Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tertiärsystemet (tertiärformationen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rhônes nedre lopp öfver landen på ömse sidor om
Medelhafvet åt ö. till Indien och Kina samt
karakteriseras hufvudsakligen deraf att i eocen
nummuliterna uppträda i stor myckenhet, hvad både
arter och individer beträffar, bildande mäktiga
kalkstenar (nummulitkalk). Korallref och mollusker af
tropiska former träffas flerestädes. Samma koraller
återfinnas i Vestindiens tertiärbildningar,
som öfver hufvud taget förete stor likhet med
Italiens äldre tertiära. Pliocena bildningar med
en rik fauna, kända sedan gammalt under benämningen
»subapenninformationen», finnas längs Apenninernas
sluttningar i nästan hela Italien. Limniska
bildningar äro inom den mediterrana provinsen mera
underordnade; dock finnas sådana vid Cadibona i
Ligurien (brunkol), vid Aix och Mont Lébéron i
Provence, Pikermi vid Athen och Siwalik hills vid
Himalaja, de 3 sistnämnda lokalerna utmärkta genom sin
rika däggdjursfauna, som numera vanligen anses såsom
äldre pliocen. I östra Europa finnas från Slavonien
vidare mot s.ö. i mängd sötvattensbildningar, rika
på snäckor, som kallats paludina-lagren, på grund
af slägtet Paludinas öfvervigt. Eruptiva bergarter
spela inom mediterran-provinsen ingen vigtig rol,
ehuru dylika förekomma, såsom i Euganeiska kullarna
vid Padua, liksom ock flere af Italiens vulkaner
hafva börjat sin verksamhet under tertiärperioden. –
2) Äfven inom den medeleuropeiska provinsen finnas
nummuliter i ej obetydlig mängd, men här uppträda
de dock ej bergbildande. Faunan har en något mindre
tropisk karakter än den mediterrana, och korallref
saknas. Marina och limniska bildningar omvexla ofta,
och härigenom angifvas upprepade oscillationer
mellan land och haf. Eruptiva bergarter uppträda på
många ställen, såsom i Auvergne, vid Rhen, i Böhmen,
Ungern m. fl. st., och stundom är den ursprungliga
vulkanstrukturen väl bibehållen. Den medeleuropeiska
provinsens lager hafva afsatt sig i flere dels från
hvarandra skilda, dels med hvarandra, åtminstone
tidtals, kommunicerande bäcken. Förmedlande under
någon tid kommunikationen mellan det mediterrana
och det medeleuropeiska tertiärhafvet äro de
tertiärbildningar, som från Rhônes nedre dal
sträckt sig längs Alpernas norra sida (Helvetiska
bäckenet). De äldre utgöras af nummulitkalk och
flysch, hvilken senare bildning består af konglomerat,
sandsten och leror. Inga andra fossil äro deri
funna än s. k. alger, hvilka dock sannolikt äro
spår af djur. De öfre utgöras af s. k. molass (se
d. o.) af dels limniskt, dels marint ursprung. Till
den öfre sötvattensmolassen höra lagren vid Oeningen
nära Bodensjön, utmärkta genom sin rika flora och
insektfauna (beskrifna af Heer) samt förekomsten af
Andrias. I Paris-bäckenet äro hufvudsakligen eogena
lager utbildade i mångfaldig vexling af marina och
limniska bildningar. Till de senare räknas bl. a. den
för sin rika däggdjursfauna (Anoplotherium,
Palaeotherium, Xiphodon m. fl.) bekanta gipsen vid
Montmartre, till de förra hufvudmassan af argile
plastique och London clay, den såsom förträffligt
byggnadsmaterial bekanta grofkalken (calcaire
grossier), Fontainebleausandstenen (sable et grès de
Fontainebleau) m. fl. Miocena bildningar förekomma
hufvudsakligen i Touraine (s. k. faluns), pliocena
dels i östra England, dels vid Antwerpen; de visa
i sin fauna annalkandet af ett kallare klimat. Af
molluskerna i de yngsta cragbildningarna, hvilka till
största delen ännu lefva, finnas nämligen flere, som
nu ej förekomma vid Englands kuster, utan nordligare,
hvaremot faunan i de äldre cragbildningarna tyder
på ett varmare klimat än Englands nuvarande. Den
nuvarande Rhendalen mellan Basel och Mainz
samt Schwarzwald och Vogeserna utgjorde
under oligocen- och miocentiden en hafsarm (det
s. k. Mainz-bäckenet), som sedan småningom utfylldes
först med brackvattensbildningar (cerithium-kalk)
och slutligen med rent limniska (littorinella-kalk)
och landbildningar (dinotherium-sand). Liknande
förhållanden kunna iakttagas i det
s. k. Wien-bäckenets neogena bildningar, hvars
äldsta lager äro rent marina (mediterranetagen,
leytha-kalk, en grundvattensbildning med motsvarande
djupvattensbildning, s. k. tegel), med en rik
fauna, men småningom öfvergå genom egendomligt
förändrade marina bildningar (sarmatiska etager)
till brackvattens (congeria- l. pontiska etagen)
och slutligen rent limniska och landbildningar
(belvedere-schotter med Dinotherium). Wien-bäckenets
tertiärbildningar fortsättas åt ö. dels i Karpaterna,
utmärkta för sin rikedom på salt (Wieliczka, Kalusz)
och mångahanda eruptiv, dels åt ryska slätten. De
fransk-belgiska ter-tiärbildningarna sammanhänga åt
n. ö. med de tertiärlager, som nu bilda underlaget
för Holland och nordtyska slätten. De senare äro
såväl limniska som marina samt tillhöra oligocen
och miocen. Bland de limniska märkas särskildt
brunkolsbildningar i flere olika nivåer och på
flere ställen, såsom vid Rhen, i Mark Brandenburg,
Sachsen, Böhmen, Samland o. s. v. En af de mest
utbredda marina bildningarna är den medel-oligocena
septarienthon med Leda Deshayeseana och dess
eqvivalenta sandbildning, stettin-sand; äfven
förtjena de öfver-oligocena s. k. sternberger
kuchen att omnämnas. I Samland förekommer bernsten
på primärt lagerställe i en grönsandsbildning, som
vanligen anses såsom äldre oligocen och öfverlagras
af Samlands brunkolsbildning. Genom Holstein och
Slesvig sträcka sig miocena lager, såväl marina
som brunkolsbildningar, upp genom Jylland, och de
senare finnas ock, ehuru underordnadt, på Fyen
och Själland. Annars äro tertiära lager på öarna
anträffade i fast klyft endast vid Köpenhamn,
hvilande på Saltholms-kalk; de äro marina och
tillhöra äldsta eocen. I Sverige äro inga tertiära
bildningar anträffade i fast klyft, men till följd
af förekomsten af såväl brunkol och bernsten som
fossilförande tertiära block och lösa fossil torde
man vara berättigad sluta, att dylika en gång anstått
i Skåne. De hafva varit såväl limniska som marina,
och de senare synas åtminstone delvis hafva tillhört
eocen. De i mellersta Skåne uppträdande basalterna
med åtföljande tuff tillhöra säkerligen äfven
tertiärperioden. – 3) Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
