Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempelherrar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få öfvertaga, i Frankrike likväl först 1317 efter
Filips död. Äfven ordensarkivet på Cypern synes hafva
kommit till dem, att döma af de rester deraf, som
återfunnits i deras arkiv från Malta. På Pyreneiska
halfön, der orden för sitt deltagande i striden mot
morerna var i hög grad populär och rättegången inför
provinsialsynoderna ledt till dess frikännande,
upprättades nya andliga riddareordnar: i Aragonien
Maria de Montesa och i Portugal Kristiorden, hvilka
fingo öfvertaga dess gods och kunna anses såsom en
fortsättning af densamma. I Kastilien öfvertogos
godsen af de andliga riddareordnarna San Jago di
Compostella och Calatrava.
Tempelherreordens statutbok är i tryck utgifven
(af Münter 1794, Curzon 1886), och en betydlig del
af rättegångshandlingarna är äfven offentliggjord
(af Moldenhawer, Michelet, Schottmüller och
Prutz). Åsigten att orden gjort sig skyldig till
kätteri har försvarats af Prutz (»Geheimlehre
und geheimstatuten des Templerordens», 1879, och
»Entwicklung und untergang des Tempelherrenordens»,
1888), och för dess oskuld hafva uppträdt
bl. a. Schottmüller (»Der untergang des
Templerordeus», 1887) och Lea (»A history of the
inquisition of the middle age», 1888). Jfr ock
Wilcke: »Geschichte des Ordens der T.» (1826–35
2:dra uppl. 1860 ff.), och Delisle: »Les opérations
financières des Templiers» (1889).
I 18:de årh. gjordes försök att återupplifva
Tempelherreorden, i det frimureriet påstods härleda
sig derifrån och 1754 åtskilliga medlemmar afsöndrade
sig ur den jesuitiska frimurarelogen i Clermont under
namn af Tempelherreorden. Detta sällskap upplöstes
under revolutionen, återställdes under direktoriet,
firade 1808 offentligt Molays dödsdag och uppförde
1833 ett nytt tempelhus i Paris. Någon betydelse har
det aldrig erhållit. Åtskilliga andra sällskap hafva
från Tempelherrarna lånat sina namn, t. ex. Good
Templar-orden, utan att med dem stå i något slags
sammanhang. S. B.
Tempelhoff, Georg Friedrich von, preussisk militär och
krigshistoriker, f. 1737, d. 1807, ställdes år 1791
i spetsen för den nyinrättade artilleriakademien
och fick 1792 befälet öfver artilleriet vid
hertigens af Braunschweig armé. 1802 utnämndes
han till generallöjtnant. T:s af H. Lloyd påbörjade
Geschichle des Siebenjährigen krieges in Deutschland
(6 dlr, 1783–1801) är ett af de bästa arbeten öfver
det Sjuåriga kriget, i hvilket T. tog personlig
del. C. O. N.
Tempelinvigningsfesten, en under 8 dagar med
ljuständning och bön högtidlighållen judisk glädjefest
till minne af återställandet och renandet genom Judas
Makkabeus d. 25 Kislev (Dec.) 164 f. Kr. af Jerusalems
tempel, som blifvit orenadt och till en del förstördt
af Antiochos Epifanes (1 Makkabéerboken 4, 54
o. f.). Jfr Ceremoniallagen och Judiska gudstjensten.
J. P.
Tempelman, Olof Samuel, arkitekt, f. i Källstad,
Östergötland, 1745, blef student i Upsala 1763, egnade
sig sedan åt fortifikationen, der han slutligen 1776
blef informationsadjutant, samt antogs 1777 till
Målare- och bildhuggare-akademiens sekreterare efter
Floding. Åren 1780 och 1781 vistades T. i
Frankrike, Italien och Tyskland för studier,
sedan han i Dec. 1779 utnämnts till professor för
arkitekturen. Han fortfor sedan att verka både
som sekreterare och som lärare till sin död. Han
afled i Stockholm d. 27 Juli 1816. Såsom arkitekt var
T. föga märkvärdig och ej häller produktiv. Han gaf
ritningar till kolonnställningen framför Kanslihuset
i Stockholm (1790), till Forsmarks kyrka i Roslagen
(byggd 1794–1800), till Hernösands gymnasium samt
till ombyggnaden af Tyska kyrkan i Karlskrona efter
branden 1790 och af Kalmar gymnasiehus (inv. först
1835). De flesta af hans verk äro hållna i en tung
antikiserande stil. Såsom konstakademiens sekreterare
utgaf T. från 1798 de årliga utställningskatalogerna,
mot slutet biträdd af J. V. Gerss.
-rn.
Tempelriddare. Se Tempelherrar.
Tempelsällskapet (T. Tempelgesellschaft),
äfven kalladt Tyska templet, Tempelföreningen,
Jerusalemsvännerna, en separatistisk sekt inom
den würtembergska kyrkan, stiftad 1854 af
Christoph Hoffmann (f. 1813, d. 1885), son till
stiftaren af den separatistiska församlingen i
Kornthal. Sektens uppgift är att återställa den
ursprungliga kristendomen och, med ledning af de
gammaltestamentliga profetiorna, upprätta Guds rike
i dess rätta gestalt på jorden genom att förena
alla sanna kristna af olika bekännelser och till
kristendomen omvända judar till ett enda stort rike
med Jerusalem till hufvudstad, der Herrens tempel
skulle återuppbyggas (deraf sektens namn). Detta rike
är att betrakta endast såsom en förberedelse till
det »tusenåriga riket», som skall upprättas af Herren
sjelf. Emot dogmer och kyrkoceremonier intager sekten
en oppositionel ställning och vill endast »stödja sig
på bibeln och följa andens ledning». Tempelsällskapet
bildades efter hand på det würtembergska godset
Kirschenhardhof. Först 1869 började omkr. 100
personer af detta sällskap under ledning af Hoffmann
och G. D. Hardegg (som 1874 drog sig tillbaka)
ofverflytta till Palestina, der Haifa och Jafa
koloniserades. 1873 öfverflyttade föreståndaren
för moderförsamlingen Kirschenhardhof, Kr. Paulus,
till Jafa, hvarefter nämnda moderförsamling
upplöstes. Under tiden hade nya kolonier blifvit
anlagda i Sarona, Beirut och Jerusalem, som från 1878
har varit sektens medelpunkt. 1884, då Hoffmann
tog afsked från sin föreståndarebefattning,
hade kolonisternas antal stigit till 1,300 och
sekten bildat församlingar äfven i Ryssland och
Amerika. Kolonierna äro väl organiserade; särskildt
deras skolväsende har vunnit mycket erkännande.
J. P.
Tempeltornet kallas hufvudfästet i det förnämsta
af de två tempelhusen (se Tempelherrar) i Paris,
le Temple. Grundlagdt på en af Ludvig VII (1137–80)
skänkt sumptrakt utanför stadsmuren, utgjorde le
Temple en 60,843 qvm. stor fästning, skyddad af murar
och bastioner och inneslutande så många byggnader,
att vid Henrik III:s af England besök i Paris 1254
hela hans härlika följe der kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
