- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
57-58

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ternström ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yttersta äro samlade i knippen, som äro sammanvuxna
med kronbladen. I hvarje blomma finnes en pistill
med flere nästan till basen fria stift och ett
3–5-rummigt fruktämne, som vid mognaden bildar en
träaktig kapsel. Kamelliornas praktfulla blommor
äro allmänt kända (se Camellia), och Thea-slägtet
har kulturhistorisk betydelse (se Te). Kielmeyera
rosea
är en annan hithörande prydnadsväxt med
malva-liknande blommor. Slägtet Wikstroemia inom
samma familj är af Schrader uppkalladt efter
professorn J. E. Wikström (f. 1789, d. 1856), som
var intendent vid Riksmuseets botaniska afdelning.
O. T. S.

Ternström, Johan, prest, född i Tararps by, Asarums
socken, Bleking, d. 17 April 1803, blef student
i Lund 1824, prestvigdes 1827 och tjenstgjorde
dels som huspredikant, dels som prestman i Lunds
stift till 1839, då han blef pastorsadjunkt i
Stockholm. Han hade då redan utgifvit »Siaren, en
practisk christlig månadsskrift» (1831–33) samt
Vigtiga underrättelser för dem, som med alfvare
söka Guds rike
(1831). I hufvudstaden väckte T. som
predikant mycken uppmärksamhet, och han utgaf der
»Nordisk kyrkotidning» (1840–49). Han utnämndes 1847
till kyrkoherde i Tranås, Lunds stift, tillträdde
detta pastorat 1850 och fick 1855 transport till
Fjelkestad vid Kristianstad. Äfven der egnade han
sig åt författareskap samt utgaf Handledning i
christendomskunskapen
(1852), Den sjunde basunen och
det tredje ve
(1856), Utkast till predikningar öfver
de årliga högmessotexterna
(1858), två fullständiga
årgångar predikningar: Vägen till lifvet (2:dra
uppl. 1880) och Gudaktighetens hemlighet (2:dra
uppl. 1881), jämte strödda tal, öfversättningar
o. s. v. Han var ledamot af presteståndet vid
riksdagarna 1859–66 och blef teol. doktor i Jena
1863. T. afled i Fjelkestads prestgård d. 7 Juni
1882. -rn.

Ternö. Se Tärnö.

Te-rosen. Se Rosa, bot.

Terpandros (Lat. Terpander), berömd forngrekisk
musiker från staden Antissa på Lesbos. Hans verksamhet
var hufvudsakligen förlagd till Sparta, dit han säges
hafva på det delfiska oraklets anvisning blifvit
kallad för att ordna den med religionsväsendet,
ungdomens uppfostran och hela statslifvet nära
sammanhängande doriska musiken. Äfven skall han hafva
vunnit priset i en musikalisk täflan vid Apollon
Karneios’ fest 676 f. Kr. (Om tiden för hans lefnad
finnas för öfrigt olika uppgifter.) T. betraktades
af de gamle såsom den egentlige skaparen af den
grekiska musiken och grundläggaren af det system,
hvilket denna musik under hela sin utveckling troget
fasthöll. I likhet med andra forntida musici var
han äfven skald, d. v. s. diktade sjelf texten
till sina sånger. I behåll ifinnas under hans namn
några lyriska fragment. I ett af dessa prisar han
sig såsom uppfinnare af den sjusträngade lyran,
hvilken efterträdde den förut brukliga fyrasträngade.
A. M. A.

Terpen. Se Pålbyggnader. sp. 498.

Terpener, kem., kallas en klass af kolväten,
sammansatta enligt formeln C10 H16 eller n C10
H16. Dessa kolväten förekomma till en del
färdigbildade i växtriket såsom en mer eller mindre
hufvudsaklig beståndsdel i flyktiga oljor. Andra
terpener bildas genom kemiska reaktionsmedels
inverkan på de naturliga. Terpenerna med formeln
C10 H16 äro i allmänhet flyktiga, ofta välluktande
oljor, med kokpunkt 155° till 190°, sällan fasta
ämnen. Utmärkande för de i naturen förekommande
är, att de äro optiskt aktiva (höger- eller
venstervridande). Till dessa terpener höra pinen i
terpentinolja, limonen i citronolja, sylvestren i
svensk träolja. Till terpener med hög molekylarvigt
(n C10 H16) höra kautsjuk och guttaperka. Terpenerna
stå i ett mycket nära samband med kamferarterna. Jfr
Kamfen och Terpentin. P. T. C.

Terpentin (terebinthina), farmak., med., benämnes
en balsam, som består af en blandning af harts och
flyktig olja samt har en egendomlig, retande lukt. Af
terpentin finnas flere slag, härstammande från olika
träd inom de nat. fam. Terebinthaceae (Anacardiaceae)
och Coniferae (Abietineae). Den äldsta, först
bekanta och ännu begagnade terpentinsorten har
efter produktionsorten fått namnet Chios-terpentin,
terebinthina chia l. cypria, och erhålles af
anakardiacéen Pistacia terebinthus L., som i Provence
och i Languedoc uppträder endast såsom en buske, men i
östra Medelhafslanden blir ett högväxt, vackert träd,
hvars något olika varieteter benämnas P. atlantica
Desf. (å Afrikas nordkust), P. palaestina Boiss. (i
Syrien och Palestina) samt P. cabulica Stocks.
(i Belutsjistan och Afganistan). Chios-terpentinen
afsöndras såsom en balsam i trädets bark på samma
sätt som mastix i P. lentiscus. Balsamen utrinner
frivilligt genom barkens sprickor eller erhålles
i större mängd genom inskärningar i stammar och
grenar. Dessa inskärningar verkställas om våren,
och balsamen fortfar att flyta hela sommaren samt
afskrapas från stammarna hvarje morgon, då den
är stelnad af nattkylan. Den hopsamlade balsamen
värmes sedan i solen samt befrias genom silning
från barksmulor och främmande inblandningar. Ett
större träd lemnar omkr. 300 gr. Chios-terpentinen
är tjockflytande, efter längre förvaring nästan
alldeles stelnad, ljust brungul, i tunna lager
fullkomligt genomskinlig, med lukt af smält mastix
eller kolofonium och föga märkbar smak. Utsatt för
luften, bildar den en spröd hartsmassa. Emedan
denna terpentin erhålles endast i mindre mängd,
har densamma ersatts af de lättare tillgängliga
terpentinslagen af Pinus-arter. Emellertid begagnas
Chios-terpentin stundom i långvariga lungkatarrer,
i blåskatarrer och (i England) som ett medel mot
kräftsjukdom. – De officinella terpentinsorterna äro
tjock l. vanlig terpentin, med ur denna erhållen rå
terpentinolja och renad terpentinolja, samt venedigsk
terpentin.

Tjock l. vanlig terpentin, balsamum
terebinthina communis,
erhålles förnämligast af Pinus
Pinaster
Sol. (P. maritima DC.), som växer i norra
Italien och Spanien samt i synnerhet i Frankrikes vid
Medelhafvet och Biscayaviken belägna kusttrakter. Den
odlas der i stora skogsbestånd i depart. Landes. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free