Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teniers, flamsk målareslägt - Teniers. 1. David T. (I) - Teniers. 2. David T. (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teniers [teni’rrs], flamsk målareslägt, af hvars
medlemmar de två följande voro de förnämste.
1. David T. (I), f. i Antwerpen 1582, d.
derst. 1649, studerade först under sin äldre
broder, Julian T. (II), men skall sedan hafva
öfvergått till Rubens’ skola före dennes afresa
till Italien och blef 1606 medlem af målaregillet.
Han besökte äfven Italien och rönte der
inflytande af Elsheimers sätt att inlägga
historiebilder i landskap. Af T. finnas några
religiösa målningar, »ofria i kompositionen och
förfärande torra i färgen», hvarjämte man vet, att
han målat historiska taflor. Det antages dock
allmänt, att hans flesta och mest karakteristiska
verk tillhöra samma stoffområde som det, der
hans berömde son, den andre David T., vann
sitt rykte. Men då nu deras namn och
monogram äro lika samt inga dateringar komma
forskningen till hjelp, har det blifvit en af
konsthistorikerns svåraste uppgifter att skilja
mellan dessa båda, och derför herskar härvid
fullkomligt godtycke. Alla mera fritt och
sjelfständigt utförda målningar tillräknas väl dock
med rätta den yngre, under det den äldre
målade mera tungt och torrt. Den enda fullkomligt
säkra tafla af David d. ä. på detta område är en
Hexdans (museum i Douai). – 2. David T.
(II), den föregåendes son, f. i Antwerpen 1610,
död i Bruxelles d. 25 April 1690, var lärjunge
af sin fader, men utbildade sig vidare under
inflytande af Rubens och förnämligast under
Brouwer. Han blef 1633 mästare i Antwerpens
gille, men slog sig sedan ned i Bruxelles och
blef der hofmålare 1651. Han var gift med
Jan Brueghel d. ä:s dotter, förvärfvade stor
förmögenhet och hade vid Perk ett gods med
slott. På hans initiativ stiftades 1663 en
konstakademi i Antwerpen efter förebilden af
akademien i Paris. T. var uteslutande
genremålare, ty äfven de ämnen, som han hemtade
ur bibel och saga, uppfattade han genremässigt.
Tidigt påverkad af Brouwer, föredrog
han i den egentliga genrebilden framställningar
af kroglif inom fyra väggar eller ute i det fria.
Dertill kommo bilder ur soldatlifvet, såsom
scener från vaktrummet, och ur de lärdes lif,
såsom alkemisten i sitt laboratorium (i sammanhang
dermed äfven de gamla trollhistorierna om
S. Antonius’ frestelse), och slutligen landskapet,
som ofta på ett verksamt sätt bildar en sjelfständig
bakgrund för skildringen. Hvad hans uppfattning
beträffar, är han naturligen realist, men
utmärker sig ej för någon energisk individualisering,
dertill äro hans typer för allmänliga,
liksom han äfven genom likartad anordning och
upprepning af motiv kan verka något enformigt.
Detta gäller om hans framställning i dess
helhet; tagna hvar och en för sig, verka hans
taflor deremot fördelaktigt genom älskvärd
uppfattning, lefvande sammanställning af de enstaka
grupperna samt i synnerhet genom ypperlig
teknik och harmonisk stämning. – I början var
hans penselföring efter Brouwers föredöme fast
och kraftig; under hans blomstringstid blef den
bred och lätt, med tilltagande ålder osäker och
kraftlös. Ännu starkare vexling visar färgen:
först kraftigt brun, derefter under Brouwers
inflytande ända till 1640 kyligare, men djup
och naturlig, så åter varm och 1644 utvecklad
till vacker »guldton», som blir allt ljusare och
omkr. 1650 viker för en fin, kall »silfverton»,
hvilken varar till 1660. Slutligen blir tonen
brun igen samt på samma gång dunkel och kall
(Woermann). Hans äldsta daterade verk lära
härstamma från 1628 och 1630. Sedan följa
från 1634–41 taflor i Brouwers art, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
