Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 1553-1554 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temasight ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den urgamla italiska eller etruskiska anordningen
(fig. 10). Helgedomen höjer sig äfven här från en
hög, murad underbyggnad, men denna är tillgänglig
endast från framsidan, ej såsom den grekiska från
alla fyra sidorna. Grundplanen närmar sig mera
qvadraten: bredden förhåller sig till djupet som 5
till 6. Den bakre hälften af denna yta upptages af
det s. k. posticum med en eller tre i bredd liggande
cellor (t. ex. Jupiterstemplet på Capitolium med
sidocellor för Juno och Minerva). Den främre delen
utgöres af en öppen, rymlig förhall, prostasis,
af 2 till 3 kolonners djup. Stundom fortsättes
förhallen såsom en öppen kolonnad på ömse sidor om
cellan, men ej bakom densamma. Till följd af den
proportionsvis större bredden måste äfven taket göras
högre och tyngre än i det grekiska templet. Dessa
former kombinerades på flere sätt med de grekiska. Så
visar Pantheon i Rom en rund, sluten cella af väldiga
dimensioner, med en framför densamma lagd djup förhall
af 8 kolonners

11.

bredd och tre kolonners djup, delad i tre skepp, af
hvilka det mellersta leder fram till hufvudingången
och de andra sluta i fordom statyprydda nischer

12.

(fig. 11). Formapparaten är för öfrigt i det hela
densamma som inom den grekiska konsten, ehuru med de
förändringar, som voro en följd af den fortgående
stilutvecklingen (se Pelareordning). Under den
senromerska kejsaretiden framträda afvikande former,
t. ex. i Palmyra, men äfven i sjelfva Rom (Venus’
och Romas dubbeltempel, egentl. två, med baksidorna
sammanbyggda tempel). Fig. 12 visar grundplanen
och fig. 13 fasaden till ett romerskt tempel, det
s. k. Maison carrée, i Nîmes (se d. o.). Öfver hufvud
spelade under denna tid tempelbyggnaden ej längre
den ledande rollen; denna öfvertogs i stället af
palatset, basilikan,
teatern och andra byggnader för offentliga ändamål. –
Den kristna kyrkan leder ursprungligen sitt upphof
från andra byggnadsformer,

13.

och det var först under renaissancen, som det
antika tempelmotivet åter började framträda i
den kyrkliga och jämväl i den profana konsten.
Upk.

Tempel, Abraham van den, holländsk målare,
f. 1621 (?) i Leeuwarden, d. i Amsterdam 1672,
var lärjunge af sin fader, Lambert Jacobse, samt
af Joris van Schooten i Leiden, der han 1648 blef
mästare och till 1660 tidtals var målaregillets
dekan. Sistnämnda år flyttade han till Amsterdam,
der han som porträttmålare t. o. m. täflade med
van der Helst i lugn och förnäm uppfattning,
god modellering och omsorgsfullt utförande
af stoffet. Ett egendomligt fel anmärkes dock
hos honom: alla hans figurer hafva samma blick,
och derpå igenkännas ock hans arbeten lätt. Hans
bästa bilder tillhöra tiden efter 1660. Till dem
höra karakteristiska porträtt och porträttgrupper
i Leiden (ett »regentstycke» från dess barnhus), i
Kassel, i Rotterdam och Haag, i Hamburg och Berlin.
c. R. N.

Tempelbröder. Se Tempelherrar.

Tempelcreutz [-kröjts]. Se Reuterholm 3.

Tempelföreningen. Se Tempelsällskapet.

Tempelherrar, Tempelbröder, Tempelriddare
(Lat. templarii; militia Christl ordinis templi;
Fr. les templiers), kallades medlemmarna af en
bland de ryktbaraste andliga riddareordnarna under
korstågen. Orden stiftades 1118 af tvänne vapenbröder
till Gottfrid af Bouillon, Hugo af Payens, ordens
förste stormästare, och Gottfrid af S:t Omer, hvilka
då jämte 6 andra riddare inför patriarken af Jerusalem
i den »ljufva Guds moders» nanm aflade de vanliga
munklöftena (om kyskhet, lydnad och fattigdom),
men dessutom lofvade att beskydda pilgrimer på deras
färder till de heliga orterna, hvilket gaf upphof till
ordens krigiska verksamhet. Till en början underhöllos
ordensbröderna med almosor, af bl. a. Johannitorden,
hvilken stiftarna förut skola hafva tillhört; men
redan 1118 upplät konung Balduin af Jerusalem åt dem
en del af sitt palats, hvilket ansågs vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>