Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temasight ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund för utarbetning af ett större helt. Temat
bör skiljas från »motivet» (se Motiv 3), som
är ett mindre, osjelfständigt frö till tematisk
gestaltning. Stundom användas dock båda uttrycken
synonymt, och någon sträng gräns finnes visserligen
icke, särdeles då, såsom i fugor eller wagneristiska
kompositioner, temat egentligen aldrig afslutas förr
än med hela styckets slut. A. L.
Temasight [temasjur]. Se Tamasjek.
Temasjek. Se Tamasjek.
Temes [-mesj]. 1. Biflod till Donau i södra Ungern,
upprinner på Transsylvanska alperna i komitatet
Krassó-Szörény, flyter i en stor, mot s. öppen
båge med en mängd krökningar och faller ut i Donau
nedanför Pancsova. Längden utgör omkr. 275 km.,
flodområdet 10,400 qvkm. Den upptager bl. a. Berzava
och sänder en del af sitt vatten till Bégakanalen,
som förmedlar förbindelsen med Teis. Efter Teines
var det s. k. Temes- l. Temesvár-banatet (se Banat)
uppkalladt. – 2. Komitat i Ungern på andra sidan Teis,
ett långsträckt område mellan Maros i n. och Donau i
s., Krassó-Szörény i ö. och Torontal i v. Areal 7,136
qvkm. 396,045 innev. (1880), deraf 39 proc. rumaner,
36 proc. tyskar, 14,5 proc. serber och kroater,
7 proc. magyarer samt dessutom bulgarer, zigenare
m. m. Hufvudstad: Temesvár.
Temesvár [te’mesjvar], hufvudstad i komitatet Temes,
Ungern, vid floden Béga och den segelbara Béga-kanalen
samt vid flere jernvägslinier (till Arad, Szegedin och
Orsova). 37,500 innev. (1886), till större delen (56,6
proc.) tyskar. Staden är säte för en rom.-katolsk
och en grekisk biskop samt generalkommandot för 7:de
armékåren. Den inre staden är befäst och skild från
förstäderna genom en glacis, nu delvis förvandlad
till en park. T. drifver en ej obetydlig industri
och en liflig handel med spanmål, mjöl, bränvin,
lin, hampa och frukt. Det uppgifves hafva funnits,
redan då romarna eröfrade Dacien. I Österrikes krig
med turkarna har staden spelat en framstående rol. Den
intogs af turkarna 1552 efter ett långt, hjeltemodigt
försvar och kunde trots många försök ej tagas från
dem förr än 1716, då Eugène af Savojen lyckades befria
densamma. Derefter anlades den nuv. fästningen. Från
d. 25 April till d. 9 Aug. 1849 belägrades staden
af den ungerske insurgentgeneralen Vécsey, men
undsattes genom Haynaus seger d. 9 Aug. öfver Bem
och Dembinski.
Temesvár-banatet [te’mesjvar]. Se Banat.
Temir-Kan-Sjura, stad i ryska prov. Dagistan i
Kaukasus. Omkr. 4,500 innev. Staden befästes 1834 och
är nu i inilitäriskt hänseende en af de vigtigaste
platserna i provinsen.
Temirlyk (Temurluk), berg i Turkestan (se d. o.).
Temme, Jodocus Donatus Hubertus, tysk rättslärd och
novellist, f. i Westfalen 1798, hade 1848 vunnit
befordran till direktor för oberlandesgericht i
Münster, då hans uppträdande såsom en af vensterns
ledare i preussiska nationalförsamlingen s. å. och
i nationalförsamlingen i Frankfurt 1849 föranledde
hans häktande och afsättning (1851), mot all lag och
rätt. T. mottog 1852 en professur i kriminal- och
civilprocess vid högskolan i Zürich. Han dog
derst. 1881. T. författade arbeten öfver preussiska
civil- och straffrätten samt gjorde sig tillika
ett namn såsom mästare inom ett underordnadt
skönliterärt område, näml. kriminalnovellen och
kriminalromanen. Antalet af dessa hans berättelser
steg till inemot 100 bd (åtskilliga äro öfvers. på
svenska).
Temmes. Se Limingo 1.
Temnaren, insjö i nordvestra Upland, på gränsen mellan
Upsala och Vestmanlands län, låg förr 36 m. öfver
hafvet, men är nu sänkt och minskad genom regleringen
af dess aflopp, Temnarån, som flyter till Löfstaviken
af Bottniska viken.
Temnikov [-kåff], stad i ryska guvern. Tambov,
vid den der segelbara Moksja. Omkr. 15,000
innev. Jerngjuterier och fajansfabriker.
Tempe (»inskärning», af Grek. temnein, skära), det
forngrekiska namnet på en i norra Tessalien belägen,
ungefär 6 km. lång dalgång eller klyfta mellan bergen
Olympos i n. v. och Ossa i s. ö. Dalen genomströmmas
i nordöstlig riktning af floden Peneios. Olympos’
bergväggar stupa nästan öfverallt tvärbrant mot
floden, hvaremot Ossa lemnar plats för en smal
strandremsa, hvilken på sina ställen vidgar sig till
en liten, af ymniga källor vattnad och yppigt bördig
strandslätt. Der går den enda genom dalen ledande
gångstigen, på sina ställen uthuggen i klippan. Vid
nordöstra änden vidgar sig floddalen och öfvergår
småningom i en af flodens uppslamningar bildad,
lågland kustslätt, genom hvilken floden söker sig
en väg till hafvet. Tempedalen har af ålder haft
rykte för en ovanlig naturskönhet. De höga, af många
klyftor genomskurna klippväggarna af rödaktig bergart,
delvis klädda af den yppigaste grönska, den i djupet
under ett hvalf af skuggrika plataner slingrande
floden och det vid dalens nedre ände framblickande
hafvet åstadkomma tillsammans en effekt, i hvilken det
storartadt vilda och det behagfulla äro på underbart
sätt förbundna. Såsom utgörande en hufvudväg mellan
Nord-Grekland och Macedonien har T. alltid haft
stor militärisk betydelse, hvarför äfven åtskilliga
fästningsverk under skilda tider anlagts till dess
skyddande. Under den bysantinska tiden fick dalen
namnet Lykostomo (»varggap»). På turkiska heter den
Bogaz (»trångpass»). A. M. A.
Tempel (Lat. templum, egentl. ett afskildt, afdeladt
område, särskildt det åt en gudomlighet helgade
området med dera uppförda byggnader), i allmänhet en
åt religionsutöfning, gudstjenst, invigd byggnad;
helgedom, kyrka, gudshus; slutligen ett litet,
i antik tempelstil bygdt prydnadshus i en park. –
Templet uppfattades af de antika folken i hufvudsak
som gudomlighetens ideala boning och förvaringsrummet
för dess jordiska tillhörigheter, vanligen äfven
för dess bild. Deremot var det endast undantagsvis
ett samlingsrum för de troende (såsom fallet är med
den kristna kyrkan) till firande af en regelbunden
gudstjenst. I stort sedt, är templet en monumental
eller en förfinad efterbildning af den menskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
