Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorit. Se Torit - Thorium. Se Torium - Thorkelin, Grimur Jónsson - Thorkelsson, Jón - Thorlacius, isländsk slägt - Thorlacius. 1. Skule Thordsson T. - Thorlacius. 2. Börge T. - Thorláksson, Guðbrand - Thorláksson, Jón - Thorleifsson, Jón - Thorn, P. Torun, stad och fästning i preussiska regeringsområdet Marienwerder (Westpreussen), på högra stranden af Weichsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorit. Se Torit.
Thorium. Se Torium.
Thorkelin, Grimur Jonsson, isländsk historiker, född
d. 8 Okt. 1752, blef student 1773 och sekreterare
i arnemagneanska kommissionen 1777, hvarefter han
anställdes vid danska geheimearkivet 1780 och blef
der arkivarie 1791. Död som konferensråd d. 4 Mars
1829. T. utgaf en mängd fornskrifter, i synnerhet
lagar, såsom Islands gamla och nya »Kristniret»
(1775–77), en samling danska kyrkolagar (1784),
»Diplomatarium arnamagnaeanum» (I–II, 1786) och
Magnus Lagabötes Gulatingslag (1817). Dessutom utgaf
han första upplagan af det angelsachsiska qvädet
»Beowulfs dråpa» (»De danorum rebus gestis», 1815).
E. Ebg.
Thorkelsson, Jón, isländsk skolman och språkforskare,
född d. 5 Nov. 1822, blef student 1848 och
filol. kandidat 1854 samt kort derefter lärare
vid Reykjaviks lärda skola och rektor derstädes
1874. Han har utgifvit flere sagor, såsom Egil
Skallagrimssons saga (1856) och Gunnlög Ormtungas
saga (1880), samt skrifvit förklaringar till många af
deras skaldevers. Vidare har han skrifvit om Gissur
Jarls lefnad (1868) samt utarbetat förtjenstfulla
supplement till äldre isländska ordböcker och
andra vigtiga bidrag till kännedomen om språket.
E. Ebg.
Thorlacius, isländsk slägt, som härstammade
från Guðbrand Thorlákssons dotterson Thorlak
Skulason. 1. Skule Thordsson T., isländsk
fornforskare, f. 1741, d. 1815, tog teologisk
examen 1765 och magistergraden 1768 samt var
rektor 1769–1803 först i Kolding och sedermera
i Köpenhamn. T. ombesörjde utgifningen af Snorres
»Heimskringla» (3:dje bandet, 1783) och lemnade många
bidrag till kännedomen om isländsk skaldekonst och
historia samt till tydningen af runskriften.– 2.
Börge T., den förres son, född d. 1 Maj 1775 i Kolding,
tog teologisk examen 1796, vann doktorsgrad i filosofi
1797 och i teologi 1815 samt blef professor i klassisk
filologi i Köpenhamn 1802. Död d. 8 Okt. 1829. T:s
många afhandlingar i filologiska ämnen äro samlade
i Opuscula academica (5 bd, 1806–22). Han utgaf
dessutom några smärre isländska sagor och medverkade
vid utgifningen af »Heimskringla» (bd 4–6; 1815–26).
E. Ebg.
Thorláksson, Guðbrand, isländsk biskop, f. 1542, kom
1560 som student till Köpenhamn samt blef 1564 rektor
vid skolan i Skalholt, 1567 prest och 1571 biskop
i Holum stift. Död d. 20 Juli 1627. T. genomdref
en förbättring af presternas vilkor, införde
katekisation för ungdomen och verkade med stor ifver
för upplysningen, bl. a. genom anläggande af ett
boktryckeri (se Isländska språket och literaturen,
sp. 861) och utgifvande af uppbyggelseskrifter,
deribland bibeln (1584) och en psalmbok (1589).
E. Ebg.
Thorláksson, Jón, isländsk skald, prest på norra
Island. Se Isländska språket och literaturen, sp. 866.
Thorleifsson, Jón, isländsk skald, f. 1828, d. 1860,
var prest sedan 1855. Hans dikter
och en berättelse, Ur hverdagslifinu, utkommo 1868.
E. Ebg.
Thorn [tårn], P. Torun, stad och fästning i preussiska
regeringsområdet Marienwerder (Westpreussen), på
högra stranden af Weichsel, öfver hvilken går en på
16 pelare hvilande, 1,000 m. lång jernvägsbro. 23,914
innev. (1885), deraf omkr. 3/5 äro protestanter och
2/5 (hufvudsakligen polacker) katoliker. T. består
af »gamla staden» (anlagd 1231) och »nya staden»
(från 1264), hvilka förenades 1454. Båda stadsdelarna
hafva flere i hanseatisk stil uppförda byggnader från
15:de och 16:de årh., bl. a. det vackra rådhuset,
som innehåller det vigtiga stadsarkivet. Af det gamla,
1454 förstörda ordensslottet återstå blott ett torn,
med en vacker hvalfbåge, och en del af den yttre
muren. Den med nio torn försedda ringmuren tillhör
till största delen den äldsta tiden; det till densamma
hörande lutande tornet (15 m. högt, med en lutning af
1,5 m.) byggdes 1271. På ett torg i »gamla staden»
står en staty af den i T. födde Kopernikus. Af
undervisningsanstalter eger staden bl. a. gymnasium
och en högre flickskola. Staden drifver liflig handel
med spanmål, trävaror, vin, jern och kolonialvaror;
industrien lemnar företrädesvis maskiner, sprit,
tobak och stärkelse, hvarjämte T. är bekant för sina
pepparkakor. T. har jernvägsförbindelse till Posen,
Danzig, Memel m. fl. städer, och ångbåtar gå på
Weichsel från Varsjav till Danzig. – T. anlades 1231
af Tyska orden. Der afslötos freder 1411 och 1466
mellan polackerna och nämnda orden. I den senare
måste orden afstå Westpreussen och blifva Polens
vasall för Ostpreussen. I 15:de och 16:de årh. var
T. en betydande hansestad. Preussens första stad,
»Weichsels drottning». Det omfattade reformationen
1557. Der hölls 1645 på föranstaltande af konung
Vladislav ett religionssamtal (det s. k. Colloquium
charitativum). 1724 utbröto strider mellan de
protestantiske och de katolske innevånarna, hvarvid
de förre tilläto sig excesser, hvilka polske konungen
tog till förevändning att låta halshugga stadens
borgmästare och nio af de ledande protestantiske
borgarena (»blodbadet i T.»). Polens andra delning
(1793) förde T. till Preussen; Tilsitfreden (1807)
gaf det till hertigdömet Varsjav, Wienkongressen
(1815) återgaf det till Preussen. – Som fästning fick
T. betydelse först under 1600-talet. Det intogs 1655
af Karl X Gustaf, men förlorades i Dec. 1658, efter en
6 månaders belägring, hvarunder den svenska garnisonen
under Hartwig von Bülow gjorde 297 utfall. Karl XII
inneslöt staden i Maj 1703, men brist på manskap och
fältkanoner gjorde, att en ordentlig belägring kunde
börja först i Aug. månad. Besättningen försvarade sig
tappert, men staden måste d. 4 Okt. gifva sig, hvarvid
Karl XII tog 2 generaler och 176 andra officerare
samt öfver 4,000 man till fånga och bemäktigade sig
84 kanoner och 8,000 gevär. Efter kapitulationen
raserades, på hans befallning, fästningsverken,
så när som på ringmuren. Efter Tilsitfreden omgafs
staden af fransmännen med regelbundna vallar, och 1818–24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
