- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
129-130

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thamyras ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt äfven i st. f. spanska flugor. Flere andra arter
hafva likartad verkan. O. T. S.

Thapsus, forntida stad i norra Afrika, belägen
i landskapet Byzacium vid Medelhafvets kust,
nära udden Rass ed Dema. Vid T. slog Caesar år
46 f. Kr. i grund den republikanska hären under
Metellus Scipio och numidiske konungen Juba.
R. Tdh.

Tharand (Tharandt), stad i konungariket
Sachsen, regeringsområdet Dresden, vid jernvägen
Dresden–Chemnitz, 14 km. s. v. om Dresden. 2,543
innev. (1885). Dit flyttade H. Cotta 1811 sin vid
Zillbach i Sachsen-Eisenach 1795 upprättade privata
läroanstalt i skogshushållning, hvilken 1816 upphöjdes
till k. forstakademi. Med denna var 1829–70 förenad
äfven en landtbruksakademi. Till forstakademien,
som åtnjuter europeiskt rykte, höra bl. a. kemiskt
laboratorium och botanisk trädgård, som tillika
är en offentlig promenadplats. På en höjd midt i
staden ligga ruiner af det gamla slottet T., som var
ursprungligen riddareborg, slutligen statsfängelse.

Thargelia, fest till Apollons ära i det forna
Athen. Att döma af namnet, hvilket anses sammanhänga
med Grek. theros (sommarvärme, högsommar), synes
festen ursprungligen hafva varit af agrarisk natur,
egnad åt glädjen öfver den mognande skörden,
och delvis bibehöll den denna betydelse. Men i
öfverensstämmelse med Apollons karakter att vara
ej endast det himmelska ljusets, utan äfven den
sedliga verldsordningens gud öfvergick den derjämte
till att vara en etisk renings- och försoningsfest,
hvilken årligen firades den 6:te och 7:de dagen i den
derefter uppkallade månaden Thargelion (Maj–Juni). Det
berättas, att dervid två lifdömda brottslingar,
benämnda farmakoi (skuldoffer, »syndabockar»), under
flöjtmusik fördes ut ur staden för att aflifvas såsom
ett försoningsoffer för folkets synder. Uppgifterna
härom äro oss dock meddelade af yngre, ej fullt
pålitliga källor. I sjelfva verket synes det icke
vara lätt att bringa dessa årligen återkommande
menniskooffer i samklang med det i Athen rådande
humana åskådningssättet. Liknande fester sägas
hafva förekommit på Delos och i andra joniska
stater. A. M. A.

Tharrus. Se Oristano.

Thasos (nu Thaso), ö i norra delen af grekiska
arkipelagen, 7 km. från Traciens kust, ej långt
från floden Nestos’ (nu Karasus) mynning, tillhör
vilajetet Selanik. Areal 393 qvkm. Omkr. 10,000
innev., grekiska katoliker. Ehuru bergig, är ön ganska
fruktbar, men var i forntiden berömd i synnerhet
för sina rika guldbergverk. Efter att i urminnes tid
hafva tagits i besittning af fenicer skall den mot
slutet af 8:de årh. f. Kr. hafva erhållit grekiska
nybyggare från Paros, bland hvilka var äfven skalden
Archilochos. Desse lyckades efter långvariga strider
med de närboende tracerna att trygga sitt välde
öfver ön och äfven underlägga sig åtskilliga orter på
fastlandet. Vid persernas framryckande mot Grekland
(493 f. Kr.) måste T. underkasta sig, men inträdde
efter deras förjagande i Athens vapenförbund. År
463 f. Kr. gjordes det till en attisk besittning. Af
den forna, med ön liknämnda hufvudstaden på norra
kusten finnas ruiner i behåll. De gamla guldgrufvorna
äro längesedan uttömda. A. M. A.

Thau [tå], Étang
de,
strandsjö i franska depart. Hérault (Languedoc),
skild från Medelhafvet genom en smal landtunga, genom
hvilken vid Gette en kanal går till hafvet. Sjön är
20 km. lång och 2–6 km. bred samt har en areal af
omkr. 75 qvkm. Dess salta vatten har en vacker djupblå
färg och är tillräckligt djupt för sjöfarten. Från
sydligaste punkten af sjön utgår Canal du Midi och
från den nordöstra Canal des étangs, som sätter denna
sjö i förbindelse med sydöstra Frankrikes kanalsystem.

1. Thaulow, Moritz Kristian Julius,
norsk kemist, född i Slesvig d. 19 Nov. 1812,
blef student i Kiel och kom 1832 till Kristiania,
der han såsom amanuens vid kemiska laboratoriet
fortsatte sina studier. Efter en längre utländsk
studieresa blef han 1839 lektor och 1844 professor
i kemi vid Kristiania universitet. Han deltog
1839 i det första skandinaviska naturforskaremötet
i Göteborg. Död i Kristiania d. 20 Juli 1850.
Y. N.

2. Thaulow, Fritz, norsk målare, den föregåendes
brorson, född d. 20 Okt. 1847 i Kristiania,
blef student 1866 och tog sedan farmacevtisk
examen. Han började 1870 sina konststudier vid
akademien i Köpenhamn, fortsatte dem i Karlsruhe
under Gudes ledning och afslutade dem i Paris,
der han sedan förvärfvat sig stort anseende
inom konstnärskretsarna. Han är nu bosatt i
Kristiania. Bland T:s målningar må nämnas
Gata i Kragerö och Haugfossen (båda i Norges
Nationalgalleri), I en norsk kuststad (Fürstenbergs
galleri, Göteborg) och Vinterdag vid en elf (Magnus’
galleri, Göteborg). På jubelutställningen i
Berlin 1886 var han representerad med en
Vinterdag i Norge. T. anses vara den främste
vägbrytaren i Norge för den moderna riktning inom
målarekonsten, som blifvit kallad »friluftsmåleri».
Hans specialitet är höst- och vinterlandskap,
och särskildt besitter han en stor förmåga i
återgifvandet af den glänsande snön. 1890 blef
T. hedersledamot af konstakademien i München.
Y. N.

Thausing, Moriz, tysk konsthistoriker, f. i Böhmen
1838, blef 1873 professor i konsthistoria vid Wiens
universitet. Under ett anfall af sinnesrubbning
dränkte han sig d. 14 Aug. 1884 i Elbefloden. Hans
mest betydande arbete är den stora, illustrerade
monografien Dürer. Geschichte seines lebens und
seiner kunst
(1875; 2:dra uppl. 1834).

Thauvonius, Abraham, biskop, född 1622 i Hailikko,
antecknades såsom student i Åbo 1639: promoverades
i Dorpat 1647 till filos. magister samt utnämndes
1649 till physices och botanices professor vid
Åbo akademi. T. blef 1659 teol. professor och
promoverades 1665 till teol. doktor. Efter att sedan
1667 hafva varit superintendent i Narva intog han
1672 biskopsstolen i Viborg, der han dog d. 27
Jan. 1079. Såsom professor i botaniken företog
T. ofta, åtföljd af ett stort antal studerande,
botaniska exkursioner och förberedde sålunda en
på iakttagelse grundad naturforskning. Men såsom
naturvetenskaplig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free