Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tenor, Ital. tenore, Fr. taille, musikt., den uthållande tråden eller hufvudmelodien i ett stycke - Tenorhorn, en art saxhorn (se d. o.) - Tenorklav, musikt., kallas C-klaven, då den har sin plats på fjerde linien - Tenorrafi, sen-sutur, kirurg. - Tenos (Nygrek. Tino), en 204 qvkm. stor ö i Cykladernas grupp (Grekiska arkipelagen) - Ténot, Pierre Paul Eugène - Tenotomi, ett kirurgiskt ingrepp - Tension, fys., spänning; inneslutna gasers tryck; elektricitetns sträfvan att lemna en laddad ledare - Tensionskedja (spänningskedja), fys., kallas den serie, i hvilken metallerna och några andra ledare för elektriciteten låter ordna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldelades den höga mansrösten, fick äfven
denna namnet tenor, och öfriga röster namngåfvos i
förhållande till densamma: basen (bassus, »den låga»)
och alten (altus, »den höga»), hvartill slutligen
kom sopranen (supremus, »den högsta»). Sedermera
fingo äfven flere instrument af liknande omfång
samma namn, t. ex. tenorhorn, tenorbasun; i England
blef »tenor» namn på altviol. Tenoren i betydelsen
hög mansröst sträcker sig öfver ett omfång af
c–a1 och ännu högre. Man skiljer stundom mellan
»lyrisk tenor», af vekare, smältande klang och
större höjd, samt dramatisk eller »hjeltetenor»,
af kraftigare baritonklang och måttlig höjd;
dock kunna dylika åtskilnader knappast strängt
isärhållas, lika litet som de många italienska
benämningarna, »tenore di forza», »t. di grazia»,
»t. leggiero» o. s. v. I körsång kallas den högre
tenorstämman »första», den lägre »andra» tenor.
A. L.
Tenorhorn, en art saxhorn (se d. o.).
Tenorklav, musikt., kallas C-klaven, då den har sin
plats på fjerde linien (jfr C-klav). I sångmusik
är tenorklaven numera bortlagd, och tenorstämman
noteras antingen i basklav eller, oftare, i
diskantklav (G-klav). I senare fallet måste den
dock tänkas en oktav lägre. För att antyda detta
tecknas stundom G-klaven för tenorstämman dubbel
(såsom i Novellos »Bach choir magazine») eller ock
i form af en kombination af G- och C-klaven (såsom
i Ricordis nyare klaverutdrag). Tenorklav nyttjas
ännu för instrument af tenorklassen, men det kan väl
svårligen vara annat än en tidsfråga, när den äfven
ur instrumentalmusiken skall försvinna, emedan den
är fullständigt öfverflödig. A. L.
Tenorrafi (af Grek. tenon, sena, och rafe,
söm), sen-sutur, kirurg., direkt förening af
en afskuren senas båda ändar med suturer af
silfvertråd, silke eller annat material. Denna
operation utföres numera, efter den aseptiska
särbehandlingens införande, nästan alltid med
framgång. Förr förderfvades synnerligen ofta
resultatet af i såret uppträdande varbildning.
J. E. J-n.
Tenos (Nygrek. Tino), en 204 qvkm. stor ö i
Cykladernas grupp (Grekiska arkipelagen), ligger
mellan öarna Andros i n. v. och Mykonos i s. ö. Ön
är till stor del fylld af berg, hvilka hufvudsakligen
bestå af granit och glimmerskiffer, men delvis af
marmor och svartgrön serpentin (de gamles ofites,
»ormsten»). Innebyggarnas odlingsflit har dock vetat
att göra sjelfva bergen fruktbärande. Exportartiklar
äro vin, silke, honing, vax och i synnerhet marmor. Åt
sin jämförelsevis stora folkmängd (12,565 pers. år
1879) kan dock T. icke bereda tillräcklig utkomst,
hvarför årligen skaror utvandra för att såsom
tjenstfolk och handtverkare söka anställning i
skilda delar af Grekland och Turkiet. Öns hufvudort,
Hagios-Nikolaos l. Tino, med omkr. 2,000 innev.,
ligger på sydkusten. I den straxt bredvid liggande
kyrkan Panagia Evangelistria finnes en undergörande
Mariabild, som lockar tusentals pilgrimer. T. bildar
en egen eparki, tillhörande nomarkien Cykladerna. Ön
skall fordom hafva hetat Ofiussa (af ofis, orm), emedan den
var uppfylld af ormar. Från denna landsplåga
befriades T. af Poseidon, hvilken gällde såsom öns
skyddsgud och der egde ett berömdt tempel, till
hvilket vid festen Posideia en mängd främlingar
sarninanströminade. T. är äfven berömdt såsom
skaldinnan Erinnas födelseort. Dess innebyggare
deltogo verksamt i grekernas frihetskrig mot perserna
i 5:te årh. f. Kr. och tillhörde sedermera Athens
vapenförbund. Under medeltiden kom T. vid det
bysantinska rikets förfall i händerna på frankiska
fursteslägter, men togs 1390 i besittning af Venezia,
som genom freden i Posjarevats (1718) afträdde det
till Turkiet. A. M. A.
Ténot [tena], Pierre Paul Eugène, fransk
skriftställare, f. 1839, blef 1865 medarbetare i
Paris-tidningen »Siècle», i Sept. 1870 prefekt i
depart. Hautes-Pyrénées och 1871 hufvudredaktör
för tidningen »La Gironde» i Bordeaux. Han var
1881–85 medlem af franska deputeradekammaren. Död
1890. Genom de på grundliga forskningar stödda och
för bonapartisterna förkrossande arbetena La province
en décembre 1851 (1865) och Paris en décembre 1851
(1868) bidrog T. till den demokratiska jäsningen
under kejsaredömets senare år. Han skref dessutom
Campagnes des armées du second empire (1872) m. m.
Tenotomi (af Grek. tenon, sena, och tome, snitt), ett
kirurgiskt ingrepp, vid hvilket en för en viss rörelse
eller ställning hinderlig sena afskäres. Samma namn
nyttjas äfven, ehuru ej fullt berättigadt, för en
långt betydligare operation, då utom senor äfven
andra förkortade mjukdelar (hud, underhudsbindväf
etc.) delas. Den egentliga tenotomien utföres vanligen
subkutant (under huden). Ett litet hål stickes tätt
intill den sena, som skall genomskäras. Genom detta
införes bakom senan en liten, fin knif, tenotom,
med eggen riktad mot kroppsytan. Med små fina snitt
delas derefter senan, utan att hudsåret vidgas. Hela
operationsfältet undandrages luftens inficierande
inflytande. Denna operation användes oftast i syfte
att korrigera en genom muskelförkortning eller af
annan orsak uppkommen misställning af en kroppsdel,
exempelvis vid torticollis och klumpfot (se dessa
ord). Tenotomien hade mot midten af 1800-talet en
långt större användning än nu. Det ovanligt gynsamma
förloppet af det subkutana operationssåret lockade
till utsträckt användning af metoden. Man kom
t. o. m. till sådana försök som att, för botande
af ryggradssnedhet, medelst mycket långa och smala
tenotomer afskära alla ryggmusklernas fästen på ena
sidan. Det djerfva försöket kröntes dock ej af någon
framgång. Jfr Myotomi. J. E. J-n.
Tension (Lat. tensio, af tendere, spänna,
sträcka), fys., spänning; inneslutna gasers tryck;
elektricitetens sträfvan att lemna en laddad ledare
(se Elektricitet, sp. 366).
Tensionskedja (spänningskedja), fys., kallas
den serie, i hvilken metallerna och några andra ledare
för elektriciteten (kol, brunsten m. fl.) låta ordna
sig sålunda, att hvarje föregående ämne blir positivt
elektriskt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
