Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturfördelning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invaldes han af Cambridge i underhuset, arbetade der
emot att hertigen af York (sedan Jakob II) skulle
blifva tronföljare och blef derför 1681 af Karl II
utstruken från listan af »privy councillors». Dermed
slutade T:s politiska verksamhet. Den literära
fortsatte han ända till sin död. J. Swift var en tid
hans sekreterare. Vilhelm III uppmanade T. förgäfves
att blifva statssekreterare. Han dog 1699 och begrofs
i Westminster abbey. J. Fr. N.
Temple [tä’mpöl], Richard Grenville, earl of T. Se
Grenville.
Temple aux fées [ta’ngpöl å fe]. Se Gôte-aux-Fées.
Templets förstöring. Till åminnelse af att
Jerusalems tempel förstördes af romarna år 70
e. Kr. d. 9 Ab (5:te månaden i judarnas kyrkliga år,
motsvarande slutet af Juli och början af Augusti)
fira judarna årligen med fasta och botböner samt
uppläsning i synagogan af Jeremias’ klagovisor
sin största sorgehögtid nämnda dag eller, om
densamma infaller på sabbat, d. 10 Ab. Redan före
Kristi tid firade judarna på liknande sätt d. 10
Ab såsom åminnelsedag af »templets förstöring»,
emedan, märkvärdigt nog, kaldéerna (babylonerna)
år 588 lära på den dagen hafva förstört Salomos
tempel. Af de nuvarande judarna kan således d. 9
Ab i dubbel mening räknas såsom en åminnelsedag af
templets förstöring. Likaledes firas månaden förut,
d. 17 Tammuz, sorgeminnet af romarnas inträngande
i Jerusalem efter den långvariga belägringen (år
70), likasom judarna före och på Kristi tid firade
minnet af kaldéernas inträngande i Jerusalem (år
588 f. Kr.) d. 9 Tammuz. Tiden mellan d. 17 Tammuz
och d. 9 Ab är för judarna en sorgetid, ett slags
»tempus clausum». J. P.
Templets invigning. Se Tempelinvigningsfesten.
Templin, stad i preuss. regeringsområdet Potsdam
(prov. Brandenburg), vid den med Havel genom en
12 km. lång kanal förenade Templin-sjön. 4,028
innev. (1885).
Tempo, Ital. (Lat. tempus, tid). 1. Musikt.,
tidmått, hastighetsgraden af ett musikstycke. Före
1600-talet voro föreskrifterna rörande tempot
mycket inskränkta, hvaremot sjelfva noterna då
hade ett någorlunda bestämdt medelvärde (»integer
valor notarum»). Detta värde ändrades emellertid
under århundradenas lopp så betydligt, att man nu,
för att få en föreställning om 1500-talets musik,
måste reducera dess notvärden till minst hälften
och för tidigare århundraden till fjerdedelen
eller åttondelen. Af den på 1400-talet synnerligen
blomstrande lutskriften och orgeltabulaturen har
den moderna notskriften upptagit bl. a. de »fanor»
på nothalsen, hvilka beteckna mindre värden; men när
en sådan fana för oss betecknar en åttondel [not] så gällde den
då deremot lika med en minima, d. v. s. halfnot, [not],
hvaraf man torde kunna sluta, att hastighetsgraden
sedan dess två gånger fördubblats. Omkr. år 1600
uppstodo de ännu brukliga termerna för tidmåttets
olika snabbhet: allegro, andante, adagio, senare
äfven allegretto, presto m. fl.
benämningar, hvilka man i nyare tid ofta sökt öfversatta
till modersmålet i flere land, t. ex. i Tyskland
(Schumann) och i Sverige (Norman). Äfven dessa termer
hafva emellertid, åtminstone sedan Bachs tid, ändrat
värde, så att hastiga tempon nu blifvit hastigare
och långsamma långsammare. Derför kände man länge
behofvet af en fast matematisk värdemätare och kom
så till uppfinningen af metronomen (Loulié, 1696,
Mälzel, 1816). Ej ens denna värdemätares föreskrifter
äro absolut bindande, emedan hastigheten af ett och
samma tonstycke måste i någon mån modifieras efter den
olika storleken af lokaler, de utförandes talrikhet
o. s. v. Emellertid äro talen på Mälzels metronom
ingalunda godtyckligt valda, utan variera inom samma
hastighetsmöjligheter som de menskliga pulsslagen
(jfr Musik, sp. 518). – 2. I militärspråket betecknar
tempo dels rörelsehastigheten i olika takter (såväl
till fots som till häst), dels hvarje särskild del
(»afdelning») af ett handgrepp med gevär, sabel eller
annat vapen. 1 .A. L.
Tempora, Lat. Se Tempus och Tinning.
Temporal (Lat. temporalis). 1. Gramm., som har
afseende på det grammatiska tempus (se d. o.);
tids-. – 2. Anat., som hänför sig till tinningarna,
t. ex. temporalsidan = tinningsidan; arteria
temporälis, tinningpulsådern; os temporale,
tinningbenet, o. s. v.
Temporal (Sp. o. Port., af Lat. tempus, i
bet. väderlek), oväder, storm, särskildt i de indiska
och kinesiska farvattnen benämning på de stormar,
som uppträda vid tiden för monsunernas kantring
(se Monsun). R. R.
Tempora mutantur, nos et mutamur in illis, Lat.,
»tiderna förändras, och vi förändras i och med
dem», latinsk hexameter ur ett epigram af J. Owen
(1560–1622).
Temporel (Lat. temporalis, tillfällig, af
tempus, tid), timlig, verldslig. – Temporär,
inskränkt till viss tid, tillfällig.
Temps, Le [lö tang], »Tiden», namn på åtskilliga
franska tidningar i Paris, bland hvilka den äldsta
uppsattes i Okt. 1829 af Jacques Coste och då
räknade Guizot bland sina redaktörer samt bekämpade
restaurationens sista ministèrer, hvarefter tidningen
under Ludvig Filips regering alltjämt försvarade
framåtskridandets sak, men nedlades 1842. Den
återuppväcktes för en kort tid 1849. – Den nuvarande
tidningen med detta namn uppsattes 1861 af A. Nefftzer
och understöddes af rika industriidkare i Elsass. Den
förde en stillsam opposition mot kejsaredömet och
ansågs vara halft orleanistisk. Vid omstörtningarna
1870 tog den parti för republiken, och efter Thiers’
afgång uppträdde den synnerligen eftertryckligt mot
det monarkiska partiets statskuppsplaner samt blef
under 1880-talet det opportunistiska regeringspartiets
organ. Bladet egnade från början stort utrymme åt sin
rent literära afdelning. Bland medarbetarna märkas
Dollfus, Challemel-Lacour, Sainte-Beuve, P. Janet,
Louis Blanc, Edm. Schérer, Fr. Sarcey samt statsmännen
Brisson och Ferry.
Tempus (Lat.; plur. tempora), tid, tidsform, gramm.,
namn på vissa grammatiska kategorier (se Modus 3)
inom de flesta språks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
