Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thaarup ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dem inlagda sångerna, med musik af Schulz,
fortlefde som verkliga folkvisor under flere
slägtled. T:s poetiska skrifter utgåfvos samlade af
K. L. Rahbek 1822. Genom öfversättning af en tysk
smädeskrift mot judarna, »Moses og Jesus» (1813),
gaf T. uppslaget till det literära judekriget,
hvilket några år senare efterföljdes af råa
pöbeluppträden. Han gjorde 1816 nya inlägg i denna
fråga genom bl. a. det öfversatta skådespelet »Vor
haandtering». E. Ebg.
Thaarup [tårup], Frederik, dansk statistiker, född
i Köpenhamn 1766, blef professor i statistik vid
universitetet 1793, fogde i Norge 1797 och amtman
på Bornholm 1804 samt var 1810–16 kommitterad
i generaltullkammaren. Död 1845. T. var
1822–35 redaktör af tidningen »Dagen» och utgaf
bl. a. Veiledning til det danske monarchies statistik
(6 bd, 1812–19), Statistisk udsigt över den danske
stat (1825), Den danske stats finantsstatistik (1836)
samt flere arbeten i nationalekonomi, topografi och
personalhistoria. – Hans son Kristian T., f. 1795,
var 1827–39 adjunkt vid Helsingörs lärda skola och
dog 1849. Han utgaf C. Falsters satirer og levnet
(1840), skref en lefnadsteckning öfver P. A. Heiberg
(1860; ny uppl. 1883) och förberedde den stora
upplagan af Joh. Ewalds arbeten (8 delar, 1850–55).
E. Ebg.
Thabit-ben-Korra (Tabit ibn Kurra), arabisk
matematiker, f. i Mesopotamien 836, var först
affärsman, men började i Bagdad studera astronomi,
matematik och grekiska samt egnade sig sedermera
uteslutande åt vetenskapliga arbeten. Död i Bagdad
900. T. utöfvade stort inflytande på den arabiska
matematikens utveckling genom sina öfversättningar
till arabiskan af Apollonios’, Archimedes’, Euklides’,
Ptolemaios’ och Theodosios’ arbeten. Deremot
var han såsom författare mindre framstående. Af
honom finnes i behåll en talteoretisk afhandling,
der han bl. a. angifvit sättet för bildningen af
s. k. befryndade tal, d. v. s. två tal, af hvilka
hvart och ett är lika med summan af det andras
faktorer. G. E.
Thackeray [thä’cköre], William Makepeace, engelsk
romanförfattare, satiriker och humorist, föddes i
Kalkutta d. 18 Juli 1811 och var son af en tjensteman
vid ostindiska kompaniet. Den unge T. fick sin
skoluppfostran nära London, studerade vid Cambridges
universitet 1829–30 samt vistades derefter åtskilliga
år i Weimar, Rom och Paris, med syfte att utbilda
sig till målare. Han synes derunder hafva förvärfvat
en grundlig bildning och lifserfarenhet, men fann,
att målarekonsten ej var hans rätta kallelse. Sedan
han förlorat sin ärfda förmögenhet, kastade han sig
i stället in på författarebanan. Han började 1837
skrifva qvicka skisser och berättelser i »Fraser’s
magazine», gjorde sig från 1843 ytterligare bemärkt i
tidningen »Punch» och framträdde sedermera med större
romaner, som ställde honom i allra främsta ledet
bland århundradets sedemålare. Sjelf illustrerade han
lyckadt flere af sina berättelser. Hans lif förflöt
utan större vexlingar, tills han plötsligt dog i
sin krafts dagar, d. 23 Dec. 1863. En (af Marochetti modellerad)
byst af T. är uppställd i Westminster abbey. – Redan i
T:s första arbete, The history of mr Samuel Titmarsh
and the great Hoggarty diamond (1837–38; svenska
öfvers. 1850 och 1889), framstå i all friskhet
hans med humor och känsla egendomligt blandade
satir. Derefter följde bl. a. The yellowplush papers
(1837–38), Fitzboodle’s confessions and professions,
The Paris sketch book (1840), Snob papers (i bokform
The book of snobs, 1848; flere svenska öfvers.),
Irish sketch book (1843), Memoirs of Barry Lyndon
(1844), reseskildringen From Cornhill to Grand Cairo
(1846) och parodierna Punch’s prize novelists, men
allmänhetens ögon öppnades för T:s stora betydenhet
först genom romanen Vanity fair (1846–48; »Fåfängans
marknad», 1849; »Verldsmarknaden», 1873), ett första
rangens verk, som kastar en skärande skarp belysning
öfver hjertlösheten och egoismen i samhällslifvet.
Mildare är tonen i The history of Pendennis (1848–50;
svensk öfvers. 1851), med präktiga karakterstyper,
men förvirrad plan. Rebecca and Rowena (1850;
sv. öfvers. 1877) är en den ypperligaste parodiska
fortsättning på Scotts »Ivanhoe». The history of
Henry Esmond (1852; svensk öfvers. 1868), en historisk
roman från drottning Annas tid, af utsökt trohet i
skildringen, är det konstnärligaste af T:s alster. En
mera ojämn fortsättning på den är The Virginians
(1857–59), som spelar under Georg II. Till sin
samtids lif återvände T. i en bland sina bästa
romaner, The Newcomes (1853–55; »Familjen Newcome»,
1875–76), en öfvervägande hjertlig skildring, som
ådagalägger olyckan af tvungna äktenskap. 1853 utgaf
han den om hög kritisk begåfning vittnande serien
The english humorists of the eighteenth century,
som han 1851–52 hade föreläst med stor framgång och
vinning såväl i England som i Nord-Arnerika. Senare
(1855–57) föreläste han i dessa land sina historiska
skildringar The four Georges (tr. 1860), som ställa
hoflifvets förfall i en skarp dager. Vidare märkas
den fina, intagande julberättelsen The rose and the
ring (1854; »Rosen och ringen», 1878), den i komiken
gående Lovel the widower (1860; »Huru jag kom att bli
ungkarl», 1888), Roundabout papers (1862), utgörande
en samling fängslande essays ur »Cornhill magazine»,
hvilken tidskrift T. utgaf 1859–62, romanen The
adventures of Philip (1862; »Filips äfventyr», 1877),
som har präktiga partier, men i mycket är vårdslöst
genomförd, samt Denis Duval (tr. 1864), en ofullbordad
historisk roman, som lofvade att blifva ett bland
T:s förnämsta verk. I versform utmärkte han sig i ett
slags patetisk-humoristisk ballad-diktning (Ballads
and tales, 1869). – Till T:s personliga dygder hörde
ett anspråkslöst och ädelt sinnelag, finkänslighet
och menniskokärlek. I sina skrifter förföljer han
lasten med den mest dräpande satir, med reflexionens
alla vapen, rycker masken från hyckleriet, straffar
egoismen, visar motsägelsen mellan ord och handling,
mellan yttre sätt och hjertelaget samt huru äfven
goda handlingar framgå ur mindre ädla motiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
