Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ternström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barken å silfvergranen, Abies pectinata DG. (Pinus
Picea L.). Endast hos yngre stammar af denna art
finnas i mellanbarkens yttre del balsamgömmen, hvilka
upplyfta ytterbarken i bulnadslika upphöjningar. Med
den snedt afskurna och sålunda tillspetsade
änden af pipen på små bleckkärl genomstickes
»balsambulnaden», och dennas innehåll af några
droppar balsam rinner ned i kärlet. Mängden af på
detta sätt erhållen balsam uppgår blott till några
få gram af hvarje träd. Strassburg-terpentinen är
tjockflytande och genomskinande som den venedigska,
men har, nyss skördad, en ljust gulaktig färg, som
med tiden blir ljust brunaktig. Lukten är behaglig,
nästan citronlik. Smaken är icke så skarpt bitter
som den af andra terpentinarter. En liknande balsam
fås från Canada under namn af balsamum canadense
(se Canada-balsam).
Så kallad tysk terpentin, som insamlas förnämligast
i Österrike af Pinus Laricio Poir., är dunkelt gul
eller gulbrun och föga bitter. Den är icke i bruk
i Sverige. Icke häller hafva de i Skandinavien på
senare tider framställda terpentinslagen fått någon
större användning, i medicinen alls ingen.
Af tjock terpentin, såväl fransk som amerikansk,
erhålles genom destillation efter tillblandning af
vatten (för att minska eldfaran och underlätta
destillationen) i apparatens förlag den
flyktiga terpentinoljan, i dagligt tal vanligen
kallad endast »terpentin» eller, stundom,
»terpentinspiritus». Produkten af den första
destillationen, rå terpentinolja, aetheroleam
terebinthinae crudum Ph. suec., innehåller alltid
något harts, som genom omdestillering, vanligen med
tillsättning af soda, kan aflägsnas. Man erhåller
då renad terpentinolja l. terpentinspiritus,
aetherol. terebinthinae depuratum Ph. suec. Af den
i destillationsretorten återstående, vattenblandade
hartsmassan, likasom äfven af det förut omnämnda
nativa hartset, galipot, beredes genom upphettning
i öppet kärl så länge, att all möjligen
qvarvarande flyktig olja och någon del af vattenhalten
bortdrifvits, s. k. »ljust harts», resina pini flava
Ph. suec., som i smält tillstånd silas genom halm
för att befrias från främmande inblandningar. Den
stelnade hartsmassan är till färgen hvit (resina
alba), om mycket vatten är inmängdt, eller gulaktig,
i ljusare eller mörkare skiftning alltefter
vattenhalten, hvilken för öfrigt är orsaken till
att «ljust harts» icke är genomskinligt. Fortsättes
upphettningen, tills allt vatten bortgått, erhålles
ett genomskinande harts, kändt under namnet kolofonium
(se d. o.). »Ljust harts» må icke förvexlas med
det olivbruna eller gråbruna harts, som nu kallas
»bryggeriharts», emedan det användes vid ölfats
befriande från skadliga, syror bildande bakterier,
och som i det hela öfverensstämmer med det äkta,
ursprungliga burgundbecket, pix burgundica, en
vanligast grå-grön-brun hartsmassa med tydlig lukt af
grankåda, genom hvars smältning och silning detsamma
erhållits.
Alla terpentinbalsamer äro en blandning af harts och
flyktig olja i något vexlande
förhållanden samt med olika fysikaliska
egenskaper, särskildt med afseende på
polarisationsförmågan. Hartset är en syra,
abietinsyra, som synes uppträda i något olika
modifikationer. Ett par andra syror äro uppgifna, men
hafva sedermera ansetts vara endast oren abietinsyra,
med undantag möjligen af pimarsyran, som synes vara
en egen syra, träffad i nativt harts och fransk
terpentin. – Terpentinoljan, i fullkomligt rent
tillstånd, är färglös, tunnflytande, med stark,
egendomlig lukt och skarp, brännande smak. Egentl.
vigt 0,86–0,87. Kokpunkten ligger mellan + 152°
och 160°. Terpentinoljan löses i 4 volymdelar
sprit af 0,83 egentl. vigt och i 8 del. af 0,84,
men behöfver 12 delar sprit af 0,86 egentl. vigt
till fullständig lösning. Terpentinoljan är en
blandning af »terpener» (se d. o.), eller flytande
kamfener af sammansättningen C10 H16, hvilka lätt
förändras i molekylärt hänseende och vexla till
fysikalisk beskaffenhet efter olika ursprung. – Alla
terpentinsorter äro skarpt retande, hudrodnande
och på slemhinnorna verkande medel. Tjock l. vanlig
terpentin nyttjas icke för medicinskt ändamål
invärtes, men ingår i åtskilliga utvärtes medel,
såsom flere salvor (t. ex. basiliksalva) och plåster
(t. ex. Hjärnes plåster), hvilka användas såsom
»renande», »dragande», »fördelande», å sår och
svullnader. För liknande ändamål användas äfven
»ljust harts» och kolofonium. Venedigsk terpentin
är mycket använd i pillerform (med magnesia) mot
lungkatarrer. Strassburg-terpentin och Canadabalsam
hafva kommit ur bruk i medicinen. Af de båda
officinella terpentinoljorna har den råa endast
användning till utvärtes bruk i salvor och retande
liniment, t. ex. blandad med tvål och kamfer eller
med kloroform o. s. v. Den renade terpentinoljan
begagnas i form af emulsion ofta i svårare
lungkatarrer och i lunginflammationer. Njurarna
retas mer eller mindre starkt af terpentin, och
många personer få af terpentin, begagnad invärtes,
ett vanligen svårt kliande rödt utslag å huden. Hos
en och annan framkallar terpentin njurblödning. Inom
tekniken nyttjas terpentin vid beredning af kitt,
lack och fernissor m. m. O. T. S.
Terpeittinolja, terpentinspiritus. Se Terpentin,
sp. 61.
Terpsichore. Se Muser.
Terra, Lat., jord, mark, land; jorden (i geogr. och
geol. mening); äfven jord i betyd, jordart.
– T. di Siena, en art kastanjebrun, fet lera,
som träffas vid Siena i Toscana (se Bolus). –
T. firma, fast mark; fastland. – T. incognita,
okändt land; område, på hvilket man alls icke är
hemmastadd. – T. japonica. Se Katechu.
– T. ponderosa, »tung-jord», baryt. Se Barium. –
T. sancta, Heliga landet (Palestina).
– T. sigillata. Se Bolus. – T. tripolitana. Se
Trippel.
Terracina [-tjina], stad uti italienska prov. Roma,
nära gränsen till Kampanien, vid södra änden
af Pontinska träsken, der Volskerbergen (Monti
Lepini) nå hafvet, och vid Via Appia. 6,294
innev. (1881). T. består af den gamla staden
(volskernas Anxur, romarnas Tarracina)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
