- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
21-22

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teodolit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

statens för samhällets trygghet och bestånd offcielt
legaliserade uppfattning af det gudomliga. I
den äldre kristna kyrkan menades med theologia
»läran om Kristi gudom», nämligen läran om att
»ordet» (logos) var Gud (theos) i enlighet med
begynnelseorden i Johannes’ evangelium (hvarför
också evangelisten Johannes kallades theologos,
»teologen», ett hedersnamn, som tilldelades äfven
kyrkofadern Gregorius af Nasians på grund af hans
försvar för Kristi gudom mot arianerna). I denna
betydelse nyttjades ordet theologia till skilnad
från oikonomia, hvarmed förstods läran om Kristi
försoningsverk. Småningom utvidgades begreppet
teologi till »läran om treenigheten», i hvilken
betydelse de äldre skolastikerna använde ordet. Men
efter 1100-talet började det allmänt få sin nuvarande
mera omfattande betydelse.

Den kristna teologiens föremål är den
s. k. »uppenbarade religionens» väsende och innehåll,
sådant detta i Gamla och Nya test. ursprungligen
förefinnes och sedan historiskt utvecklat sig,
uppfattats och framträdt, och hennes uppgift är
att utreda detta religiösa innehåll och bringa
det till vetenskaplig klarhet. För såvidt den
uppenbarade religionen i grunden är ett personligt
gemenskapsförhållande mellan menniskan och Gud,
således icke närmast och egentligast består i kunskap
om Gud och gudomliga ting, utan framförallt är ett lif
i och af Gud, och religionen följaktligen icke kan
blifva menniskans egendom endast genom tänkande,
utan genom lifserfarenhet, har teologien till sitt
objekt ett erfarenhetsföremål, nämligen den af Gud
för menniskan uppenbarade sanningen, som menniskan
genom personlig lifsgemenskap med Gud i sig upptagit
eller skall upptaga. Den kristna teologien räknar
sig derför till de positiva vetenskaperna. Hon
antager nämligen såsom ett faktum den gudomliga
uppenbarelsen i Kristus och i den hel. skrift samt
det genom denna uppenbarelse uppkomna religiösa
lifvet, och denna verklighet gör hon till föremål
för vetenskaplig bearbetning. De genom olika tider
och förhållanden orsakade olika uppfattningarna af
Skriften och de olika företeelserna i det religiösa
lifvets gestaltning trycka helt naturligt sin
prägel på teologien. Särskildt måste man här
tänka på de olika kristna kyrkosamfunden. Men
en sådan olikhet visade sig redan vid det första
framträdandet af den teologiska vetenskapen, långt
innan olika kyrkosamfund ännu hade uppstått. Så
funnos redan i 3:dje årh. tvänne till skaplynne
skiljaktiga teologiska skolor: den antiochenska och
den alexandrinska, af hvilka den förra begagnade sig
vid bibelutläggningen hufvudsakligen af grammatik
och filologi och vid troslärans uppfattning af en
naturlig logik, den senare åter kännetecknades af
allegoriseringar och mystisk spekulation, tvänne
hvarandra motsatta riktningar, som sedan alltjämt
kunna spåras i teologiens historia.

Den kristna teologien sönderfaller i fyra
hufvudafdelningar med sina underafdelningar. A)
Exegetik, om Gamla och Nya testamentets
utläggning och förklaring, hvartill höra hermenevtik,
om grunderna och lagarna för bibelutläggning, samt
de tre hjelpvetenskaperna a) philologia sacra, om
bibelns grundspråk, b) biblisk arkeologi l. biblisk
fornkunskap
(physica sacra), om de i bibeln skildrade
folkens historiska och geografiska förhållanden,
seder, bruk o. s. v., och c) isagogik (kanonik), om
bibelkanons uppkomst och historia. B) Kyrkohistoria,
om det kristna troslifvets historiska utveckling och
gestaltning, hvartill höra patristik (och patrologi),
om kyrkofädernas lif, lära och skrifter, kristlig
arkeologi,
om kyrklig författning, kult och sed, samt
missionshistoria, om kristendomens utbredning. C)
Systematisk teologi, som sönderfaller i a) dogmatik,
om den kyrkliga trosläran (om dogmerna), hvari ingår
historien om dennas utveckling, dogmhistoria,
hvartill hör såsom en särskild vetenskapsgren
symbolik, om de olika kyrkornas »symbola»
l. bekännelseskrifter (stundom hänföras dock både
dogmhistorien och symboliken till kyrkohistorien),
och b) moralteologi l. kristlig etik, hvartill hafva
räknats asketik, om öfning i sedlighet, pedagogik,
om uppfostran till sedlighet, och kasuistik, om
pligten i särskilda fall. Dogmatiken sönderfaller
i 1) teologi i inskränkt bemärkelse, läran om Gud,
2) antropologi, läran om menniskan, 3) kristologi,
läran om Kristi person, 4) soteriologi, läran om
försoningsverket, 5) läran om kyrkan och sakramenten,
och 6) eschatologi, läran om de yttersta tingen. D)
Praktisk teologi l. pastoralteologi i vidsträckt
bemärkelse, om den kyrkliga verksamheten (de kyrkliga
funktionerna). Denna afdelning sönderfaller i a)
halievtik (evangelistik), om missionsverksamheten,
och kateketik, om de unges undervisning, b) liturgik,
om gudstjenstfirandet, homiletik (enl. tyske teologen
K. Stier keryktik), om predikoverksamheten,
och pastoralteologi i inskränkt bemärkelse,
om själavården, c) kyrkopolitik och kyrkorätt,
om kyrkans organisation och styrelse. – Utom dessa
teologiens fyra hufvuddelar höra till teologien äfven
ett slags »inledningsvetenskap», kallad teologiska
prenotioner
(se Prenotioner), samt apologetik, om
försvarandet af kristendomens sanningar mot otron och
förnekelsen. Såsom särskilda, till den systematiska
teologien hörande vetenskapsgrenar bruka stundom
upptagas polemik (elenktik), om det berättigade
bekämpandet af villfarande läror, och irenik
(henotik), om det beträtigade sammanjämkandet af
olika läror. Under upplysningstidenvarfvet upptogs
å nyo den af skolastiken uppgjorda skilnaden
mellan theologia naturalis eller th. philosophica
(th. rationalis), naturlig eller filosofisk teologi,
och theologia revelata eller theologia positiva,
uppenbarad teologi, den förra med Guds allmänna
uppenbarelse i menniskan och naturen, den senare
med Guds särskilda uppenbarelse i Kristus och i
ordet om honom till innehåll. Med den i slutet af
18:de årh. uppkomna benämningen biblisk teologi
eller bibelteologi (äfven biblisk dogmatik) menas
en oberoende af kyrkoläran gjord systematisk
framställning af bibelns lära, dels i mera
rationalistiskt intresse, såsom t. ex. af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free