- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
209-210

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorild (till 1785 Thorén), Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan till Hamburg, men trifdes ej länge der, utan
valde Lybeck till vistelseort redan mot slutet af
s. å. På hösten hemsände han de genom Philipson
utgifna småskrifterna Om uplysningens princip
(1793), en mycket ytlig granskning af Rosensteins
afhandling, och Om et stort tänkesätt emot våld,
list och partier
(s. å). I Lybeck författade han,
efter det han, såsom hans bref från denna tid visa,
blifvit grundligt rubbad i sin tro på den franska
revolutionens omedelbara förträfflighet, den likaledes
af Philipson utgifna Rätt, eller alla samhällens
eviga lag
(4 del., 1794–95; öfvers. på danska 1795),
ett af honom sjelf högt skattadt arbete, som också är
det i vetenskapligt afseende mest betydande han på
modersmålet författat. Nybleeus och Ljunggren (nedan
anf. st.) hafva utförligt refererat de åsigter T. der
uttalar. Två smärre skrifter af honom utkommo äfven
1794, Sjelfständigheten, ett poem, samt den redan i
London författade Harmonien eller allmän plan för
en uplyst och ägta kärleksförening,
en raskt och
väl skrifven afhandling. I Juli 1795 finna vi T. i
Greifswald, som då tillhörde Sverige, och landsflykten
hade sålunda i förtid upphört. I Nov. 1795 utnämndes
han till bibliotekarie vid Greifswalds universitet med
professors karakter, installerades 1796 och blef 1797
filos. magister derstädes. Sedan han 1795 derifrån
utgifvit Handbok för omtänksamma hushåld i diäten
(2:dra uppl. 1834), upphör han med sitt svenska
skriftställeri, och hans verksamhet tillhör sedan
endast Tyskland. – T:s betydelse för den svenska
literaturen var i hufvudsak en väckande. Genom honom
öppnades för den bildade allmänheten och, äfven för
hans motståndare nya synvidder på filosofiens och
vitterhetens områden, äfven om T. sjelf ej förmådde
som skald eller filosof åstadkomma något fullt erkändt
eller omdanande. Genom sin originella, kraftfulla
personlighet och såsom uttryck för de nya känslo-
och tankeströmningar, hvilka föregingo och förberedde
omhvälfningarna i Europa mot århundradets slut, är
han i alla fall intressantare och vigtigare än som
författare. Hans fel och svagheter, hans ofantliga
och dock naiva sjelfuppskattning, hans polemiska
häftighet och osystematiska framställning gjorde,
att hans läror och åsigter ej vunno det afseende,
som de förtjenat, och först medelbart, efter ett par
årtionden, fingo något, ehuru ej stort, inflytande på
svenska literaturen och samhällslifvet. I Greifswald,
der han tillbragte ett fredligt och åt vetenskapen
egnadt lif, sysselsatte han sig med föreläsningar
och författareskap, dels i disputationer, dels i
andra större och smärre skrifter. Vigtigast af dessa
är hans Maximum seu Archimetria (1799), till hvilken
sluter sig Die gelehrten-welt (2 häft., omkr. 1800),
innehållande förklarande och supplerande uppsatser
till det förstnämnda, större arbetet. I detta har
han, utgående från sin panteistiska ståndpunkt,
framlagt grunddragen till ett filosofiskt system,
som ställer sig i skarp och uttrycklig motsats till
Kants, Fichtes och Schellings system, hvilka han
anser alldeles förfelade. Att boken äfven af
dessa skäl ej skulle vinna gehör i Tyskland var tämligen
naturligt. En närmare redogörelse för T:s filosofi,
sådan den framträder hufvudsakligen i detta verk, har
lemnats af Nyblaeus. Dennes slutomdöme om honom blir,
att han är »mera hel i djupet och anläggningen af sina
åsigter, än han var det på ytan eller i sättet för
dess framställning», samt att han »i flere punkter
gått framför sina samtida och uttalat filosofiska
sanningar, hvilka voro fördolda till och med för en
Fichte, en Schelling och Hegel, och hvilka knappt ännu
i dag vunnit vederbörligt erkännande inom tyskarnas
filosofiska spekulation». »Archimetrien» bragte honom
i vänskaplig brefvexling med Herder och Reinhold, två
liktänkande andar, men synes för öfrigt gått tämligen
spårlöst förbi. Dertill bidrog väl ock i sin mån den
originella latinska stilen, som ej blott »lyser, utan
blixtrar» af snille och ordlekar. För öfrigt utgaf
han tre latinska sändebref till Franska akademien,
påfven Pius VII och kejsar Alexander af Ryssland,
samlade under titel Orpheus sive panharmonion
(1801), samt ett par tyska småskrifter: Die grösse
des geistes
(1803) och Reform der universitäten
(1804). En synnerlig glädje bereddes T. under Gustaf
Adolfs långa vistelse i Greifswald 1806, då flere af
konungens omgifning besökte hans hus och visade honom
mycken uppmärksamhet. Men följande året besattes
staden af fransmännen, och äfven T. måste mottaga
inqvartering. Derigenom fördystrades hans lynne, hans
helsa led, och hans literära verksamhet afbröts. Efter
en kort sjukdom afled han i Greifswald natten
till d. 1 Okt. 1808 och begrofs på den närbelägna
landtkyrkan Neuenkirchens kyrkogård. Hans grafvård
renoverades 1889 på Sv. akademiens bekostnad. –
T:s son, Ivar Thord T., f. 1796, blef konrektor
vid tyska skolan i Stockholm och afled 1835. Af
dennes söner blef Gotthard T. (d. 1857) xylograf och
Ivar T. (d. 1867) bryggare i Stockholm. T:s maka,
Gustava Kossky, afled i Greifswald 1857. För att
skaffa enkan och barnen något understöd förenade sig
J. U. Silfverhielm, C. Carlander och E. G. Geijer om
utgifvandet af T:s Samlade skrifter, af hvilka 3 delar
af den sistnämnde offentliggjordes 1819–24 och den
fjerde 1835. Denna upplaga är dock hvarken fullständig
eller i andra afseenden tillfredsställande. Det vackra
ändamålet vanns ej häller, alldenstund förläggaren,
A. Wiborg, gjorde konkurs och den möjliga behållningen
indrogs i densamma. P. Hanselli begynte 1873 en ny
upplaga, som dock afbröts redan följande året. Den
lefnadsteckning och karakteristik, som Geijer afsåg
med sin afhandling »Thorild» (1820), utfördes först
senare, med tillgång till T:s papper, på ett i hög
grad omsorgsfullt och om stor pietet vittnande sätt
af Atterbom (»Svenska siare och skalder», del. 4 och
5). – Jfr Ljunggren: »Svenska vitterhetens häfder»,
del. 1 och 2 (1873–77), Nyblaeus: »Den filosofiska
forskningen i Sverige», del 1., afdeln. 1 (1873),
Lénström; »Thorilds ästhetiska åsigter» (1837), och
Kl.Fåhraeus: »Thomas Thorild. En lefnadsteckning»
(1888). -rn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:47 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfap/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free