Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tengström, Johan Martin Jakob af - 4. Tengström, Johan Jakob - 5. Tengström, Fredrika Charlotta, den föregåendes kusin och skalden Runebergs maka. Se Runeberg 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»notiser», må nämnas Bidrag till Finlands fjärilfauna (1848), Geometridae,
Crambidae et Pyralidae faunae fennicae. Anmärkningar och tillägg
till Finlands
småfjärilfauna (1859), Catalogus Lepidopterorum faunae fennicae
praecursorius (1869) och Nykomlingar för finska
fjärilfaunan (1875).
T. var bl. a. medlem af Finska vetenskapssocieteten.
O. M. R.
4. Tengström,, Johan Jakob, universitetslärare,
brorson till T. 1,
föddes i Gamla Karleby d. 22 Okt. 1787, blef student i Åbo
1803 och studerade i
Upsala 1804–06. Sedan han blifvit filos. kand. i Åbo 1809
och filos. doktor derstädes 1810, förordnades han till docent i
literaturhistoria 1811, till e. o.
adjunkt i filos. fakulteten 1813 samt till vice bibliotekarie
1816. Åt studier
på biblioteksväsendets, literaturhistoriens och den grekiska
filologiens
områden egnade han sig under en resa (1817–19) till Sverige,
Danmark, Tyskland,
Italien, Schweiz och Frankrike, hvars tilldragelser han
skildrat i »Mnemosyne»
(1820–22) samt i »Åbo tidningar» (1820). 1822–23 bestred
han professorns i
literaturhistoria offentliga föreläsningar. Han behandlade
ämnen ur den
grekiska filologien i disputationer, bland hvilka De viris
in Fennia peritia
litterarum graecarum claris (1814–21) är det första
uppslaget till hans
senare arbeten öfver det finska universitetets historia.
Försök till en
grekisk språklära utgafs 1822. Sedan han 1826 försvarat
en afhandling De
fundamento virtutis och 1827, kort före Åbo brand,
blifvit utnämnd till
professor i filosofi, var han under loppet af två decennier
de filosofiska
studiernas ledare vid Helsingfors universitet. T. var en
anhängare af Hegels
filosofi, som han införde vid universitetet, men uppträdde
icke såsom
sjelfständig filosofisk författare. 1848 tog han afsked såsom
emeritus.
I en i tidskriften »Aura» 1817–18 införd uppsats Om några
hinder för
Finlands litteratur och cultur uppmanade T. till
bearbetning af det finska
språket, insamlande af finska folksånger, förbättrande af
skolundervisningen
m. m., som kunde lända till den fosterländska bildningens
höjande. Den
fosterländska sträfvan, som deri uttalade sig, blef sedermera
ett genomgående
drag i hans literära verksamhet. Uppmuntrad af farbrodern J.
Tengström, egnade
han sig åt grundliga studier af det finska universitetets och
den finska
bildningens historia. Hans Gezelii den äldres minne
(1825) är af
bestående värde genom materialets rikhaltighet och
samvetsgranna bearbetning
samt genom stilens allvar och kraft. Gezelii den yngres
minne (1833)
ansluter sig dertill såsom en värdig fortsättning. Samtidigt
var T. sysselsatt
med ett arbete öfver det finska universitetets lärare,
hvilket, i sjelfva
verket en lärdomshistoria för Åbo universitet under de två
första århundradena
af dess tillvaro, utgafs under den anspråkslösa titeln
Chronologiska
förteckningar och anteckningar öfver finska universitetets
fordna
procancellerer samt öfver faculteternas medlemmar och
adjuncter (utkom
1838, ehuru titelbladet trycktes 1836). I ett Bihang
betonar förf. den
finska mytologiens och folkpoesiens värde från literär och
vetenskaplig
synpunkt. Senare egnade T. sig åt forskningar i Finlands
ekonomiska och
administrativa historia, hvilkas resultat framträdde i tvänne
i »Joukahainen»
1845 införda uppsatser, Österbottens handel i äldre
tider och Forna
krigiska uppträden i Österbotten, samt i de i »Suomi»
1853 och 1864–65
publicerade afhandlingarna Några blad ur Finlands häfder
för Gustaf I:s
regeringstid samt Finland och finska
lagöfversättningar, af hvilka
den sistnämnda efter hans död genomsågs af hans måg P.
Tikkanen.
T:s hus var en samlingsplats för yngre universitetslärare och
skriftställare,
bland hvilka förutom hans tre mågar: A. H. A. Kellgren, M. A.
Castrén och
P. Tikkanen, må nämnas J. L. Runeberg, J. V. Snellman och J.
J. Nervander.
I Finska literatursällskapets grundläggning tog han del och
var dess vice
ordförande från 1834 till sin död. Ett hårdt slag träffade
honom, då hans son
Johan Robert T. (f. 1823, d. 1853), hvars
begynnande literära verksamhet gaf
anledning till vackra förhoppningar, afled. Den allmänt
värderade »filosofen»,
såsom T. i dagligt tal benämndes, dog i Helsingfors d. 11
April 1858.
M. G. S.
5. Tengström, Fredrika Charlotta, den
föregåendes kusin och skalden
Runebergs maka. Se Runeberg 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
