- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
79-80

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tertiärsystemet (tertiärformationen) - Terullianus, Qvintus Septimius Florens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boreala provinsens tertiärbildningar, som hänföras
till oligocen och miocen, äro nästan cirkumpolära
(Melvilleön, Grönland, Spetsbergen, Sachalin, Alaska
o. s. v.) och utgöras så godt som uteslutande af
limniska bildningar, med en rik, af Heer bearbetad
flora, som har ett särskildt intresse derför
att härigenom visas, att ännu under miocentiden
klimatet ända bortåt 80° varit tempereradt. Eruptiva
bergarter spela en mera betydande rol än i de öfriga
provinserna, och mäktiga basaltlager, åtminstone
delvis af subaëriskt ursprung, sträcka sig från
nordöstra Irland öfver nordvestra Skotland,
Färöarna och Island upp till Grönland. Mellan
dessa basaltlager finnas stenkol (Suderö bland
Färöarna, Grönland) och brunkol (surturbrand
på Island). Äfven i Spetsbergens tertiära lager
finnas stenkolsflötser. – Jämte ofvannämnda förtjena
tvänne andra förekomster af tertiärbildningar att
anföras. Under det att marina tertiärbildningar
finnas längs Nord-Amerikas kuster vid Mejikanska viken
och i Mississippis dal ungefär till Ohios inflöde,
äfvensom vid atlantiska kusten, förekomma i det inre
af landet endast limniska tertiärbildningar. Dylika
hafva stor utbredning och tillhöra nästan alla
afdelningar af tertiärsystemet. Flerestädes
(såsom i Wyoming, Mauvaises Terres i Nebraska,
Texas o. s. v.) förekomma i massa däggdjurslemningar
(bl. a. många af hästfamiljen), och genom dessa
rika däggdjursfynd hafva vigtiga bidrag till
kännedomen om denna djurklass’ utveckling vunnits. I
Syd-Amerika finnas i den s. k. pampasleran äfven
lemningar efter en högst intressant däggdjursfauna,
hvars vigtigaste representanter tillhöra trögdjuren
(Megatherium, Mylodon, Glyptodon). Pampasleran anses
vanligen såsom postpliocen. Under Vegaexpeditionen
anträffade Nordenskiöld vid Mogi i sydligaste
Japan en fossil flora, som undersökts af Nathorst
och sannolikt tillhör pliocen. Denna flora visar,
att den förut omtalade temperatursänkningen mot
allra sista tiden af tertiärperioden äfven sträckt
sig så långt åt s. som till Mogi, och att vid den
tid, då floran vid Mogi växte derstädes, klimatet
der var kallare än det, som nu råder derstädes.
B. L-n.

Tertullianus, Qvintus Septimius Florens, kyrkofader,
föddes enligt det vanligaste antagandet omkr. 160
i Kartago af hedniska föräldrar. Fadern var en
romersk centurion, i tjenst hos en prokonsul i
Afrika. Utrustad med rika naturanlag, förvärfvade
T. sig en djup och omfattande bildning, men hängaf
sig på samma gång helt åt det hedniska lifvet med
alla dess styggelser. Till en början bestämd för
advokatståndet, uppträdde han efter fullbordade
grundliga studier i romersk rätt och retorik med
mycken framgång såsom advokat och retor. Först
vid mognare år öfvergick han till kristendomen,
dertill hufvudsakligen bevekt genom åsynen af de
kristne matyrernas trosmod. Han blef nu en lika
entusiastisk kristen, som han förut varit hedendomen
hängifven. Efter någon tids vistelse i Rom erhöll
han ett presbyterämbete i Kartago. Der verkade han
i synnerhet såsom teologisk
skriftställare. Ehuru fullkomligt mäktig det grekiska
språket, tvangs han till följd af nordafrikanernas
okunnighet i grekiska att skrifva sina flesta
arbeten på latin och blef derigenom skapare af
det latinska kyrkospråket. Omkr. år 207 slöt T. sig
till montanismen, hvars sedliga allvar, skoningslösa
askes och ifriga omhuldande af chiliasmen på honom
gjorde ett mäktigt intryck. Hans skarpsinne och
vetenskapliga begåfning gjorde dock, att han
kunda hålla sig fri från många af denna sekts
ytterligheter. – Såsom kyrkolärare tillhör T. den
s. k. nord-afrikanska skolan, hvars grundläggare
han kan sägas vara, och hvars utpräglade realism
gent emot alexandrinernas gnosticerande idealism
i T. fann sin mest framstående representant. Hans
s. k. »puniska stil» är synnerligen kraftig, pregnant
och koncis, men ock tilt följd deraf ej sällan dunkel
och svårfattlig. Han var äfven en stor älskare af
paradoxer. Från honom härleder sig t. ex. det bekanta
uttrycket credo, quia absurdum (»jag tror, emedan
det är orimligt»). Såsom teologisk skriftställare
förvärfvade T. sig ett vida berömdt namn inom
teologiens historia. Han kan med skäl betraktas
som en banbrytare för den kyrkliga antropologien
och soteriologien. Likaså torde han kunna räknas
som en förelöpare till Augustinus genom sitt skarpa
betonande af motsatsen emellan synd och nåd. Äfven i
fråga om utvecklingen af det kristna gudsbegreppet
utöfvade han ett ej ringa inflytande, om han än
icka kan sägas hafva hunnit fram till uppfattningen
af Gud såsom ett fullt andligt väsende eller kunnat
öfvervinna det subordinatianska föreställningssätt,
som på hans tid var rådande. – T:s literära arbeten
äro af dels apologetiskt, dels dogmatisk-polemiskt,
dels praktisk-asketiskt innehåll. Hans mest berömda
apologetiska arbete bär titeln Apologeticum och utgör
ett synnerligen kraftigt och vältaligt försvar för den
kristna tron. Det är närmast riktadt till den romerska
öfverheten. Hans Libri duo ad nationes, som sannolikt
skrefs något tidigare än nyssnämnda skrift, är af mera
populär natur och upptager till bemötande det hedniska
folkets anklagelser mot de kristne. I en annan,
ej mindre berömd apologetisk skrift De testimonio
animae
utgår T. från den satsen att »menniskosjälen
är af naturen kristen» och visar hvilka djupa och
mäktiga anknytningspunkter kristendomen eger i sjelfva
menniskans natur och väsende. Bland hans skrifter
af mera polemisk natur torde böra påpekas den till
sin äkthet något omtvistade Liber adversus judaeos,
i hvilken han lägger i dagen kristendomens företräde
framför judendomen. Hit hör äfven De praescriptione
adversus haereticos,
i hvilket han förfäktade den
satsen att kyrkan, som af ålder är i besittning
af sanningen, alls icke behöfver med bevis styrka
denna sin besittning, utan derför helt enkelt och
utan vidare afvisar heretikerna. Ännu en annan hit
hörande skrift är De anima, i hvilken T. gent emot
gnostikernas emanationslära och Origenes’ lära om en
själarnas föruttillvaro söker konstruera en kristlig
psykologi samt förfäktar den s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free