Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull / 11-12 (1892) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tensionskedja (spänningskedja), fys., kallas den serie, i hvilken metallerna och några andra ledare för elektriciteten låter ordna sig - Tensionslagen. Se Tensionskedja - Tenson. Se Tenzone - Tensta, socken i Upsala län - Tentaculites, utdödt djurslägte - Tentakler, trefvare, zool. - Tentamen, Lat., försök, prof - Tentare licet, Lat., det går an att försöka - Tentek, flod i Turkestan (se d. o.) - Tentera. Se Tentamen - Tenterden. Se Abbot, Ch. - Tenthredinidæ, bladsteklar, sågsteklar, zool. - Tenture, Fr., en uppsättning tapeter, som höra till samma svit eller äro afsedda för samma rum - Tenue, Fr., hållning; drägt. Se En grande tenue - Tenuis, Lat., tunn, svag; tonlös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kontakt med hvart och ett af de
efterföljande. Metallernas plats i denna kedja
har blifvit på experimentel väg bestämd af
flere fysici. Redan Volta uppställde en sådan
kedja. Enligt Pfaffs bestämningar är tensionskedjan
för de vigtigaste metallerna följande: zink, kadmium,
tenn, bly, wolfram, jern, vismut, antimon, koppar,
silfver, guld, uran, tellur, platina, palladium. Ju
längre tvänne metaller äro skilda från hvarandra i
tensionskedjan, dess större är den elektromotoriska
kraft, som uppkommer vid deras beröring med hvarandra,
och dess större spänning eger äfven, under i öfrigt
lika förhållanden, rum i den stapel, som af dem
blifvit sammansatt. Sålunda är den elektromotoriska
kraften i ett galvaniskt element af zink och koppar
större än i ett motsvarande element af zink och
jern. Vid närmare granskning har man funnit,
att storleken af de elektromotoriska krafter,
som uppträda, när metaller sättas i beröring med
hvarandra, följer en viss lag, den s. k. tensions-
l. spänningslagen, hvilken har följande lydelse:
elektromotoriska kraften mellan tvänne metaller är
lika med summan af alla i tensionskedjan mellan dem
liggande ämnens elektromotoriska krafter. Enligt
Ayrtons och Perrys experimentella bestämningar
angifras t. ex. de elektromotoriska krafterna för
följande metallpar genom vidstående värden, för hvilka
volten blifvit tagen till enhet:

zink–tenn	0,281	volt
tenn–jern	0,313	»
jern–koppar	0,146	»
	–––––––
Summa	0,148	volt

För zink–koppar funno nämnda fysici den
elektromotoriska kraften vara 0,750 volt, således
nära lika med summan af de tre ofvan angifna
värdena. Olikheten förklaras lätt derigenom att
de vid experimenten använda metallerna ej varit
kemiskt rena. – Det är uteslutande metallerna
och ett begränsadt antal andra ämnen, som följa
tensionslagen. Ingen vätska gör det. R. E.

Tensionslagen. Se Tensionskedja.

Tenson. Se Tenzone.

Tensta, socken i Upsala län, Norunda härad. Areal
10,238 har. 1,409 innev. (1890). T. utgör ett
konsistorielt pastorat, Upsala stift, Norunda
kontrakt.

Tentaculites, utdödt djurslägte, som af några
författare hänföres till de rörbyggande maskarna,
af andra till pteropoderna (vingfotingarna) bland
blötdjuren. Tentaculites utgöres af ett fritt,
långsamt afsmalnande, rörformigt kalkskal, som är
försedt med tvärgående ribbor. Skalen äro på sin
höjd ett par cm. långa, vanligen mycket mindre, och
förekomma allmänt i vissa afdelningar af siluriska
och devoniska systemen.
Bi. L-n.

Tentakler (Nylat. tentaculum, af tentare, försöka,
känna sig för), trefvare, zool., benämnas de mjuka,
rörliga, ofta indragbara organ af vexlande form,
hvilka finnas hos vissa klasser bland blötdjuren,
tagghudingarna och kavitets-djuren. Hos bukfotingarna
(Gastropoda) sitta tentaklerna parvis (2 eller 4)
å hufvudet. Somliga slägten hafva dem cylindriska,
bärande ett öga i den fria, knappformiga änden. Om denna
vidröres, indrages trefvaren genom instjälpning,
men skjutes snart ut igen. Andra bukfotingar
hafva skiflika, triangulära trefvare, hvilka
icke kunna indragas. Hos somliga musslor finnas
tentakler i mantelns kanter. Hos Holothuriae sitta
tentakler i en enkel krans kring munnen. Samma
förhållande eger rum hos Actinia och koralldjur
(se Koraller). Hårstjernorna (Crinoidea) hafva de
små ambulakralfötterna i kalkfårorna formade likt
tentakler. – Äfven de hos kräftdjuren förekommande,
ofta mycket långa och mångledade känselspröten å
hufvudet benämnas tentakler. – Fångstarmarna hos
hufvudfotingarna äro analoga med tentaklerna hos
andra djurklasser. – Tentaklerna äro först och främst
känselorgan, men göra tillika i många fall tjenst
såsom gripverktyg, medelst hvilka föda anskaffas
och föres till munnen. O. T. S.

Tentamen, Lat., försök, prof; en före sjelfva examen
enskildt anställd, jämförelsevis grundlig pröfning af
någons kunskaper i ett läroämne. – Tentator, den, som
verkställer en tentamen; tentand, den, som pröfvas. –
Tentera, på förhand pröfva en blifvande examinands
kunskaper; undergå en sådan tentamenspröfning.

Tentare licet, Lat., det går an att försöka.

Tentek, flod i Turkestan (se d. o.).

Tentera. Se Tentamen.

Tenterden. Se Abbott, Ch.

Tenthredinidae, bladsteklar, sågsteklar,
zool., en familj bland de bladätande steklarna,
hvilka hafva bakkroppen i hela sin bredd fäst vid
mellankroppen. Pannspröten äro icke knäböjda. De
bestå af många leder och äro i spetsen förtjockade
(hos hannarna stundom kamlika). Bakkroppen
har 8 ringar, och från dess buksida utgår det
korta äggläggningsröret. Larverna hafva vanligen
9–11 fotpar (sällan 3); de likna fjärilslarver i
ganska hög grad. Honan gör med det såglika borret i
äggläggningsröret hål i bladytorna, der hon lägger
sina ägg, hvilka af den uppsugna tillströmmande
bladsaften svälla upp. De utkläckta larverna lefva af
blad och hålla ofta tillsammans i stora kolonier samt
förpuppas sedermera i kokonger, inom hvilka larverna
af en del slägten kunna i många år ligga oförändrade,
tills de under gynsamma förhållanden kläckas massvis
och då uppträda som förhärjande skadedjur (jfr
Lophyrus). Larverna af slägtet Lyda göra skada på
päron- och körsbärsträd; andra lefva på björk o. s. v.
O. T. S.

Tenture [tangtyr], Fr. (af tendre, spänna, uppsätta
tapeter), en uppsättning tapeter, som höra till samma
svit eller äro afsedda för samma rum. Man säger
t. ex. en tenture turkiska tapeter, en tenture om
sju tapeter med Meleagers historia, o. s. v.

Tenue [töny’], Fr., hållning; drägt. Se En grande
tenue.

Tenuis, Lat., tunn, svag; tonlös. – Tenuis
(näml. littera) är den latinska öfversättningen af
de grekiske grammatikernas psilon (näml. stoicheion
l. gramma). Litterae tenues ([pi], [tau], [kappa]; p, t, k)
äro en grupp af mutae (aphona; jfr Mediae). I
den moderna fonetiken betecknas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>