Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Threnos l. threnodia kallades hos forntidens greker ursprungligen en vid likbegängelser förekommande klagosång - Thrinakia (Thrinakie), en af Homeros omtalad ö - Thrips, »slökornsflugan». Se Blåsfotingar - Thrombosis och thrombus. Se Tromb - Throndhjem. Se Trondhjem - Thryms qvida (Isl. þryms-kviða). Se Trym - Thuanus. Se Thou - Thucka bot (thokka bot), böter för tillfogad skymf - Thue, Henning Junghans - Thugs. Se Thags - Thugut, Johann Amadeus Franz Maria - Thuja Tourn., bot., ett slägte af buskar eller medelhöga träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af jordelifvete lycka, hvartill väl icke sällan
anslöt sig det tröstefulla uttalandet af aningen
om ett bättre lif och ett återseende på andra sidan
grafven. Såsom mästare i denna diktart prisas Pindaros
och Seimonides. Äfven i den grekiska tragedien,
i synnerhet hos Euripides, förekomma sånger i den
threnodiska skaldekonstens stil. Från elegien (se
d. o.), hvilken dessutom icke nödvändigt behöfver
vara af klagande eller sorgbundet innehåll, skiljer
sig threnos genom en mera lidelsefull stämning och
genom omvexlande lyriska versmått. Beslägtad med
grekernas threnos var romarnas naenia l. nenia (se
d. o.) A. M. A.
Thrinakia (Thrinakie), en af Homeros omtalad ö,
på hvars strand Odyssevs under sina irrfärder
landade. Ön tillhörde solguden (Helios), hvars
hjordar der gingo i bete. Då Odyssevs’ följesmän
oaktadt erhållen varning förgrepo sig på dessa,
ådrogo de sig gudens vrede och dermed sitt eget
förderf. Redan i forntiden var man benägen att med
Thrinakia förstå Sicilien, hvilken ö på grund af
sin form betecknades såsom trinakria (d. v. s. den
trekantiga). Sannolikt har dock detta ord intet med
namnet Thrinakia att skaffa. A. M. A.
Thrips, »slökornsflugan». Se Blåsfotingar.
Thrombosis och thrombus. Se Tromb.
Throndhjem. Se Trondhjem.
Thryms qvida (Isl. Þryms-kviða). Se Trym.
Thuanus. Se Thou.
Thucka bot (thokka bot), böter för tillfogad skymf,
förekom i det fornskandinaviska rättsväsendet i
åtskilliga fall, såsom t. ex. då förakt hade visats
konung eller hertig etc. derigenom att någon deras
man hade blifvit dräpt (eller sårad) och då skymf
tillfogats en ogift qvinnas slägtingar derigenom att
hon blifvit lägrad.
Thue, Henning Junghans, norsk författare, född d. 9
Nov. 1815 i Grimstad, tog filologisk ämbetsexamen i
Kristiania 1840, blef s. å. universitetsstipendiat
och företog 1842–44 en längre utrikes resa. Han
utnämndes 1844 till rektor vid Arendals »middelskole»
och 1848 till lektor i grekiska vid universitetet i
Kristiania. Död i Stuttgart d. 15 Jan. 1851. T. utgaf
Læsebog i modersmaalet (1846) samt skref dikter och
afhandlingar, bl. a. Trubadurerne og trubadurpoesien
(1843). Hans Efterladte arbeider utgåfvos 1853 af
M. J. Monrad. Y. N.
Thugs. Se Thags.
Thugut, Johann Amadeus Franz Maria, friherre von T.,
österrikisk statsman, f. 1739, d. 1818, började
sin bana såsom tolk vid österrikiska ambassaden
i Konstantinopel, der han sedermera var anställd
såsom chargé d’affaires, resident och, 1771–76,
ambassadör. Snabb uppfattning och stor stilistisk
förmåga gjorde honom till en af styrelsen på olika
håll och i skilda ärenden gerna använd diplomatisk
mellanhand. Efter att hafva utfört en beskickning
till Paris och de italienska hofven samt varit Maria
Teresias hemlige underhandlare med Fredrik II under
bajerska arfföljdskriget (1778) verkade han 1780–82
vid polska hofvet, 1783 vid det franska och 1787–89
i Neapel samt sändes 1791 att närmare studera ställningen i
Paris, hvarest han i förbindelse med den österrikiske
diplomaten Mercy d’Argenteau dref hemliga
underhandlingar med Mirabeau. I Mars 1793 utnämndes
T. till direktör för statskansliet, hvars förre chef,
grefve Ph. Cobenzl, fick åtnöja sig med chefskapet
för dess italienska departement. Den nye ledaren af
Österrikes utrikespolitik var en oförsonlig fiende
till franska republiken, och krig emot henne blef
hans hufvuduppgift. Hans djerfva förhoppning att kunna
utsträcka de österrikiska Nederländernas område till
Somme och kasta Frankrike tillbaka inom de gränser det
haft före westfaliska och pyreneiska frederna gäckades
dock snart, och svidande förluster under första
koalitionskriget (1793–97) kommo i stället. Dessa
kunde dock ej hejda honom från att kasta sig in i en
ny koalition mot Frankrike (1798), trots de rop på
fred, som höjdes af hans motståndare med ärkehertig
Karl i spetsen. Men motgångarna i detta nya krig
medförde hans entledigande (Okt. 1800). Sedermera
togs han en och annan gång till råds i politiska
frågor af större vigt. Jämte fransoshatet var djupt
misstroende till Preussen ett utmärkande drag i hans
politiska uppfattning, och för att motväga rivalens
maktutvidgning i Polen tvekade han ej att vara med
om detta lands tredje delning (1795).
Thuja Tourn., bot., ett slägte af buskar eller
medelhöga träd, hörande till afdelningen Cupressineae
Rich. af nat. fam. Coniferae L., kl. Monoecia
L. Bladen visa en egendomlig dimorfism. En fröplantas
första skott har 2 relativt stora och breda hjertblad,
hvarefter följa kransvis sittande, barrliknande,
inemot 1 cm. långa, smala blad, så långt detta skott
räcker. Men de från detta skott utbrytande grenarna
bära mycket små, tätt tegellagda och tilltryckta,
plattad t äggrunda, blågröna, fjäll-lika barr,
hvilka å den kölade ryggsidan hafva en insänkt
balsamkörtel. Denna bladform blir sedan i regeln
den herskande. Grenskotten äro platt-tryckta; och
då knoppar utvecklas endast i vinklarna af de blad,
som stå på skottets kant, aldrig från dess sidoblad,
så erhåller hela qvisten eller grenen en platt, åt
sidorna utbredd form. Hos det nära stående slägtet
Retinospora, (Retinispora) Zucc. äro alla bladen
utdraget barrlika, och det uppgifves, att detta slägte
uppkommit på det sätt, att man på lämpligt vis drifvit
rot på sådana qvistar af en Thuja, hvilka, såsom
emellanåt händer, utvecklat smala, utdragna barr i
st. f. de normala fjäll-lika. Dylika sättqvistar
fortfara sedan att bära samma slags långa barr,
och från de olika varieteterna skulle de särskilda
Retinospora-arterna sålunda leda sitt ursprung. Hos
Thuja äro kottefjällen icke sammanvuxna såsom hos
Juniperus-slågtet, men icke häller sköldlika
såsom hos Cupressus, utan tämligen jämntjocka
och tegellagda, bildande en nästan äggformig,
brun kotte. Hvarje fjäll bär 2 tunna, vingade
frön. – Thuja-slägtet tillhör norra halfklotet
(nordvestra Amerika och Sibirien). Allmännast odlas
T. occidentalis L., som kan nå en höjd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
