Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrigt in i den anarkiska rörelsen, höll politiska
aftoncirklar och ådrog sig en mer än vanlig
uppmärksamhet genom sitt fördelaktiga utseende, den
fantastiska, amazonernas liknande drägt, i hvilken
hon uppträdde på de revolutionära klubbarna eller
tog del i upploppen, samt genom sin lidelsefulla
vältalighet. Vid uttåget till Versailles d. 5–6
Okt. 1789 var hon en af anförerskorna för
qvinnohären och bidrog verksammast till att för
folkmassan vinna regementet »Flandern». 1791
begaf hon sig till sitt hemland (Nederländerna)
såsom agent för den revolutionära propagandan,
tillfångatogs af den österrikiska polisen och fördes
till Wien, men frigafs efter ett år, sedan kejsar
Leopold med henne haft ett samtal. I upploppet
d. 10 Aug. 1792, hvarigenom konungadömet störtades,
tog hon en verksam och ohygglig del. Man såg henne
då i en rasande folkhop, som massakrerade några
såsom rojalister fängslade personer, och hon gaf
dervid sjelf signalen till mordet på en af dem,
literatören Suleau (gift sedan 6 veckor med den
svenska målarinnan Adelaide Hall; se Hall 1),
emedan han gjort henne till föremål för satiriska
tidningsartiklar. Under striden mellan Berget
och girondisterna uppträdde hon till förmån för de
sistnämnde, hvarför hon af en pöbelhop d. 31 Maj 1793
greps och underkastades en offentlig bastonad. Någon
tid derefter blef hon vansinnig och dog 1817 på ett
dårhus. S. B.
Theron, envåldsherskare i Akragas (Agrigentum) på
Sicilien 487–472 f. Kr., slog i förening med Gelon,
herskaren i Syrakusai, kartagerna under Hamilkar
vid Himera (480 f. Kr.). Hans regering berömmes
såsom mild, och innevånarna i Akragas hyllade
honom efter döden såsom heros (halfgud). Skalden
Pindaros prisar honom i sitt 2:dra olympiska ode med
anledning af en vid de olympiska spelen vunnen seger.
A. M. A.
Thersites, en grek, hvilken i Iliaden skildras såsom
den fulaste bland alla i hären vid Troja och tillika
begaf vad med en ondskefull tunga. Då han riktade
sina smädelser mot öfverbefälhafvaren, Agamemnon,
och sökte egga krigsfolket till myteri, tuktades
han eftertryckligt af Odyssevs. Enligt en yngre
saga blef han sedermera dödad af Achillevs. T. är
den förste i grekiska literaturen framträdande
representanten för den demagogiska oppositionen.
A. M. A.
Thersner, Ulrik, militär, tecknare, föddes i
Kyrkslätts socken, Finland, d. 2 April 1779, blef vid
7 års ålder skeppsgosse vid flottan samt tjenstgjorde
såsom sådan under ryska kriget 1788–90. Han blef
sergeant vid arméns flotta 1794 och fänrik 1799
samt förordnades 1804 till informationsofficer vid
Göteborgs eskader och att förrätta hydrografiska
mätningar i Bohus län. 1807 fick han transport
till fältmätningskåren, der han i Dec. 1808 blef
löjtnant. Under krigsåren 1808–09 bevistade han
fälttåget mot Norge, operationerna på Åland samt
affärerna vid Säfvar och Ratan och utnämndes 1810 till
kapten i armén. Han deltog samma år i gränsregleringen
mellan Sverige och
Ryssland, blef 1811 ledamot af
Krigsvetenskapsakademien och hade flere
kommenderingar under kriget 1813–14, bl. a. såsom
chef för ingeniörsarbetet vid Glückstadts
belägring. 1814 befordrades han till major i
fältmätningsbrigaden. Efter freden förrättade han
1815–17 triangelmätningar i Skåne och deltog i kårens
öfriga arbeten, men tog 1825 afsked från denna och
krigstjensten, med öfverstelöjtnants rang. Han afled
i Vesterås d. 2 Sept. 1828. – Under sin vistelse
i Skåne hade T. 1816 tecknat åtskilliga utsigter
af herresäten, och han beslöt snart att utgifva
ett motstycke till Dahlbergs »Suecia antiqua et
hodierna». Han kallade också sitt storartadt anlagda
utsigtsverk Fordna och närvarande Sverige och begynte
1817 dess utgifvande, sedan han i K. F. Akrell
funnit en lika skicklig som oegennyttig hjelpare vid
mångfaldigandet af teckningarna. Dessa utfördes i
aqvatintamanér och äro, i synnerhet i början, särdeles
förtjenstfullt återgifna, då man betänker, att båda
konstnärerna, i synnerhet tecknaren, egentligen voro
endast dilettanter. Snart nog förenade V. M. Carpelan
sig i företaget, och detta fortskred med sådan fart,
att hela afdelningen Skåne fullbordades till 1823
och Östergötland begyntes 1820 samt Upland och
Södermanland 1824–25. Under tiden egnade T. sig
äfven åt literära sysselsättningar. Utom texten
till planschverket utgaf han Några ord om musiken
(1826) samt Om landskapsmålning (1828), en ganska
omfattande och om goda kunskaper vittnande afhandling,
i hvilken han genomgår ämnets teoretiska, tekniska och
konsthistoriska sidor och särskildt karakteriserar
åtskilliga af landskapskonstens mest framstående
mästare af olika skolor. – Efter T:s död kunde
hans enka genom vänners hjelp fortsätta det stora
planschverket (det hade aldrig åtnjutit offentligt
understöd). M. G. Anckarsvärd förestod dess utgifvande
i litografi till 1843, under hvilken tid han dels
efter T., dels efter egna eller andras teckningar
utförde en mängd utsigter, hvilka i allmänhet äro de
först utgifna öfverlägsna. 1843 öfvertogs arbetet
af T:s dotter Thora Johanna Ulrika T. (f. 1818),
hvilken ända till sin död (1867) fortsatte det. Hon
litografierade mestadels sjelf sina teckningar, som
äro samvetsgranna, men något torra och svaga. Under
hennes tid fortsattes och afslöts afdelningen Nerike
(1838–55), äfvensom fyra andra dels fortsattes,
dels påbörjades. Hela verket omfattade vid hennes
död 91 häften (364 planscher med text) och hade
kostat subskribenterna 682 kr. 50 öre, säkerligen
det dyraste pris, som ett svenskt literärt arbete
betingat. –rn.
Thesavros, Grek. (Lat. thesaurus), forngrekisk
skattkammare, ett till förvaringsrum för skatter eller
dyrbarheter af allahanda slag uppfördt hus eller
rum, kassahvalf (om det grekiska ordets qvarlefvande
i moderna språk se Drätsel). I de grekiska templen
gjorde opistodomen (den bakre cellan) stundom tjenst
som skattkammare. – Tesaurer kallas äfven åtskilliga
uråldriga grafbyggnader i närheten af de forngrekiska
städerna Mykenai (»Atrevs’ skattkammare»; se Mykenai),
Nauplia och Elevsis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
