Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theca ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aslaksen i »De ungas förbund», konsul Bernick i
»Samhällets pelare», doktor Stockmann i »En folkets
fiende», Pontus Bark i »Sanna qvinnor», Månsson
i »Bertha Malm» och Jämmerling i »Advokaten
Knifving».
2. Thegerström, Robert, målare, den föregåendes
brorson, född i London d. 6 Jan. 1854, blef student
i Stockholm 1875, genomgick derefter konstakademiens
läroverk, men lemnade 1880 fäderneslandet och har
sedan dess vistats i Frankrike, mest i Paris. Han har
utställt å »Salongen» derstädes Två vänner (1883)
och Landskap från Carolles (1884) samt i Stockholm å
»opponenternas» och Konstnärsförbundets utställningar
bl. a. flere motiv från Egypten (1888) och åtskilliga
pasteller (1890). –rn.
Thegn, Angels, (jfr Isl. thegn, fri man, i
mots. till trälen), Eng. thane [then], var under
angelsachsernas herravälde i England titel på en
medlem af konungarnas personliga följe. Thegnarna
utgjorde en med stora jordförläningar begåfvad krigs-
och tjenstadel. Jfr Thane.
Thegner, Olof Arvidsson, friherre, ämbetsman,
föddes d. 12 Dec. 1615 i Tegna by (Vists socken,
Östergötland), efter hvilken han tog sig namn. Oaktadt
han för sina studier fått hjelp af familjen
Oxenstierna, blef han en af hufvudmännen för det
på 1650-talet framträdande reduktionssträfvandet,
d. v. s. för den monarkisk-demokratiska oppositionen
mot det högättsvälde, som i denna familj hade en af
sina främsta representanter. Efter att 1654 hafva
anstälts såsom generalguvernementssekreterare i
drottning Kristinas underhållsland blef han 1655
sekreterare i det då inrättade Reduktionskollegiet
och fick sålunda vara med om det första steget på
reduktionens bana. Denna plats lemnade han 1657, då
kollegiets verksamhet till följd af kriget förlamades,
samt blef 1660 stadssekreterare i Stockholm, 1666
assessor i Svea hofrätt och 1668 justitieborgmästare i
Stockholm. Det sistnämnda ämbetet gaf honom tillfälle
att kraftigt medverka till sina politiska åsigters
fullständiga seger, i det han nämligen till följd
deraf blef borgareståndets talman vid riksdagarna
1668, 1675, 1678, 1680 och 1682, på hvilka den
stora reduktionen och enväldet förbereddes och
genomdrefvos. I sjelfva utförandet af besluten tog
T. till följd af sin framskridande ålder ej vidare
del, än att han var medlem af den förberedande
granskningskommission öfver förmyndareregeringens
förvaltning, som 1675 tillsattes, samt af den
s. k. exekutionskommissionen, som 1685 fick i uppdrag
att undanrödja hindren för verkställandet af den stora
förmyndareräfstens domar. Men hans mågar, bröderna
Jakob Gyllenborg och Anders Leijonstedt, fullföljde
hvad han begynt. Karl XI, för hvars verk T. i så
väsentlig mån banat vägen, belönade honom 1683 med
adelskap, utnämnde honom s. å. till vice president
i Svea hofrätt och 1685 till landshöfding i Upsala
län samt upphöjde honom 1687 till friherre. T. dog
d. 8 Mars 1689 i Stockholm. S. B.
Theiner, Augustin, tysk katolsk teolog,
kyrkohistoriker och urkundsutgifvare, född 1804 i
Breslau, der han studerade filosofi, teologi
och juridik, blef 1829 juris doktor i Halle. I början
hyllade han liksom sin äldre broder en mera frisinnad
riktning inom kyrkan, men sedan han 1833 kommit till
Rom, slöt han sig, förtviflande om en reform och af
ruelse öfver sin dittills innehafda trosståndpunkt,
till jesuiterna (se hans Histoire de ma conversion,
1838). Sedermera ingick han i Oratorianernas
kongregation. 1855 utnämndes han till prefekt
för de vatikanska arkiven, från hvilken plats han
afskedades i Aug. 1870, misstänkt för att hafva lemnat
de oppositionelle biskoparna på vatikanska konciliet
tillträde till arkivens hemliga handlingar. Död i
Rom 1874. – Såsom författare och urkundsutgifvare
utvecklade T. en nästan häpnadsväckande flit,
i bägge egenskaperna visande sig lika lärd som
stridslysten emot protestanterna. Bland hans skrifter
må nämnas Schweden und seine stellung zum Heiligen
stuhl unter Johann III., Sigismund III. und Karl
IX. (Augsb. 1838; fransk öfvers., 3 dlr, 1842),
hvilken skrift visserligen, såsom man kunde vänta,
är hållen i en något ensidig ultramontan anda,
men hvars urkundsbilagor äro högst upplysande
för Sveriges historia, Zustände der katholischen
kirche in Schlesien von 1740–58 (2 bd, 1852) och
Geschichte des pontificats Clemens’ XIV (2 bd,
1853). T. fortsatte Baronius’ Annales ecclesiastici
samt utgaf bl. a. »Clementis XIV. epistolae et brevia»
(1852), »Codex diplomaticus dominii temporalis Sanctae
Sedis» (3 bd, 1862) och urkundssamlingar belysande
Frankrikes, Ungerns, Rysslands, Polens, sydslavernas,
irländarnas och skottarnas kyrkohistoria. Efter hans
död befordrades genom biskop Strossmayers förmedling
till trycket »Acta genuina oecumenici concilii
Tridentini» etc. (2 bd, 1874), ett oskattbart
bidrag till det tridentinska mötets historia. Det
var genom T:s den tiden oerhörda tillmötesgående
som norrmannen P. A. Munch kunde samla materialet
till sina intressanta »Oplysninger om de pavlige
archiver» (hvilket arbete, färdigt redan 1860, af
grannlagenhetshänsyn offentliggjordes, i Munchs
»Samlede afhandl.», IV, först efter T:s död). –
T:s äldre broder Johann Anton, f. 1799, d. 1860,
blef 1824 e. o. professor i exegetik och kyrkorätt i
Breslau, men afsade sig 1830 professuren, emedan han
för sitt deltagande i den kyrkoreformatoriska rörelsen
förbjöds att föreläsa i kyrkorätt, och verkade till
1845 såsom församlingsprest. Då slöt han sig till
tysk-katolikerna, frånträdde sitt pastorat och
exkommunicerades af furstbiskopen. 1855 utnämndes
han af preussiska regeringen till sekreterare vid
universitetsbiblioteket i Breslau. T. utgaf bl. a.
Die reformatorischen bestrebungen in der katholischen
kirche (3 hftn, 1845).
Theiss. Se Teis.
Thelning, Emanuel, målare, född i Vestergötland
1767, blef elev af konstakademien i Stockholm samt
lär särskildt hafva åtnjutit handledning af Desprez
och Pilo. Han öfverflyttade tidigt till Finland, der
han 1798 bosatte sig i Helsingfors, samt målade sagda
år altartaflan i Vichtis’ kyrka (förstörd af vådeld
1818). Då landtdagen i Borgå 1809 sammanträdde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
