Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thamyras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom räntor och uppgick 1744 till öfver 50,000 dlr
kpmt, hvadan ridd. och adeln då ansåg tiden vara
inne att söka förverkliga testaters afsigter genom
anslående af en »årlig lön och underhåld för en lärd
och skicklig man, hvilken uti thet på Riddarhuset
inrättade auditorio illustri kunde, efter testatoris
vilja, hålla publique föreläsningar». Hos K. M:t
gjordes ansökan, att professionen i »auditorium
illustre» måtte förenas med sekreteraresysslan
i Vet. akad., och att afkastningen af de thamska
donationsmedlen finge användas till stärkande af
sekreterarens lön, mot skyldighet för denne att hålla
föreläsningar för den adliga ungdomen. K. M:t gillade
till alla delar detta förslag genom resolution af
d. 3 Juni 1746. På grund af denna resolution hafva
den thamske lärarens åligganden sedan nämnda tid
besörjts dels af Vet. akad:s sekreterare, dels
af särskildt af akademien antagna föreläsare,
till dess akademien år 1850 på sin ordinarie stat
uppförde en fysiker med åliggande bl. a. att, »när
akademien så nödigt pröfvar, hålla ett inskränkt
antal offentliga och lättfattliga föredrag öfver
de fysikens delar, hvilka akademien bestämmer.» På
denne tjensteman öfverflyttades sålunda den thamske
lärarens åligganden, en åtgärd, som bekräftades af
ridd. och adeln genom skrifvelse af d. 20 Mars 1851.
R. G.
Thamyras (Thamyris), i den grekiska fornsagan
namnet på en mytisk sångare från Tracien, son af
nymfen Argiope eller af sånggudinnan Erato. Då han
efter många segrar i sångaretäflan slutligen djerfdes
utmana sjelfva sånggudinnorna, straffades han af dem
med blindhet och förlust af sångens gåfva. A. M. A.
Than. Se Thane.
Than, Moritz, österrikisk målare, f. 1828 i Ungern,
blef 1851 lärjunge vid akademien i Wien och arbetade
äfven i Rahls atelier, hvarefter han företog
resor i Belgien samt till Paris och Rom. Af hans
arbeten, hvilka berömmas såsom väl komponerade och
uttrycksfulla, nämnas Odysseus och Nausikaa samt
flere taflor i nationalmuseum i Budapest, såsom Solen
och fata morgana, Rekrytering, Heliga Cecilia och
Konung Emmerich fängslar sin broder, samt altartaflor,
väggmålningar, allegoriska takfresker och porträtt.
Thanatos, Grek., döden. Af forntidens greker
personifierades döden till ett gudaväsende, son af
natten samt broder till sömnen och drömmarna. Af
den bildande konsten framställes han någon gång
såsom en med stora vingar försedd gubbe, oftare dock
såsom en skön yngling (med eller utan vingar), hvars
drag stundom påminna om kärleksguden Eros. I handen
håller han ofta en sänkt eller en utsläckt fackla.
A. M. A.
Thane [then]. 1. Se Thegn. – 2. (Skotska than, thayne)
Under medeltiden en hög adelstitel i Skotland,
hvilken blifvit införd från England och ungefär
motsvarade earl samt då och då brukades ända till
slutet af 1400-talet.
Thanet, Isle of [ejl av thannet], »ön Thanet»,
nordostligaste delen af engelska grefskapet Kent,
skild från fastlandet i s. genom floden Stour
och i v. genom en arm af densamma, kallad
Nethergong. Kusten består af lodräta kritklippor, men
för öfrigt är T. ett mycket bördigt slättland. På
grund af sin rena, stärkande luft och ypperliga
hafsbad (Ramsgate, Broadstairs, Margate m. fl.) är
det en företrädesvis af Londonbor mycket omtyckt
vistelseort under sommaren. Det var sachsernas
första besittning i England. Nära North Foreland,
den mest framstående punkten vid hafvet, finnas två
stora jordkullar, uppförda, säges det, till minne af
ett fältslag mellan sachser och danskar 853.
Thangbrand, son af en grefve Willibald i Bremen,
blef mot slutet af Harald Blåtånds regering klerk
hos biskop Albert i Århus och lärde en tid derefter
känna Olof Trygvesson i Vindland. Med honom följde
han till Norge och blef hans hirdprest. T., som
var en häftig och verldsligt sinnad man och sjelf
deltagit i vikingafärder, sändes 997 af konungen
till Island för att der predika kristendomen. Han
kristnade också många, men måste efter flere
sammandrabbningar med hedningarna åter lemna ön
999, året innan den nya läran der blef antagen.
E. Ebg.
Thann, stad i området Ober-Elsass i rikslandet
Elsass-Lothringen, vid floden Thur, 22 km. n. v. om
Mülhausen. 7,474 innev. (1885). Det är en liflig
industristad, bekant företrädesvis för sina kemiska
fabriker och sitt kattuntryckeri. Vinodling.
Thapsakos (Lat. Thapsacus, i Gamla test. Tipsah,
Thiphsah, »färgställe»), en betydande forntida
handelsstad i Syrien vid Eufrat och vanlig
genomfartsort för resande till det inre
Asien. I geografiens historia eger T. en viss
betydelse, derigenom att Eratosthenes tog det
till utgångspunkt för sina geografiska mätningar i
Asien. Ruiner af det forna T. finnas vid El Hammarn.
A. M. A.
Tnapsia Tourn., bot., farmak., ett slägte af
högväxta örter inom nat. fam. Umbelliferae Juss.,
kl. Pentandria L., stående nära slägtet Laserpilium
i svenska floran. Roten är mångårig, stjelken ihålig,
ledad, fårad, vid lederna omfattad af de stora,
uppblåsta slidorna af de 2–3-dubbelt parbladigt
delade bladen. Blommorna äro svagt gulaktiga och
sitta i tämligen täta flockar; frukterna äro försedda
med breda vingar. Äfven detta slägte har spelat
en rol i tvisten om den sannolika moderväxten till
den hippokratiska drogen silphion (romarnas laser
cyrenaicum). Denna ryktbara drog ansågs intill
senare tider härstamma från Thapsia garganica L.,
som är hemma i norra Afrika och södra Europa, eller
möjligen (enligt Sprengel) från Ferula tingitana L.,
äfvenledes en nord-afrikansk växt. Enligt Viviani
var moderväxten en särskild art af slägtet Thapsia,
hvilken han benämnde T. sylphium. Örsted förde sedan
denna art till slägtet Ferula (jfr Silphium). –
Af T. garganica erhålles en skarpt purgerande
mjölksaft. Roten bär drognamnet radix Turpethi
spurii. Af densamma beredes ett ännu i dag begagnadt
skarpt retande och dragande plåster, som i Frankrike
användes mot gikt och reumatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
