- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
145-146

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theca ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ett slag tillintetgöra. Sålunda tvungos grekerna
att strida samlade, hvilket var T:s plan, och de
vunno den evigt minnesvärda segern vid Salamis, som
räddade Greklands frihet. Äfven berättas T. hafva
genom en ny budskickning påskyndat Xerxes’ återtåg,
i det att han gjorde honom uppmärksam på faran
för att skeppsbryggorna öfver Hellesponten kunde
upprifvas. Att T. med denna budskickning åsyftat att,
om hans ställning i Athen framdeles skulle blifva
ohållbar, i nödens stund kunna påräkna tillflykt
och ynnest hos storkonungen på grund af det nyttiga
råd, som han gifvit honom, är en beskyllning,
som framslungats redan af Herodotos, men hvilken
svårligen kan ledas i bevis. T. var efter segern
vid Salamis den mest firade mannen i hela Grekland,
och sjelfva spartanerna egnade honom, då han besökte
deras stad, större hedersbetygelser än som kommit
någon annan till del. Hans närmaste omsorg blef nu att
återställa Athens af perserna förstörda fästningsverk,
och med stor slughet lyckades han omintetgöra de
hinder, som spartanerna af trångbröstad afundsjuka
ville lägga i vägen derför. Emellertid synas hans
vedersakare snart nog hafva lyckats att bringa honom
i misskredit. Ty under de följande årens politiska
tilldragelser träder han fullständigt i skuggan. År
471 blef han genom ostracism förvisad från Athen
och vistades de följande åren i Argos. Efter
den spartanske konungen Pausanias’ död (467)
anklagades han för delaktighet i dennes förräderi mot
grekernas gemensamma sak och dömdes af en i Sparta
sammanträdande internationel domstol frånvarande till
döden. Efter att förgäfves hafva sökt en fristad
först på Kerkyra (Korfu) och sedan hos molossernas
konung Admetos i Epirus, lyckades han under många
lifsfaror komma öfver till Asien, der han uppsökte den
persiske konungen Artaxerxes för att tillbjuda honom
sin tjenst (465). Denne öfverhopade med ynnestbevis
T., som bl. a. erhöll i förläning städerna Magnesia,
Lampsakos och Myus. I den förstnämnda af dessa
dog han (461), sannolikt en naturlig död. Hans ben
fördes i hemlighet till Attika och jordades på en
udde vid inloppet till Athens af honom skapade hamn,
Peiraievs. Från forntiden ega vi öfver T. en utförlig
lefnåds teckning af Plutarchos och en kortfattad af
Cornelius Nepos. A. M. A.

Themptander, Oscar Robert, statsman, född i Stockholm
d. 14 Febr. 1844, tillhör en slägt, som på 1600-talet
tog sig namn efter hembygden, Tämta församling
i Skara stift. Hans farfar, Sven T. (f. 1779,
d. 1848), var juris professor i Upsala och 1825–47
justitieråd. T., som 1861 blef student i Upsala,
aflade redan i Dec. 1863 hofrättsexamen och fäste
i sammanhang dermed den allmänna uppmärksamheten
vid sig, i det han, af prof. Lindblad underkänd i
pröfningen, hos det akademiska konsistoriet begärde
och med framgång bestod offentlig examen. Redan 1862
hade T. inskrifvits i Ecklesiastikdepartementet. I
Dec. 1863 började han tjenstgöra jämväl i
Justitierevisionen och Svea hofrätt, sedermera äfven
i Krigshofrätten, der han 1866–69 var t. f. sekreterare och
1869–70 t. f. fiskal, och hade 1865–71 derjämte
anställning såsom notarie vid riksdagen. 1870
utnämndes han till vice häradshöfding, antogs
1871 till sekreterare hos justitieombudsmannen och
utnämndes 1874 till advokatfiskal i tullverket, efter
att förträffligt hafva skött sekreterarebefattningen
i 1873 års bevillningsutskott. Efter att sedan
1874 hafva förestått Generaltullstyrelsens
kansli utnämndes T. 1878 till byråchef i nämnda
styrelse. S. å. insattes han af regeringen
i komitéerna för utarbetande af lagförslag
rörande inteckning i jernväg och för tulltaxans
omarbetning, kallades af riksdagen till suppleant
hos bankofullmäktige och valdes af Stockholms stad
till ledamot af Andra kammaren.

Den 7 Dec. 1880 inträdde T. såsom konsultativt
statsråd i den af grefve A. Posse i April
s. å. bildade minister, men öfvertog redan d. 8
Mars 1881 finansportföljen, som han innehade äfven
i Thyselius’ kortvariga kabinett, och utnämndes
efter dennes afgång d. 16 Maj 1884 derjämte
till statsminister. Den 16 Maj 1886 lemnade han
emellertid, till en del af helsoskäl, chefskapet för
Finansdepartementet åt frih. G. Tamm, hvilken sedan
d. 29 April s. å. förestått detsamma. De frågor,
som framförallt stodo på dagordningen under T:s
ministèr, voro de sedan 1873 sammanknutna frågorna
om försvarets ordnande och grundskatterna samt den
med makt framträngande frågan om återgång till en
mera protektionistisk tullagstiftning. Redan såsom
riksdagsman gaf T. tydligen tillkänna, att han å ena
sidan ej vore vän af en värnpligtsarmé och å den
andra ansåge, att rust- och rotehållare ej kunde
betungas med en ökning af beväringsöfningarna,
och att indelningsverket borde upplösas. Det
lyckades T., hvad som ej lyckats hans företrädare,
att bringa försvars- och skattefrågornas lösning
ett stycke på väg, då riksdagen 1885 antog det af
krigsministern Ryding (se denne) utarbetade förslag
till utsträckning af värnpligtstiden och ökning af
beväringsöfningarnas längd mot afskrifning af en del
(30 proc.) af grundskatterna samt af rustnings-
och roteringsbesvären, hvilka af statsministern
T. betecknades såsom »sekelgamla orättvisor». För
bevarandet af det mått af frihandel, som Sverige
fått på 1850-talet, kämpade T. med energi mot den
protektionistiska rörelse, som hade framkallats
af den årligen försämrade ställningen bland
jordbrukarna och i många industrigrenar. Slutligen,
då inom Andra kammaren framträdde en mycket stark
protektionistisk minoritet, tillrådde han konungen
att upplösa riksdagen (Mars 1887) – den första
riksdagsupplösningen efter det nya statsskickets
antagande – med förordnande om nya val till nämnda
kammare för att sålunda få ett så vidt möjligt
tillförlitligt uttryck för landets opinion i
tullfrågan. Den i Maj s. å. å nyo sammanträdande
riksdagen visade en frihandelsmajoritet i Andra
kammaren. Men tullskyddsvännerna vunno öfverhand
derstädes på hösten s. å. till följd af valets
egendomliga utgång i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free