Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Tessin, Nicodemus, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anhängare, och hans brefvexling med Casten Feif,
som efter Poltavaslaget »fick alla affärerna hos
konungen», rörde både stats- och konstangelägenheter
samt genomlästes ensamt af konungen. Sin
befattning som slottsarkitekt afstod han 1707 åt
sin lärjunge Adelcrantz, hvilken 1715 (ej 1705)
efter honom öfvertog äfven sysslan som stadsarkitekt
i Stockholm. Omsider följde 1717 T:s utnämning till
öfverstemarskalk, och 1718 aflade han ett besök hos
konungen i Kristinehamn, hvilket ytterligare befäste
hans ställning hos denne, föranledde hans kallande
till ordförande i kontributionsränteriet, i hvilken
befattning han uppträdde med stor frimodighet
mot Görtz, samt äfven gaf anledning till ett
förslag att bättre ordna rikets politiväsende,
i hvilket T. i egenskap af »högste ordningsman»
skulle personligen och genom underordnade öfvervaka
alla polisförordningarnas efterlefnad, landets och
städernas tillväxt och förkofring m. m. Utnämningen
egde rum; men innan någon verkställighet af
förslaget medhunnits, mellankom konungens död,
och det fick förfalla. – Under det nya statsskicket
uppträdde T. såsom dess uppriktige vän, ehuru han
visserligen ej ansåg sig förbunden att bryta med det
konungahus, under hvars hägn han vunnit konstnärliga
framgångar och en lysande samhällsställning. Under
rättegången mot Görtz var T. en af hans afgjorda
och stränga vedersakare, i synnerhet till följd
af sin öfvertygelse att hans finansåtgärder i hög
grad bidragit att göra statsskulden obetalbar
och medfört våldsamma angrepp på den enskilda
eganderätten. Vid 1723 års riksdag återupptogs
frågan om slottsbyggnaden, och 1727 års ständer
åtogo sig till dess fullbordande en årlig gärd,
den s. k. slottsbyggnadshjelpen, hvars förvaltning
ställdes under en af dem utsedd »deputation». T:s
ställning till det nya hofvet hade emellertid blifvit
alltmer invecklad, dels emedan han genom sitt senare
gifte och i sina åsigter ansågs hafva närmat sig
det af detsamma hatade holsteinska partiet, dels på
grund af sin ställning som öfverstemarskalk, med en
oduglig hofmarskalk under sig, en fordrande konung
öfver sig och utsigten af ekonomiskt ansvar inför allt
mäktigare ständer. Han förgick sig personligen emot
konung Fredrik (1726), och när sekreta utskottet 1727
med anledning deraf gjorde anmärkning samt ständerna
hänsköto saken till Stora sekreta deputationen,
blef T. enligt konungens önskan afsatt från
öfverstemarskalksämbetet, dock med bibehållande af
penningelönen. Gammal och sjuklig, måste han smälta
denna förödmjukelse, som dock mildrades genom det
gryende hoppet att omsider se hans lefnads storverk,
slottet, fulländadt och det måhända genom en älskad
son, som nyss användt hela sin vältalighet till hans
försvar inför riksdagen. T. afled i Stockholm d. 10
April 1728 och begrofs i Stockholms storkyrka. –
1797 lät Sv. akademien prägla en skådepenning öfver
honom, och hans »Minne», tecknadt af K. G. Nordin,
finnes i nämnda akademies »Handl. ifrån år 1796»,
del. 2 (1802).
T. var ett omfattande konstnärssnille, och han stod
såsom byggkonstnär i främsta ledet bland de många,
som 17:de årh. uppammade. Närd genom åskådningen
och studiet af antikens och renaissancens
mästerverk, har han nästan ensam inom hela sin
samtid fattat betydelsen och djupet af dessa
byggnadskonstens oförgätliga förebilder: och om
haih än företrädesvis bildat sig efter sin fader
och sin tids förnämsta mästare, har han dock med
finaste känsla för det sköna och sanna i sin konst
förstått väsentligen undvika de öfverdrifter och de
bullrande bihang, som merendels tillhöra 1600-talets
arkitektur. Insigten om dessa beståndsdelars ringa
varaktighet under ett nordiskt luftstreck var en af
de bidragande orsakerna härtill. Hans formgifning,
som uteslutande rör sig med hans samtids medel, är
dock alltid ädel, fri och välberäknad; och om han i
ett eller annat hänseende skattat åt de förgängliga
sidorna af sitt århundrades smak, bevisar detta
ingenting mot hans storartade begåfning och rika
alstringsgåfva. Främst af hans verk och oupphunnen
i hela norden står hans största skapelse, Stockholms
slott (se d. o.), om än vid utförandet for besparings
skull många indragningar och förändringar äfven i
det yttre egt rum (T:s ursprungliga ritningar finnas
graverade under hans ledning å 17 blad i folio af
Cl. Haton). Präktigast är vestra fasaden med sina
båda halfrunda flyglar – en snillrikt funnen utväg
att begagna det otillräckliga utrymmet – och sin
rika dekoration. »Mindre storståtlig, men oändligt
intagande och på samma gång värdig är den östra
fasaden, som genom sitt höga läge, sitt utsökt
tecknade midtparti, med den dugtiga rustiken, samt
den vackra infattningen af två betydligt lägre,
fast i sig sjelfva ganska höga flyglar bildar den
ädlaste sidan af det stora verket.» Den norra fasaden
verkar majestätiskt genom sin befallande höjd, sin
väldiga utsträckning, den stora rampen dit upp och
den enkla utstyrseln. Bland mycket annat förtjenar
slutligen nämnas den smakfulla balustrad, som kröner
hela byggnaden, »och hvars lätta linie bildar en
afslutning, vida skönare och mer öfverensstämmande
med stilen i detr hela, än ett synligt vattentak,
om det än så prydligt behandlades, skulle göra». –
På sin förmåga som dekoratör har T. efterlemnat
lysande prof i anordningen af Stockholms slotts stora
galleri, af kungsstolarna i Storkyrkan, predikstolen
i Upsala domkyrka, grafvårdarna öfver Ehrenstrahl
och J. G. Stenbock, båda i Storkyrkan, öfver
B. Oxenstierna i Upsala domkyrka o. s. v., liksom den
ock framstod i de många kungliga fester, kröningar,
begrafningar, maskerader m. m., som han ledde och
anordnade. En del af sin omfattande erfarenhet i
dessa ämnen nedlade han i den på franska uppsatta
skriften »Traicté de la décoration intérieure»
(egenhandiga handskriften finnes i konstakademiens
bibliotek), hvilken förvisso förtjente utgifvas såsom
bidrag till kännedomen om detta snilles teoretiska
utbildning. Genom sin ledande ställning till alla
sin samtids svenska konstnärer, genom sina betydliga
konstsamlingar, slutligen genom sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
