- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
103-104

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tête - Tête-de-Felleringen. Se Drumont - Tetens, Johan Nikolaj - Teterow - Tethys - Tetrabranchiata. Se Nautilus - Tetradynamia - Tetraeder - Tetraëdrit - Tetraglott - Tetragon - Tetragonia - Tetragonolobus, klöfverärter - Tetragrammaton - Tetragynia - Tetrakord - Tetraktys

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trupp). – Tête-à-tête, samtal eller möte mellan endast
två personer; »mellan-fyra-ögon»; en mindre soffa,
med plats för endast två personer.

Tête-de-Felleringen [tät dö]. Se Drumont.

Tetens, Johan Nikolaj, dansk filosof och ämbetsman,
f. 1736, var professor i filosofi i Kiel 1776–89 och
blef 1791 »finansdeputerad» i Köpenhamn, der han
dog 1807. Hans vigtigaste arbete, Philosophische
versuche über die menschliche natur und ihre
entwicklung
(1776–77), utmärker sig för skarpsinne
och noggranna iakttagelser, och man finner deri för
första gången de psykologiska fenomenens tredelning i
förstånd, känsla och vilja (den wolfska psykologien
hade deremot betraktat känslorna såsom dunkla och
förvirrade begrepp). T. skref också några matematiska
afhandlingar samt den första tyska lärobok i beräkning
af lifräntor (1785–86). E. Ebg.

Teterow, stad i Mecklenburg-Schwerin, nära
Teterowsjön och vid jernvägen mellan Stettin och
Lybeck. 5,646 innev. (1880).

Tethys, Grek. mytol., en hafsgudinna, tillhörande
titanernas gudaslägt, dotter af Uranos och Gaia,
förmäld med Okeanos (se d. o.) samt moder till
oceanider och flodgudar. Hos Homeros betecknas hon
på ett ställe såsom hela guda-slägtets gemensamma
stammoder. A. M. A.

Tetrabranchiata. Se Nautilus.

Tetraditer. Se Damianus, patriark.

Tetradynamia (af Grek. tetra-, fyr-, och dynamis,
kraft, välde), bot., den 15:de klassen i Linnés
sexualsystem, igenkännes genom 6 fria ståndare, af
hvilka 4 äro längre än de öfriga. Klassen delades
af Linné i två ordningar efter förhållandet mellan
bredden och längden hos frukten. Denna är en skida
(siliqua). Ordningarna bära namnen Siliculosae och
Siliquosae. De förra hafva korta och breda, de senare
långa och smala skidor. Jfr Cruciferae. O. T. S.

Tetraeder (af Grek. tetra-, fyr-, och hedra, yta),
matem., en regelbunden mångplaning, som begränsas af
fyra liksidiga och lika stora trianglar. Tetraedern
är en regelbunden tresidig pyramid (se d. o.) med
liksidiga trianglar till sidor. Den har 6
kantlinier och 4 hörn. I hvarje hörn sammanstöta
tre trianglar. Om tetraederns kantlinie kallas a,
är gränsytan
a2[rot]3
och kubikinnehållet 1/12 a [3. rot]2. Gränsytorna
bilda med hvarandra en vinkel af 70° 31’ 44".
G. E.

Tetraëdrit, miner., en i reguliera tetraedrar
(se d. o.) kristalliserande, ej silfverhaltig
antimon-fahlerz (se Fahlerz), som i anseende
till sin halt af 30–40 proc. koppar nyttjas såsom
kopparmalm. Den förekommer på gångar vid flere
bergverk i Tyskland, Ungern, Tyrolen, Amerika och på
flere andra ställen. Ant. Sj.

Tetraglott (af Grek. tetra-, fyr-, och glossa,
glotta, tungomål), en polyglott (se d. o.) på fyra
språk, t. ex. tetraglott-lexikon, ett lexikon för
öfversättning från ett språk till tre andra.

Tetragon (af Grek. tetra-, fyr-, och gony, vinkel),
fyrsidig (fyrvinklig) figur. –
Tetragonala (l. qvadratiska) systemet, miner. Se
Kristallografi, sp. 1578.

Tetragonia L., bot., ett örtslägte, som står nära
Mesembryanthemum L. och af många föres jämte detta
slägte under nat. fam. Aizoaceae, men af andra
anses bilda typen för en egen familj, Tetragonieae
Lindl. (kl. Icosandria L.). Blomkalken (krona
saknas) är 4-talig (sällan med andra tal). Ståndarna
stå ensamma eller i grupper (genom klyfning) och
omvexlande med kalkbladen. Ofvanpå fruktämnet och
nedanför kalken finnas vårtlika utväxter, som hos
somliga arter utväxa till tornar och hos andra
till ett slags fruktvingar. Detta slägte tillhör
det sydliga halfklotet, t. ex. Kaplandet och
Söderhafsöarna, och från Nya Zeeland härstammar
en art, T. expansa, som emellanåt odlas i våra
köksträdgårdar för de köttiga bladens skull, hvilka
användas såsom spenat och benämnas »nyzeeländsk
spenat». O. T. S.

Tetragonolobus, klöfverärter, bot., ett slägte af
lägre örter med vanligen många kantiga, gleshåriga
stjelkar från en grenig rotstock. Bladen äro
trefingrade, något köttiga, blågröna, omvändt
äggrunda till nästan vigglika, undertill och i kanten
vanligen gleshåriga. Stiplerna äro snedt äggrunda,
vanligen något hopväxta med bladskaftet, blommorna
stora, gula, fjärilslika (nat. fam. Papilionaceae,
kl. Diadelphia). Baljorna äro raka, med 4 smalt
vingade kanter. Å sydligaste Sveriges hafsstränder
växer här och der den enda svenska arten,
T. siliquosus (L.) Roth. En annan, från södra
Europa härstammande art med vackra röda blommor,
T. purpureus Mönch, odlas i våra trädgårdar under
namnet »Sparisärter», emedan de ännu icke fullmatade
baljorna ätas kokta såsom sparris (med rördt smör)
och äro utmärkt välsmakande. Denna art är ettårig och
drages lätt upp af frö å god, myllrik trädgårdsjord.
O. T. S.

Tetragrammaton (Grek., af tetra-, fyr-, och gramma,
bokstaf), det med fyra hebreiska bokstäfver skrifna
namnet Jehovah: [YHVH] d. v. s. (läst från höger till
venster) Jhvh. Se Jehovah.

Tetragynia (af Grek. tétra-, fyr-, och gyne,
qvinna), bot., Linnés benämning på den fjerde
ordningen inom de klasser af sexualsystemet, hvilka
hafva fria och lika långa ståndare. Denna ordning
kännetecknas deraf att pistillernas antal är 4.
O. T. S.

Tetrakord (Grek. tetrachordon, af tetra-,
fyr-, och chorde, sträng), mus., en följd af
fyra toner. Grekerna indelade sitt tonsystem i fem
tetrakord, nämligen, uppifrån räknadt: hyperbolaion
(a1 g1 f1 e1), diezevgmenon (e1 d1 c1 h), synemmenon
(d1 c1 b a), meson (a g f e) och hypaton (e d c
H
). Med tillägg af ytterligare en ton nedåt (A)
bildade således grekernas skala två fulla oktaver,
och denna skala (inklusive dubbelformen b-h) användes
oförändrad ännu långt in i medeltiden samt låg till
grund för den i 9:de–10:de årh. uppkomna notskriften
medelst latinska bokstäfver. Jfr Musik, sp. 519.
A. L.

Tetraktys, Grek., talet 4. Se Solsystem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free