telegrafstyrelsens och telegrafverkets ämbets- och tjenstemän och betjente samt deras efterlemnade enkor och barn - Telegrafväsendet. Sträfvandet att snabbt meddela sig med hvarandra på stora afstånd gjorde sig gällande redan i forntiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ambets- och tjenstemän skola afgå vid uppnådd
pensionsålder och erhålla då utom ofvannämnda pension
från pensionsinrättningen en s. k. fyllnadspension
af telegrafverkets medel så stor, att sammanlagda
beloppet af bägge pensionerna blir lika stort
med den aflöning (tjenstgöringspenningarna
frånräknade), som uppbars under sista året. –
Hvarje i telegrafverkets ordinarie tjenst anställd
man är skyldig att vara delegare i Telegrafverkets
enke- och pupillkassa och att till densamma årligen
erlägga 3 proc. af aflöningen samt, om han har
pensionsberättigad maka eller barn, dertill 0,3
proc. af aflöningen. Delegare, hvars hustru är
mer än 10 år yngre än han sjelf, skall på en gång
erlägga en viss åldersskilnadsafgift. Pension
till enka och barn (som ej uppnått 18 års ålder)
utgår årligen med 200 kr. jämte 10 proc. af
senast åtnjuten aflöning för i tjenst varande
eller pensionerad ämbets- och tjenstemän, med 50
kr. jämte 10 proc. af senast åtnjuten aflöning
för i tjenst varande eller pensionerad vaktmästare
och budbärare samt med 10 proc. af senast åtnjuten
aflöning för delegare, som lemnat sin tjenst före
pensionsåldern. – Båda kassorna förvaltas af en
gemensam direktion, bestående af 5 ledamöter, af
hvilka 2 utses af K. M:t och 3 af delegarna. Delegarna
sammanträda genom 10 fullmäktige hvartannat år
för att utse direktionsledamöter och revisorer,
granska inrättningarnas förvaltning samt besluta i
frågor rörande förvaltningen och reglementen. Den 31
Dec. 1890 utgjorde pensionsinrättningens tillgångar
2,560,501 kr. samt enke- och pupillkassans 390,358
kr. Pensionsinrättningen åtnjuter årligen 5 proc. af
det Sverige tillkommande telegramportot, enke- och
pupillkassan 5,000 kr. om året af telegrafverket samt
de böter och viten, som ådömas vid telegrafverket
och ej enligt allmän lag skola tillfalla kronan eller
någon annan. V. K-r.

Telegrafväsendet. Sträfvandet att
snabbt meddela sig med hvarandra på stora afstånd
gjorde sig gällande redan i forntiden, då man,
såsom i Grekland och Romerska riket, medelst eld-
och flaggsignaler skaffade sig en fullt ordnad optisk
telegraf
(se d. o.). Efter kikarens uppfinning (i
17:de årh.) bragtes den optiska telegrafen ett stort
steg framåt. Den nådde i Chappes telegrafsystem (1792)
sin högsta utveckling och har såsom förbindelsemedel
emellan fartyg och för krigsändamål (se
Krigstelegraf) ännu praktisk betydelse, men har
för öfrigt inom det praktiska lifvet alldeles måst
vika för den elektriska telegrafen. Tanken att genom
elektriserade metalltrådar meddela sig med hvarandra
väcktes af S. Gray (d. 1736), men försöken i denna
riktning fingo riktig fart först efter H. K. Örsteds
upptäckt (1820) af den elektriska strömmens magnetiska
verkningar och Ampères anvisning att korrespondera
medelst magnetnålar och ledningstrådar, hvilka
enligt hans åsigt båda borde finnas till samma antal
som bokstäfverna i alfabetet. De i denna riktning
af Steinheil i München samt af C. Wheatstone och
W. F. Cooke i London 1837 konstruerade telegraferna
visade sig nog brukbara,
men till följd af ledningarnas mångfald och
dermed förenade kostnad icke praktiska. Verkligt
praktisk betydelse fick den elektriska
telegrafen, sedan Wheatstone 1840 infört bruket af
elektromagneten. Den första elektriska telegraflinie
till allmänt bruk uppsattes i England (London–West
Drayton) 1838–39. Vigtig genom sitt af Morse 1837
konstruerade apparatsystem, som följts öfver hela
verlden, var den i Amerika 1844 öppnade linien
Washington–Baltimore. Sedermera öppnades telegrafen
för allmänheten 1845 i Frankrike (Paris–Rouen)
och Holland (Rotterdam–Amsterdam), 1846 i Belgien
(Bruxelles–Antwerpen), 1847 i Italien (Toscana) och
Danmark, 1848 i Preussen, 1849 i Österrike, 1852 i
Schweiz, 1853 i Sverige och Ryssland, 1854 i Norge och
Spanien, 1855 i Finland o. s. v. Syd-Amerika (Peru)
fick sin första telegraf 1847, Afrika (Algeriet)
1853, Australien (Victoria) 1854, Asien (Indien)
1855 och Central-Amerika (San Salvador) 1870. Om de
olika system af apparater (skrif-, nål-, visare- och
trycktelegrafer), som begagnas, se art. Elektriska
telegrafen
. Trådarna ledas dels under jorden,
dels ofvan jord, dels i vatten. Det äldsta försök
med underjordisk telegraf gjordes 1839 i England
(linien Paddington–Drayton), men detta och andra
tidigare försök misslyckades, emedan trådarna snart
blefvo obrukbara. Icke häller de efter Siemens’
metod (1846) med guttaperka såsom isoleringsmedel
konstruerade underjordiska ledningarna visade sig
varaktiga. Först efter den erfarenhet man vunnit
genom undervattenskablarna grep man sig med framgång
an att anlägga underjordiska ledningar, särskildt i
England (Manchester–Liverpool, 1871) och i Tyskland
(sedan 1876), der Berlin står i sådan förbindelse med
nästan alla rikets vigtigare städer. De underjordiska
linierna äro med afseende på anläggningskostnaden
dyrare än luftlinierna, men erbjuda större säkerhet
och äro billigare att underhålla än dessa. – Hvad
luftlinierna, som ofta omfatta flere trådar, angår,
bestå de numera af 3–6 mm. tjock jern tråd (stundom
ståltråd), som genom zink- eller linoljeöfverdrag
skyddas för rost. Trådarna hvila på trästolpar
(vanligen impregnerade med kopparvitriol eller annat
ämne), vid hvilka de fästas på isolatorer, vanligen
af porslin. På grund af klimatiska eller andra skäl
användas, i st. f. trästolpar, jernstolpar (Mejico,
vissa trakter i Europa), kasserade jernvägsskenor
(Brasilien. Syd-Australien, Persien), stenpelare
(Anderna), lefvande träd (Kochinkina, Nederländska
Indien o. a. st.) o. dyl. De största luftlinierna
äro den sibiriska (12,000 km.; fullb. 1862–67)
samt de, som gå öfver nord-amerikanska kontinenten,
af hvilka den emellan New York och San Francisco
(fullb. 1862) har en längd af 6,420 km. På grund af
de med arbetet förenade oerhörda svårigheterna må
nämnas den öfver Australiens kontinent, till stor
del genom vildmarker och urskogar dragna linien Port
Augusta–Darwin (fullb. 1872, 3,650 km.) och kustlinien
Port Augusta–Albany (fullb. 1877). Sammanlagda längden
af staters, jernvägsbolags och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:33:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfao/0771.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free