- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
23-24

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teodolit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

s. k. Tübingen-skolan, dels i bibelfrom anda,
såsom i synnerhet af den teologiska riktning, hvars
upphofsman är den würtembergske teologen J. A. Bengeel
(d. 1752), och hvilken såsom sin mest framstående
representant i senare hälften af detta årh. räknar
Tübingen-professorn J. T. von Beck (d. 1878).

I den äldre kristna kyrkan utgjorde exegetiken
hufvudbeståndsdelen af teologien. Under medeltiden
utbildades dogmatiken, och teologien blef då nästan
uteslutande dogmatik. Emot denna skolastikens
förståndsmässiga dogmteologi uppträdde mystiken
med sin »hjerteteologi», som karakteriserades
genom Bernhards af Clairvaux yttrande: »man vinner
kunskap om Gud i den mån man älskar honom», och hvars
valspråk var oratio, meditatio, tentatio faciunt
theologum
(»bön, begrundande och anfäktelse bilda
en teolog»). Den af Luther så högt värderade lilla
boken »Om den tyska teologien» var en produkt af
och ett uttryck för denna teologi, till hvilken
Luther, äfvensom sedermera pietismens stiftare,
anslöt sig. Men efter reformationens införande
fortfor dock dogmatiken att vara hufvudbeståndsdelen
i den lutherska och den reformerta kyrkans teologi,
och särskildt i den lutherska kyrkan uppkom under
1600-talets »ortodoxism» ett nytt slags skolastisk
teologi. Såväl de pietistiska som de rationalistiska
riktningarna utgjorde protester mot den ensidiga
dogmatismen, hvilken dock ej förr än i 19:de
årh. blef öfvervunnen. Sedan i slutet af 1700-talet
kyrkohistorien genom J. L. von Mosheim (d. 1755) höjt
sig till en från dogmatiken sjelfständig teologisk
vetenskapsgren och likaledes den praktiska teologien
i början af 1800-talet genom den i många afseenden
banbrytande F. Schleiermacher (d. 1834), började
det teologiska lifvet inom den lutherska kyrkan
att röra sig mera allsidigt. Och samma förhållande
egde rum äfven inom den reformerta kyrkan. Under
de sista decennierna af 19:de årh. har exegetiken
å nyo alltmer trädt i förgrunden i likhet med hvad
som var förhållandet under kyrkans äldre tid. Ur
den till exegetiken hörande isagogiken har utvecklat
sig en särskild vetenskapsgren, bibelkritiken, som
kan sägas spela en hufvudrol i vår tids teologiska
forskning. – Äfven andra grupperingar och indelningar
af teologien än de här ofvan gjorda förekomma. Se
vidare de särskilda art. om teologiens olika delar
och K. R. Hagenbach: »Encyclopädie und methodologie
der theologischen wissenschaften» (11:te uppl.,
1884). Svenska läroböcker i den kristna teologien
hafva utarbetats af bl. a. A. E. Norbeck (1:sta
uppl. 1840) och U. L. Ullman (1:sta uppl. 1872–73).
J. P.

Teologisk qvartalskrift. Se Theologisk quartalskrift.

Teologisk tidskrift (Theologisk t.) utgafs i
Upsala 1861–89, under medverkan af flere bland
derv. teologiska fakultets medlemmar, och hade till
syftemål att på den evangelisk-lutherska bekännelsens
grund bidraga till sann teologisk bildnings utbredande
inom den svenska kyrkan samt till lösning af kyrkliga
och teologiska frågor, spridande af kännedom om märkligare
in- och utländska företeelser inom det teologiska
vetandets samt det kyrkliga och religiösa
lifvets område o. s. v. I framställningssättet
eftersträfvades allmänfattlighet. Tidskriften uppsattes
af nuv. biskopen A. F. Beckman och redigerades af
honom 1861–67, af N. J. Linnarsson, Martin Johansson
och Th. Norlin 1860–70, af Johansson och Linnarsson
1870–75 och af Johansson ensam 1876–89. Den utkom
alltifrån början i 6 häften årligen (1866 var dock
antalet tre, 1867 fyra och 1868 fem), och årgångens
sammanlagda arkantal höjdes småningom från 20 till
30. Det ganska rikhaltiga innehållet utgjordes af
originaluppsatser och afhandlingar, öfversigter,
referat, granskningar af teol. literatur, genmälen
o. s. v. 1880 fick tidskriften fasta korrespondenter
i Norge, Danmark, Finland, Tyskland och Schweiz. I
allmänhet blefvo spörsmålen underkastade en från
tidskriftens ståndpunkt grundlig behandling, i en
sansad ton. Bland dem, som mera flitigt lemnade
bidrag, märkas A. F. Beckman, L. Landgren, C,
A. Cornelius, O. F. Myrberg, C. A. Hultcrantz,
M. Johansson, S. L. Bring, V. Rudin, U. L. Ullman,
Gez. von Schéele, R. Sundelin, J. E. Berggren.

Teomachi (Grek. theomachia, af theos, gud, och mache,
strid), fejd mellan gudar; strid mot gudarna.

Teomanti (Grek. theomanteia), en af forntidens
greker stundom nyttjad benämning för en på gudomlig
uppenbarelse grundad spådomskonst. Jfr Mantik och
Orakel. A. M. A.

Teopaschiter. Se Monofysiter.

Teopnevsti (af Grek. theos, gud, och pnevma, ande),
inspiration, gudomlig ingifvelse (se Ingifvelse).

Teorb (Ital. tiorba), en i Italien på 1500-talet
uppfunnen större luta, som nyttjades ända fram
i midten af 1700-talet. Teorben hade en dubbel
uppsättning af skrufvar (den högre liggande var
afsedd för de bourdonartade bassträngarna)
och fick derigenom ett egendomligt utseende.
A. L.

Teorem (Grek. theorema), sats, lärosats. Inom
matematiken förekommer ett stort antal teorem,
hvilka erhållit särskilda namn, tagna antingen efter
teoremets upptäckare eller efter andra med teoremet
sammanhängande förhållanden. Så kallas t. ex. det
af Euklides i »Elementa» I: 5 anförda teoremet
»åsnebryggan», emedan under den tidigare medeltiden
de mindre begåfvade i allmänhet ej hunno öfver
detta teorem, och I: 47 »magister matheseos» (på
grund af dess stora betydelse) eller »pythagoreiska
teoremet» (efter upptäckaren). Äfven inom den högre
matematiken finnas många dylika teorem, t. ex. Taylors
teorem, Fermats teorem, Wilsons teorem o. s. v.
G. E.

Teoretisk. Se Teori.

Teori (Grek. theoria, egentl. beskådande, betraktelse
af det gudomliga), förklaring eller förklaringsförsök
af en viss mensklig erfarenhet ur högre och allmännare
grunder. Det menskliga förståndets abstraherande
karakter har det med sig, att ett ensidigt
fasthållande af en teori

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free