Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thamyras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan de döde fingo sitt qvarter i vester. I
hvarje fall är fyndorten af de till denna tid
hörande minnesmärken, som anträffats i T., sådan,
att den berättigar oss angifva stadens dåvarande
läge, såsom vi nu gjort. För de århundraden, som
följde på tolfte dynastien intill hyksostidens slut,
är det f. n. tillgängliga historiska materialet
alltför otillräckligt för att gifva någon,
säker vägledning. Vi hafva dock skäl att antaga,
att staden då ännu ej på långt när hade fått sin
största utsträckning. Det var 18:de, 19:de och 20:de
dynastierna, som beredde T:s storhet, och det är vid
namnen på herskare af dessa regenthus, som T:s alla
mera betydande minnesmärken knyta sin tillvaro. I
synnerhet regenter af 19:de dynastien smyckade
den egentliga staden med gigantiska byggnadsverk:
Karnaks hypostyl, den största tempelsal på jorden,
är ett verk af (Ramses I) Seti I och Ramses II. Den
sistnämnde uppförde de mest storartade delarna af
Luksortemplet. Vid denna tid nådde T. höjdpunkten af
glans och prakt, och de minnesmärken, som då skapades,
hafva på ett oförgängligt sätt inflätat stadens namn i
historiens och konstens häfder. På östra stranden låg
i n. Karnaks ofantliga tempelverld, omfattande från
n. till s. icke mindre än 3 olika, från hvarandra
afsöndrade områden, hvart och ett bestående af
åtskilliga större eller smärre helgedomar. Den mest
berömda af dessa är Amonstemplet, som, påbörjadt
under 12:te dynastien, redan vid början af 20;de
dynastien fått den storartade prägel, som gör det
till enastående i verlden. Senare tider fortsatte
emellertid att utvidga och smycka det ofantliga
templet, som på visst sätt får sägas vara ett
repetitorium af Egyptens historia efter hyksos,
då vi nämligen, vandrande från sal till sal, kunna
i mer eller mindre oafbruten kronologisk ordning
följa de olika herskarnas arbeten på rikstemplets
utsmyckning. Ett godt stycke s. om Karnak och fordom
medelst sfinxallé förbundet dermed ligger templet i
Luksor, äfven en stor byggnadskomplex, hvars förnämsta
delar tillhöra 18:de och 19:de dynastierna, men der
äfven intressanta inskrifter och bilder från yngre
tid ända till romarnas dagar fått plats. Utrymmet
mellan Karnaks tempelområde i n. och Luksors i s., som
utgöres af ett till floden stötande, ganska vidsträckt
område, upptogs af den thebanska befolkningens
bostäder, de fattigares af obränd Nil-lera med tak af
halm eller torkade palmblad, de förmögnares af brändt
tegel eller trä. Endast de fattigares boningar torde
i allmänhet hafva bildat hvad vi kalla husqvarter. De
rike hade merendels stora trädgårdar och planteringar
invid sina boningar, hvarför nog hvarje rik mans
bostad kunde betecknas såsom ett qvarter för sig.
På vestra Nilstranden utbredde sig de dödes stad,
omslutande såväl de hädangångnes grifter som de många
blygsamt byggda qvarter, der likstadens olika skrån,
stenhuggare, likkistfabrikanter, balsamerare,
uppsyningsmän, skrifvare, polismän m. m. – idel
folk, som lefde på döden - hade sitt hemvist. Af deras
byggnader finnas snart sagdt inga, i hvarje fall högst
obetydliga kända spår. Så mycket rikare äro de till
vår tid bevarade qvarlefvorna af grafvar och med
dem, på grund af den forna kultens beskaffenhet,
förenade grafkapell eller (om det gällde kungliga
personer) graftempel. Nästan alla graftemplen ligga
på eller invid öckenranden, hvaraf förklaras, att de
kunnat bevaras till vår tid. Längre vesterut ordna
sig i det thebanska berget, på dess sluttningar
eller vid dess fot, T:s många privatgrafvar med
sina stundom bevarade kapell. Längst i vester
träffas i två skilda, slingrande dalgångar
Biban-el-Moluk, grifterna efter 18:de, 19:de och
20:de dynastiernas herskare, d. v. s. de faraoner,
som i synnerhet hade förtjensten af T:s förstoring
och förskönande. Hela området i vester kallades af
grekerna Memnonia, ett namn, hvarmed i inskränktare
och egentligare mening betecknades de kungliga
graftemplen, bland hvilka de mest bekanta äro Ramses
II:s, det s. k. Ramesseum, och Ramses III:s i
Medinet-Habu. Bland konungagrafvarna intager Seti
I:s främsta rummet, såväl med afseende på vidd
och dyrbarhet i anläggning som med hänsyn till
fulländningen i dess utsmyckning. Denna af Belzoni
i början af 1800-talet upptäckta fornlemning eger
de vackraste reliefskulpturer den egyptiska konsten
lemnat oss i arf. Grafven, hvars hufvudriktning, i
likhet med de öfriga konungagrafvarnas, är horisontal,
mäter i sagda riktning 470 eng. fot (142,8 m.); dess
djup uppgår till omkr. 180 fot (54,7 m.). Likväl är
Setis hvilorum icke den största griften i T. Vi
känna nämligen en privatpersons grift af något senare
datum, hvilken är helt och hållet huggen i klippan
och befunnits i horisontal riktning hafva 862 fots
(292 m.) längd. (Vid denna uppmätning har man ej
tagit hänsyn till flere denna grift tillhörande
sidorum.) – Till det vestra T:s märkligaste
minnesmärken höra Memnonsstoderna (se d. o.). –
Från 21:sta dynastiens dagar trädde T. tillbaka
för Deltas stora städer och sjönk sedan alltmer. I
saknad af en skyddande ringmur, blef det ett lätt byte
för de etiopiska, assyriska och persiska eröfrare,
som efter hvarandra inkräktade Nildalen. På Strabons
tid var icke längre T., utan Ptolemais den förnämsta
staden i Öfre Egypten. Dock fortfor man ännu under
de romerske kejsarna att bygga på T:s helgedomar,
i synnerhet dem i vester. Vid samma tid var T. en af
turister mycket besökt ort, på grund af sin Memnon. –
Befolkningen i de ofvannämnda arab-byarna lefver
väsentligen på att exploatera förfädrens jordiska
qvarlefvor och minnen i sten samt på fabrikation af
falska antiqviteter, en fabrikation, som drifves i
mycket stor skala, emedan den gynnas af turisternas
okunnighet och sker med egyptiska regeringens goda
minne. K. P.
Thebe (Grek. Thebai, Lat. Thebae, Nygr. Thive l.
Thiva, i folkspråket Fiva), urgammal, enligt
sagan af fenicern Kadmos (se denne) grundlagd
stad i det grekiska landskapet Beotien, belägen
på och invid några kullar, tillhörande en
höjdsträckning, som skiljer Kopaisslätten från
Asopos’ floddal. Stadsområdet torde i äldre tid
hafva varit inskränkt till den nordvestligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
