Print (PDF) - On this page / på denna sida - Tessalien - Tessalonikerbrefven - Tessarakontarem - Tessareskaidekatiter. Se Påsk, sp. 501 - Tessera - Tessin, flod och schweizisk kanton. Se Ticino - 1. Tessin, Nicodemus, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessalonikerbrefven-Tessin.
dessutom städerna Atrax, Gyrton, Krannon, Fe-rai
m. fl. i det inre och Pagasai vid den derefter
uppkallade hafsviken; Thessaliotis is. v., med
hufvudstaden Kierion 1. Pierion (det forna Arne) och
Farsalos; F t h i o ti s i s. ö., enligt den homeriska
sagan Achillevs’ och hans myrmidoners hemland, med
hufvudorterna Thebai och Larissa, med anledning af
sitt höga läge på sydsluttningen af Othrys bärande
tillnamnet Kremasté (»det i luften sväfvande»). I
mera lösligt förhållande till det egentliga T. stodo
såväl kustlandet Magnesia som de af malier, ainianer
och doloper bebodda områdena s. om Othrys.
Tessalerna, d. v. s. den herskande klassen af
adliga godsegare, voro ej väl ansedda bland
forntidens greker. De stodo i rop för laglöshet
och rå sinlighet. Deras förnämsta intresse var
hästafvel och ridderliga öfningar, hvarför äfven det
tessaliska rytteriet var icke blott det talrikaste,
utan äfven det bästa i hela Grekland. De tessaliska
qvinnorna voro kända såsom troll-kunniga och
giftblanderskor. Politiskt var landet söndradt i
ett flertal sjelfständiga stater. Styrelsesättet
i dessa var strängt oligarkiskt, d. v. s. låg i
händerna på vissa högadliga slag-ter, bland hvilka
Alevaderna i Larissa och Skopaderna i Krannon voro
de mest bekanta. Endast undantagsvis och vid allmän
krigsfara sammanslöto sig de tessaliska staterna
under en gemensam höfding, kallad tagos. Först 375
f. Kr. lyckades det lason, herskaren i Ferai, att
under sitt välde förena hela T., hvilket derigenom för
kort tid höjde sig till en stormakt. Han efterträddes
(370) i regeringen af sin brorson Alexander, hvars
grymheter och utsväf-ningar dock snart medförde
rikets upplösning. 344 f. Kr. kufvades T. af Filip
II i Macedo-nien samt förvandlades till en i fyra
ståthål-laredömen fördelad macedonsk vasallstat. Efter
Filip V:s nederlag mot romarna vid Kynoske-falai (197
f. Kr.) återfick det till namnet sin sjelf ständighet,
men lades 146 f. Kr. till den romerska provinsen
Macedonia. Från Alexander Severus1 tid (222-235)
bildade det en egen provins. Under medeltiden hade
T. att uthärda många infall af hunner, goter och
bulgarer, och i 12:te årh. invandrade en mängd
valaker. efter hvilka det under en tid bar namn af
Storvalakiet. Efter bysantinska rikets fall {1453)
var T. länge en provins i det turkiska riket,
i senare tider såsom en del af vilajetet Janina,
men var äfven under denna tid hufvudsakligen bebodt
af greker. Ar 1881 af-träddes största delen af
detsamma till konungariket Greklan^ och bildar
inom detta 2 nomar-kier, Trikå]a och Larissa,
tillsammans omfattande 12,120 qvkm., med 262,815
innev. Hufvudprodukter äro sedan gammalt spanmål
och vin, hvartill i senare tider kommit bomull och
i synnerhet tobak af utsöktaste slag. A. M. A.
TessalonTkerbrefven, de två äldsta i Nya testamentet
upptagna bref af aposteln Paulus, skrefvos till
den kristna församlingen i Thes-salonika (det
nuv. Saloniki). Båda skrefvos från Korint under
apostelns andra missionsresa, icke blott i hans eget,
utan också i hans följe-
Silvanus’ och Timoteus’ namn. De i »textus receptus1»
(se Bibeltext) och derför äfven i vår ännu gällande
kyrkobibel förekommande underskrifterna, som
tillkännagifva, att brefven äro »skrifna från
Athen», äro en senare, oriktig tillsats. För
öfrigt har bref-vens äkthet af den gamla kyrkan
aldrig betvif-lats; i detta afseende räknas de
till »homolo-gumena». Det för dem båda utmärkande
är hvad Paulus i dem yttrar om Kristi återkomst
(parusi). Det förra brefvet skref s antagligen år 53
och föranleddes af de underrättelser om tillståndet
i församlingen aposteln fatt genom den derifrån
nyss anlände Timoteus, som Paulus ditsändt,
sedan han sjelf, ej långt efter församlingens
grundläggande, måst fly derifrån till följd af
en af judarna uppväckt förföljelse. Det senare
brefvet skrefs antagligen i början af år 54 och
föranleddes af de nya underrättelser Paulus fått om
församlingen. Hufvud-orsaken till dess författande
synes hafva varit, att dessa underrättelser inanade
Paulus att be-riktiga en, troligen till stor del
genom missförstående af det förra brefvet uppkommen
föreställning om att Kristi återkomst vore »för
handen». Båda brefven innehålla vittnesbörd om huru
högt Paulus skattade den unga församlingens fasta tro
och ståndaktighet under förföljelserna. De i dem båda
förekommande förmaningarna till arbetsamhet och trohet
i skötandet af den jordiska kallelsen synas dock tyda
på, att dessa egenskaper utvecklat sig på bekostnad
af den rätta uppfattningen af en kristens pligter
här i verlden och af det jordiska lifvets betydelse.
j. p.
Te’ssarakontarem (af Grek. tessardkmta, fyrtio, och
Lat. remus, åra; Grek. navs tessara-konteres). Se
Galer.
Te’ssare8kaidekat!ter. Se Påsk, sp. 501.
Te’ssera, Lat., tärning; militärisk lösen eller
order; pollett, biljett; vänskapssymbol, märke,
som värden gaf sin afresande gäst till blifvande
igenkänningstecken (t. hospitälis). - T. memo’-riae,
»minnes-pollett», namn på en medalj, som utdelades
af drottning Josefina (Oskar I:s gemål).
TessTn, flod och schweizisk kanton. Se Ti-cino.
1. TessTn, Nicodemus, d. ä., arkitekt, föddes i
Stralsund d. 7 Dec. 1615 och tillhörde en gammal
patricisk slägt, som i flere led gifvit staden
rådsherrar. Han kom tämligen ung till Sverige såsom
ingeniör (första gången omtalad 1639) och lyckades
snart väcka drottning Kristinas uppmärksamhet, så
att han 1646 utnämndes till k. »architecteur och
byggmästare» med uppdrag att gifva ritningar till
samt öfver-vaka utförandet af kronans byggnader
och anläggningar. I denna egenskap fick han 1647
befallning att besöka Norrland i ändamål att
göra ritning till en bro vid Elfkarleby, utstaka
stadsgränser och hamnanläggningar för städerna
fr. o. m. Gefle norrut samt uppgöra och aflemna
planer öfver dem. I slutet af 1650 uppbar T. lönen
för de båda följande åren för att resa till Italien,
der han uppehöll sig till 1653. Efter sin återkomst
begynte han en högst om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
